Igår var det rallymåndag som vanligt, men Erika, Jack och lilla låne-Lupi kom förbi BBK och vi tränade lite lydnad istället. Jag hade sprungit iväg i farten och glömt mitt planeringsblock hemma. Inte så mycket med det tänkte jag, man kan ju planera i huvudet. Men se det kan man inte.
Första passet tränade vi fot, att släppa hjälphanden (och att jag ska belöna rätt!!!) och sedan lite störning. Vi gjorde en ingång på en annan plan, ställde oss framför en spegel och sedan fick Erika störa bakifrån. Billy var ganska hög i aktivitetsnivå, men samlade sig riktigt bra ändå och kämpade på.
Pass två var i princip värdelöst. På grund av mig. Jag borde ha läst Billy bättre helt klart. Han hade inte fått någon ro i bilen medan Erika tränade Jack & Lupi, utan skällt hela tiden. Det gör ju honom varvad. Så jag tog ut en extremt gasad hund ur bilen och skulle köra ett oplanerat pass = dömt att misslyckas.
Jag hade bestämt mig för att kasta en apport, vända om och göra ett hopp. Men Billy i gasad variant stannade huvudet såklart kvar vid apporten. Han gjorde ett par ansatser att dra dit (men gjorde det aldrig, utan valde mig. YES!) och glömde bort vad ordet ”hopp” var. (varför gick jag ens och försökte hoppa när jag visste att han hade huvudet någon annanstans?) Istället gick vi med ”här” kommando runt apporten lite.
Antingen borde jag ha avslutat här. Eller så borde jag brutit och gjort om alltihop när han gjorde ansats att sticka första gången. Men gjorde jag det? Nope. Istället börjar jag lalla runt och göra massor med halvdana moment för att ”passet ändå var förstört”. Inte med dålig eller negativ känsla (i så fall hade jag inte tränat), utan bara flummigt och oplanerat. Det vi gjorde gav ju antagligen mer skada en nytta på våra moment.
Efter detta fick han sitta bil igen, och denna gång var han trött och lade sig och vilade medan Erika tränade. Tog ut honom för ett pass tre för att han var så himla fin i sinnet, och han fick göra två tandvisningar. En mer Erika och en med hennes sambo. Sedan fick han göra sitt favoritmoment innan vi avslutade – inkallning med ställande och läggande. Jäklar vilket bakåttänk och tvärnit han har ändå! Synd att det momentet inte kommer fören i högre klasser…
Trots att själva träningen detta pass inte var vidare givande, har jag lärt mig mycket.
1. Jag måste ha en tydlig nedskriven planering.
2. Jag måste ha en backup planering/lösning ifall han är för gasad.
3. Jag måste läsa honom bättre och faktiskt AGERA och ANPASSA träningen efter det.
Så till alla mina träningskompisar som läser detta: Ni får aldrig mer låta mig träna utan planering! Och gör jag det och det blir tokigt, säg åt mig på skarpen!
Efter träningen gick vi en promenad på 30min runt industriområdet. Ganska cool miljö, och himlen var superball!
Väntar på rymdbussen?
