I lördags åkte jag och Billy nästan superlångt bort, ja till andra sidan stan (det tar faktiskt ett tag) för att träffa Elisabeth och Amanda och ha en riktig bruksdag. Känns roligt att jag har hållit upp med spårträningen i tre veckor nu, sedan snön smält bort.
Vi började allting med uppletande. Då anslöt sig också en man med bc som brukade vara med på bruks SM och grejer. De verkade bara helt fantastiska och han var väldigt pedagogisk och trevlig och gav bort många tips.
Mitt mål med Billys upplet var att han inte skulle stressa så himla mycket. Därför började jag med ny rutin. Han skulle gå som i våra transporter i lydnaden upp till rutan, det gjorde honom mycket lugnare och jag tyckte att han jobbade på riktigt bra. Hämtade in fyra föremål på en ruta som var 50×50 (vi har nästan aldrig kört fullstor ruta tidigare) skicken var väl inte superraka alla gånger men sprang ut med bra fart, hittade grejerna och in med bra fart. Vart lite tokigt efter andra skicket när jag skulle flytta mig och skicka längre till vänster (det har vi aldrig gjort förut hehe..) så då sprang han till platsen jag skickat på förut två gånger i rad och var bara allmänt förvirrad. Lät honom ligga ner och tänka i ett par sekunder, skickade om och han var på banan och kom in med de två sista sakerna.
Sedan var det dags för spåren.
Carsten fick ett skogsspår och jag försökte fota i dunklet.. (det var inte sådär supermysigt väder)
Juni fick ett ganska knepigt spår som började på äng och slutade på vägen där massor med folk hade gått under den timmen de legat. Hon var skitduktig.
Sen var det Billy då.. han var helt galen och tempot gick typ 50000000 gånger för fort (man ser det till och med på bilderna!). Kan inte direkt säga att det gick bra, men på nått vis hittade vi pinnarna och sluten. Det roligaste var när Amanda hade råkat ställa sig i vårat spår, och Billy försökte spåra förbi henne, men det gick liksom inte för att hon stod i spårkärnan. Han försökte flera gånger, sedan lyckades vi guida bort Amanda från spåret och Billy såg mycket förnärmad ut och spårade vidare!
(Elisabeth tog bilderna på oss)
Ella avslutade. Hon hade ett näringsspår som vi klampat över massor med gånger på en plats. Hon var noggrann och duktig.. tvärt om mot Turbo-Billy.
Innan vi började bege oss hem behövde vi bara ta ett kort på minsta Ella och största Carsten bredvid varandra. Man kan knappt tro att de är av samma ras!!
Det var så himla härligt att få vara ute hela dagen och bara mysa i skogen med fina hundar och härliga vänner.. att träna i skog och mark är verkligen det bästa som finns!
Avslutar med dagens roligaste bild. Det finns bara en Carsten <3
Fantastiska bilder, som alltid! Och den sista är ju bara för härlig! 🙂 Jag riktigt längtar till snön smälter här med så att vi också kan börja spåra… 🙂 Och så har jag en fråga! Hur gör du med hundmöten då du och Billy går på promenad? Låter du honom hälsa på andra hundar? 🙂 Jag och Svea (snart ett år) övar och övar på att passera andra hundar utan att hälsa och oftast går det bra! Men det händer att vi träffar dem som tycker att jag gör såå fel som inte låter dem hälsa… Därför vore det roligt att höra hur någon som du, som tränar flitigt, ser på saken? 🙂
Kanske bör jag tillägga att min förhoppning är att Svea ska vara säker på skillnaden mellan promenad, träning och att busa med andra hundar och att därför vara konsekvent och skilja dem åt 🙂 Men att få höra någons kommentar om att man gör fel kan få mig att undra om jag kanske tänker fel..