I söndags mötte jag upp Matilda för att spåra. Woho! När vi klev ur bilen insåg vi att det var typ mini-storm över fälten vi hade tänkt lägga spåren på.. Ja riktigt så allvarligt var det kanske inte men det blåste ordentligt.
Matilda lade ett spår till Fidel och Billy fick två.
Det första var riktigt klurigt faktiskt. Började på ena sidan av en välanvänd asfalterad gångväg, klampade runt lite där och sedan över vägen. Så klampade jag lite på andra sidan och tappade lite pinnar och sånt och sen över vägen igen längre bort. (ganska osmart egentligen för sedan fick jag klättra genom skogar för att komma tillbaka till bilen utan att korsa mitt eget spår. Note to myself: Tänk efter hur du ska gå tillbaka innan du lägger spåret.)
Det andra spåret ringlade sig runt på ängen, och sedan väldigt nära ett dike med riktigt, äkta, vatten (Billys svåraste utmaning! Han ska ju fasen alltid bada i allting som är det minsta fuktigt.)
Innan vi tog spåren hade vi gjort en uppletanderuta som hundarna fick springa sig trötta i (ja för de sprang sig faktiskt väldigt trötta. Det var mer spring än näsa på båda två.) Billy bara rejsar ut rakt i rutan, hur långt som helst springer runt där 7 varv och bara tycker att det är KALAS att få springa i skogen. Sen möjligtvis råkar man hitta en fin pryl ibland också.
PS! Alla bilder på mig/Billy/båda är fotade av Matilda <– Klicka så kommer ni till henne. (Dem på Fidel & Matilda tog jag.. typ.)
Vi ser ju galna ut båda två. Och jag har balla vantar som vifftar!
När hundarna var trötta efter uppletandet och vilade upp sig, passade jag och Matilda på att sätta oss i bilen och fika. Fika är alltid det viktigaste när man spårar eller är ute i någonting som kanske i alla fall liknar en skog.
Sedan, efter fikat, var det dags att faktiskt gå spåren. Billy fick börja.
Billy är alltid mycket bättre när han är:
1. Trött
2. När det blåser.
Då går det inte så fort och han koncentrerar sig faktiskt och tänker var spåret går istället för att tåga på & missa. Jag är rentutsagt hur nöjd som helst med tempot, noggrannheten (ja vi måste ju fortsätta jobba såklart, men det var stor förbättring idag) och han hittade varenda pinne. Komplimang till Billy: Kanonbra jobbat Ulltussen!
Fidel kämpade också på och gjorde ett grymt bra jobb! Vinklarna gick bra, och han kom in med pinnarna! Båda två var extremt nöjda efteråt och jag längtar till nästa helg när vi kan spåra mer!
Så roligt med spår 😀 Duktiga hundar!
Otroligt fina bilder! Du skriver att ni ska jobba fortsätta jobba på tempot; jag har en fråga! Jag har inte gått så många spår med min hund och kan inte speciellt många metoder för hur man kan reglera tempot. Jag undrar om du har något tips på hur man kan jobba på det? Oftast är hon väldigt noggrann och söker lågt, men det har hänt att hon slarvar, drar upp huvudet lite och ökar tempot. Då kommer hon oftast av sig från spåret, eftersom hon känner var det går. Hur gör du i en sån situation?