Igår var en sådan där dag när hunden är väldigt gratis, ja nästan betalning för att få slippa honom. Jag hämtade upp honom efter jobbet (sen såklart, hade råkat ta tåget åt fel håll. Smart.) Vi åkte iväg till tävlingsträning på Botkyrka BK. Där gick i princip allting fel.. Billy var extremt varvad och kunde inte samla ihop sig tillräckligt för att ens försöka koncentrera sig, vi värmde upp i hagen och det kändes ändå OK trots att han var väldigt het. Men när vi väl gick ut på plan, med hela klubben stirrandes, ja då gick det åt pipsvängen. Eller ska jag säga pepsvängen? För lät gjorde han oavbrutet hela tiden.

Eftersom vi fortfarande jobbar så i detalj med fotgåendet använde jag kommandot ”här” hela tiden och hoppade över fotgåendet helt. ”Här” kommer vi sedan använda i transporter och vi har tränat ganska mycket på det faktiskt. Men igår var det väldigt svårt, han försökte dra från min sida flera gånger av rent överslag (och det var faktiskt länge sedan han gjorde nu), kommandona gick helt förbi honom, han var ute i det blå. Efter ställandet (som han inte gjorde) bestämde jag mig för att enbart gå runt ett tag på planen och belöna ”här”. Det lugnade ner honom lite, men han var ändå alldeles för varvad när han tog apporten (borde ha hoppat över den) så det blev en hel del tugg, och det blir det bara när han är extremt gasad. I transporten till hindret förskte han dra av plan, påväg mot en låda med roliga prylar. Då röt jag till ordentligt, han bröt på en gång, kom tillbaka till mig (fick massor med belöning) och skärpte sig faktiskt inför hoppet som blev hur fint som helst. Så det tar jag i alla fall med mig som positivt.

Idag hade han ju sina anledningar att vara uppe i varv (de gör om hemma hos mamma & pappa så han har legat i källaren absolut hela dagen) men det är lite såhär han är, ena dagen går det toppen, nästa går det urmärkligt. Min slutsats är i alla fall att vi måste tävlingsträna mycket mycket mer. Är han så uppe i varv på en tävlingsträning som han var igår, ja då ska vi från och med nu bara gå ut på planen och träna transporter, för det är svårt nog med de störningarna som redan är tillagda.

Det var lite pinsamt faktiskt, folk tyckte nog att vi var rysligt dåliga och de som inte förstod att vi inte gick fritt följ (utan bara transport-gå) tyckte nog att vi var ännu sämre. Men jag försöker att inte ta åt mig, och tänker att de faktiskt inte har en aning om hur vi tränar, vart vi har varit, vart vi är, eller våra mål. Jag älskar Mia Skogster och Peter Scherk-teknikerna, även om få i Sverige verkar använda sig av dem, eller ens förstå dem. De passar mig och Billy som handen i handsken. Sedan får väl folk tro vad de tro och tycka vad de tycker!

Längtar efter helgen och drömmer mig tillbaka till fint väder..