I helgen fick jag gå med Åsas instruktörselever på en läsa hund-kurs. Det var så himla spännande och jag har lärt mig enormt mycket. På lördagen var det mest teori, prat och filmvisning. Under söndagen var det praktiskt arbete med de tre instruktörselevernas hundar. Hon gick igenom visuellt, taktik, aukustisk och kemisk språk. Sedan hann vi med att prata en del om lugnande signaler också. Det var otroligt mycket att ta in och lära sig och jag var totalt slut på kvällarna. Men så nyttigt och roligt!

Vi fick se alla hundarna i tre olika miljöer, många hundmöten men även i möten med barn, änder och annat. Vi fick leta efter återkommande beteenden som hundarna hade, till exempel flatten blåste gärna upp sig som första reaktion, visade mycket reservation och valde sedan att båga ut eller backa ur situationer. Matten fick veta vilka beteenden hon skulle stärka och hur han skulle se ut för att hon skulle kunna belöna ett bra hundspråk. Man såg under dagen hur han förändrades i hundmötena och det var väldigt häftigt.

Jag bestämde mig även för att anmäla mig till en 1,5 årig utbildning i kommunikation och beteende för Åsa som startar i mars. En helg varannan månad. Tror att det kommer bli väldigt lärorikt och nyttigt. Där kommer vi med all säkerhet få massor med träning i att läsa hund och lära oss om olika typer av beteenden och även problem. Ser fram emot det!

När jag skulle åka hem från Vagnhärad på lördagen hände någonting väldigt läskigt..

På söndag eftermiddag röstade jag, och sedan hem till Billy och ut för att spåra. Vi började allting med ett jätteintressant hundmöte. En goldentik stannade utanför vårat uppfart och råstirrade på Billy, otroligt intresserad men inte direkt hotfull. Ägaren lät henne stå kvar där och titta ett par minuter, så jag fick en fantastisk möjlighet att testa helgens tankar i godan ro. Billy började brösta upp sig, spände ögonen i henne (hon var ju trots allt nästan på hans revir) och svansen började långsamt lyftas, men jag hann reagera precis rätt, bryta beteendet och sedan belöna med rösten. Han släppte all tuffhet, tittade på hunden neutralt med avvaktande hållning och när jag förstod att han bearbetat klart henne vände han hela ryggen mot och vi började göra oss i ordning för att åka. Allting kändes väldigt lugnt och tydligt, jag kunde plötsligt förstå hans signaler mycket bättre och agera efter det.

Vi åkte iväg och gjorde värdens sämsta spår (Billy har i princip träningsvilat i en vecka, så det var kanske inte så konstigt) sedan busade vi lite med metallapporten, gjorde en dold platsliggning och umgicks. Har saknat honom så i helgen!