Idag var vi på fritt följ kurs för Åsa i Vappersta. Och jäklar i gatan vad bra hunden var!
Helt sanslöst bra!
Åsa berömmer vårat fritt följ hur mycket som helst, och det är jätteroligt. Äntligen börjar det faktiskt bli någonting.

Vi fick köra tre pass, första passet – uppvärmning. Lite jobba bort hjälper. Lite störning. Det kändes fint, han var lite het, men höll ihop riktigt bra och ljudade inte över huvud taget.
Pass två – Jobba bort hjälper. Här handlade det mest om min teknik, jag backar och släpper godisen från armhålan alldeles för långt fram = hans belöningsförväntan hamnar fel och det märks på en gång i positionen. Måste verkligen tänka på det här när vi tränar vidare. Billy gjorde hur bra som helst ifrån sig, han klarade av att ligga passiv medan vi diskuterade mellan träningen.
Pass tre – Fokus på störning i fast position. Tidigare har vi haft klappa i händerna framför, osv och det har gått bra. Nu försvårade vi genom att en okänd människa från de andra på kursen, plötsligt reste sig från sin plats och passerar oss. Inte några problem – han håller stenfokus på mig. Vi upprepade det två gånger, sedan bad Åsa en kvinna att resa sig från sin stol, gå bakom oss och dra med fötterna i gruset. Och hon drog på riktigt ordentligt! I mitt huvud riktigt skrek gruset, Billy är ju så ljudkänslig. Jag tänkte att du är det kört. Men det var det inte. Inte ett blicksläpp, full fokus! Öronen rörde sig lite (när man kollade på filmen i efterhand) men halsen och huvudet var fullt riktat uppåt och fokusen var klockren! Duktiga duktiga Billy!

En riktigt rolig och givande dag, vi behövde verkligen de här, få kvitto på allt hårt jobb och samtidigt ha en lugn. samlad och fokuserad hund, som inte ljudade en enda gång under hela dagen. Folk omkring trodde ju inte på att han kan vara ett ofokuserat flamsmonster när kan känner för det. Yes vad bra han är!