Träning igen för Åsa. Vi går in på planen. Jag känner mig lite tokig, lättsam och glad och vi har knappt hunnit värma upp. Billy är taggad så in i bängen och studsar på alla fyra som om han har små fåniga studsmattor istället för trampdynor.

Vi går in på planen och gör det sämsta fria följet vi gjort på i alla fall ett halvår. Billy går vid sidan men ser väldigt ofokuserad och spänd ut. Märkligt tänker jag, såhär brukar han ju inte gå!
Vi går av planen och Billy rusar genast ut i buskarna och gör ifrån sig så det brakar i ristuvorna.

Varför berättar jag den här historien då? Ja, ingen aning faktiskt. Sensmoralen är nog att man ska rasta hunden ordentligt innan man tränar, även om den inte ser bajsnödig ut.

Resten av träningen gick jättebra. Nästa pass med fritt följ var hur fint som helst och han var back in business så att säga.
Vi körde rutan, fart och placeringsträning och Billy var svinbra, där har träningen lönat sig och han springer nu sitt allra snabbaste utan att krypa ihop som en gammal gumma med käpp. Sen satte Åsa in oss i nästa steg i processen till Den Perfekta Rutan, vilket var Det Perfekta Stå:et I Flygande Fart Från Matte. Detta kommer vi träna parallellt med fart och placeringsträningen.

Varje gång jag tränar för Åsa börjar jag genast reflektera mer över varför jag gör saker, vad jag vill uppnå och hur jag ska belöna. Det tillsammans med hennes fantastiska engagemang, energi och bra idéer gör träningarna så himla inspirerande att jag bara ramlar av stolen när jag tänker på det!

Himlen var helt fantastiskt fin och Billy fick posa lite mellan träningarna. Alltså kolla här.. himlen är inte ens photoshoppad..