Någonting jag har tänkt på på senaste tiden, när jag sett valpkurser startas upp, själv håller i allmänlydnads & valpkurser med Marianne. Det är hur lite folk i allmänhet vet om belöningar och att kombinera träning med bus och roligheter. Vi pratar jättemycket om olika belöningar, vikten med att variera och bygga upp flera olika belöningssystem och anpassa efter vad hunden tycker om. Men det vi pratar om allra mest är ägarens engagemang i leken. Att man faktiskt behöver leka själv för att få sin hund att värdesätta lekbelöningen. Att leken är en typ av samarbete som man måste bygga upp och underhålla. Att man inte bara lojt kan kasta fram kamptrasan framför hunden, låta den dra lite medan ägaren står passiv och sedan ta bort den när hunden tröttnat och ändrat fokusen till den snygga hunden bredvid. Nej, leken är till för att både hund och ägare ska ha roligt och få släppa loss lite. Belöna på ett sätt som får båda att gå igång och bli glada av. Att få känna samarbetet med sin hund – och samtidigt skoja till det.  Jag är ganska säker på ett bra band mellan hund och förare ofta grundar sig på att man har roligt ihop och känner samhörighet. Inte bara i träning, utan även i vardagen.

Sedan finns det massor med andra fördelar med lek. Man kan bygga in så många andra delar, som man faktiskt har direkt nytta av i träning. Så som fokus, koncentration, attityd, bett, självkontroll, greppande, stadga, självförtroende… ja massor!

Så när någon oengagerat slarvar fram en kamptrasa framför sin hund vill jag helst bara ropa… Tränar man inte hund för att det är roligt? Jamen visa hunden det då!

Två goa hundar från vår allmänlydnadskurs. Jag tog lite porträtt igår som de ska få tillsammans med ett fint diplom Marianne fixat i slutet av kursen. Ljuset var ganska fantastiskt!