Mötte upp Matilda & Fidel efter lunch och tog oss ner till Torekällberget i Södertälje för att fika och titta på konstiga djur, som getter, får och kor. Hundarna skötte det jättefint och låg passiva medan mattarna åt godsaker!

Efter fika och fårsightseeing tog vi oss tillbaka till Tullinge och mitt igenväxta favoritspårställe för att äta lite middag, fortsätta passivitetsträna och spåra. Passiviteten här var tusen gånger svårare tyckte Billy! Han klagade en hel del, och menade att de där spåren kunde man väl ta med en gång? Och den där Fidel kunde väl flytta sig ur hans syn? Men vi jobbar vidare, utan träning kan det aldrig bli bättre. Bitvis låg han ju faktiskt tyst och mer eller mindre passiv. När maten var slut fick Billy gå lite fot och länka lite olika saker helt planlöst (fy matte…)

När vi varit passiva och lydnat oss klart var det dags för ängsspåren. Det var första gången med personspår för Fidel på äng, och det gick riktigt riktigt bra! Han fick ett rakt spår och ett spår med två vinklar.

Billy hade under tiden taggat upp sig rejält i bilen, och var riktigt med på tåget. Han fick två trappor, den första hade två vinklar och den andra hade tre vinklar och var säkert 150-200m långt. Han tog allting hur bra som helst, trots att jag satte på linan och gav honom mer ansvar. Körde med släpspår och godis i vinklarna, i vissa vinklar tar han godiset och andra plöjer han bara förbi. Men precis 90 grader vänder han! Duktiga Billy, det börjar ta sig!

Spårhäng!

Efteråt fick Billy springa runt och röja lite. Han bestämde sig självklart för att inte lyssna på inkallning, utan badade i en äcklig pöl (utan lov från matte). Han tyckte väl att han var värd det efter så grymt bra spår.. (matte höll inte riktigt med)