Nej det gör ju inte det!
Idag tävlade vi rallylydnad på Flens BK. Hela dagen var i stort sätt fel, husse var hängig och Billy var sitt flamsigaste. Jag tog fram Billy en bra stund innan vi skulle upp och tävla (banan var relativt enkel och frestelsen var inte med, så jag tänkte ”nämen det här kan nog gå vägen!”) I vanliga fall brukar han tagga ner när han får ligga framme och vara med, men idag vart det snarare tvärt om. Han låg och hetsade mig hela tiden och frustrationsljudade. Vi gick ut på banan och han kändes ändå ganska med. Vi fick vänta en bra stund medan ekipaget innan oss hade gått klart sin runda, och ännu längre innan vi sjävla fick gå upp. Tog in honom i fotposition och det kändes ganska bra. Han var lite övertaggad men kändes ändå fokuserad.

Då.
Kastar Billy en snabb blick mot planen.
Jag ser hur öronen reser sig.
Han lättar nästan med frambenen.
Ögonen är stora som tefat.

Jag tittar upp för en sekund för att se vad det är han har sett, och under den sekunden hinner Billy dra.
Han kastar sig i ilfart över hela banan och attackerar ett flygande löv någonstans på andra sidan. Överlycklig och full av iver.

Jag vart helt ställd, visst brukar han vara störningskänslig och ibland dra på leksaker/löv/sågspån men vi har tränat stenhårt på det, och jag tyckte att det hade börjat funka. Han har heller aldrig stuckit så långt, utan bara kollat in saker som är högst 3 meter ifrån oss. Men inte idag.

Så där stod jag utan hund och bara blåstirrade.

Han kom ju tillbaka när jag kallat in, men resten av tiden vi var inne på banan var ett skämt och jag hade lika gärna kunnat gå av redan i början. Billy försökte busa med konerna i slalomen, han alla tassar i luften hela tiden, var allmänt överlycklig, övertaggad och hade glömt absolut alla kommandon han någonsin lärt sig.

Jag tyckte ändå att jag kämpade på ganska bra och skötte det snyggt. Tillsist sprang vi bara runt och larvade oss, hoppade lite hinder och sprang av banan efter ungefär hälften. Det är ingen idé att ta ut det hela över Billy eller bli sur när han är på det humöret, utan då får man bara hänga på och inse att idag var han alldeles för uppe i varv för att göra det här.

Men såklart kändes det jättejobbigt när jag hade stoppat in honom i bilen och stängt luckan. Mest för att vi tränat så himla mycket, så många timmar varje vecka de senaste två månaderna på att han inte får dra på föremål och bygga upp en bra följsamhet och fritt följ. Men på tävlingen sprack allting och det kändes som att han glömt att vi tränat ihop över huvud taget det senaste halvåret.

Det var en dyster matte som åkte hem från tävlingen med dålig känsla i hela kroppen. Visst, det är bara att ta nya tag och träna vidare. Men vi får se hur jag gör med tävlandet, de senaste tävlingarna har inte direkt känts roliga (även om vi ibland fått bra eller godkända resultat har det inte känts som det ska kännas) och man håller ju ändå på med hund för att det ska vara roligt.

Det gick bra för alla våra vänner i alla fall, så det var ju roligt! Syster Easy blev godkända i avancerad klass, bror Crikk tog sitt RLD N, Leah fick 91p på nybörjardebuten och de andra fick fina poäng de med. Stort stort grattis till dem!

20140323_1682 20140323_1672 20140323_1617 20140323_1646