Intensiv men rolig! Så skulle jag nog beskriva våran lördag. Den började med att vi åkte till BBK för att ta en kort promenad med Amanda och snacka lite. Klubben hade lydnadstävlingar så det var fullt ös och mycket folk och hundar. Billy var ordentligt i gasen och hade massor med förväntan! HALLÅ VI ÄR JU PÅ KLUBBEN! GÅ PROMENAD??? VAD ÄR DET FÖR SKIT!!!! Han var rent ut sagt asjobbig att promenera med.

Vi tränade ingenting alls, aktivitetsnivån var ungefär 100 gånger högre än lämpligt. Istället åkte vi vidare till skogen och gick nästan en mil tillsammans med mamma och moster. De var mycket hurtiga och hade stavar, gympadojor och träningsbyxor. Jag däremot hade kängor, tunga häng-i-skogen-byxor och alldeles för mycket kläder. Så de swischade på där i sin engagerade stavgång och jag stapplade efter i tunga kängor som inte alls är gjorda för fartfyllda lördagspromenader. (fick ordentlig träningsvärk i rumpan efteråt!)

Trött, med rumpvärk, men ändå ganska nöjd åkte vi direkt vidare till Haninge BK och mötte upp Elisabeth, Amanda & Nathalie. Fyra aussies & en Datcha. Solen sken och sällskapet var gott, så vi stannade där mellan 13-16:30. Jag bad om hjälp med att titta på hur vi ska göra i ingångarna på planen, Billy klarar helt enkelt inte att hålla ihop.

Vi skulle testa först kommendering på parkeringen, och sedan direkt fortsätta över till planen där en annan tog över och kommenderade, för att se om det var komenderingen som störde liksom. På parkeringen gick det relativt bra, han hade en OK aktivitetsnivå och var med mig helt okej. Men DIREKT när vi steg över på träningsplanen, hans aktivitetsnivå ökade från kanske 50 till 10000000+ på ungefär två sekunder. Han glömde genast att ”här” betydde just ”här” och tog tag i alla saker på hela planen. Han stack alltså och gjorde en ordentlig kontrollrunda, mycket större än han någonsin tidigare gjort (helt ny plan..?). Jag kopplade honom och bad honom lägga sig ner, sedan diskuterade vi lite med de andra. De menade att jag kanske inte skulle låta honom kontrollera alls. I kommandot ”här” får han ju faktiskt titta runt och gå lite för långt fram i position. Sagt och gjort, jag bestämde mig för att testa att gå in med fotkommando och hand. Elisabeth kommenderade oss över från första planen till andra i fotposition, marken var ganska ojämn och han släppte blicken en snabbis för att kolla vart han gick, men jag bröt inte, det var så himla kort, och annars klockrent. Vi sprang av den nya planen tillbaka till den gamla och belönade.

Det här tåls absolut att tänka på. Kanske ska jag helt enkelt ”kräva” att han ska ha fokus och inte få kontrollera saker omkring honom, det skulle förenkla ett av våra största problem i träningen ganska ordentligt. Tidigare har jag tänkt att han inte kommer att klara det koncentrationsmässigt, men nu ska jag nog tänka om. Han klarar ju kontroll-biten ännu sämre och vi jobbar ju trots allt på att fria följet ska bli så säkert att det funkar överallt, oavsett vilken aktivitetsnivå han haft innan måste han paketera sig och komma i rätt sinnesstämning.

Vi kommer ju att få träna extremt mycket på det här, för nu vet jag att det är den nya miljön som är för svår, inte komenderingen eller gruppen av människor. Att bara gå direkt ut på en plan och göra en tävlingsmässig ingång utan att få ha tränat på den innan liksom. Så vi kommer försöka besöka flera olika brukshundklubbar och ha det här som prio tillsammans med fria följet-träningen. Nu jäklar!

På det hela taget var träningen hur givande som helst. Det satte igång många nya tankar. Pass 2 tog jag bara ut Billy och larvade runt på planen, mitt huvud klarade helt enkelt inte mer seriös träning. Vi sprang rutan och hoppade lite hopp!

Datcha håller koll på Milton (som kastade godis till henne!)

Det var hur roligt som helst att träffa de andra tjejerna och träna ihop med dem. Jag hoppas verkligen att vi kan göra det snart igen! Det var så skönt att inte ha någon stress eller tid att passa och bara sitta där och hänga i det fina höstvädret. Här kommer lite blandade bilder från dagen..
Det fanns en fantastisk plats där ljuset föll väldigt fint. Jag frågade Nathalie om jag fick fota Enzo där, det fick jag! Han verkar himla go den hunden!