Mysdag! Vi åkte till Farkas och lagade mat över öppen eld med Josefs föräldrar och lillebror. Alla hundarna fick såklart följa med, både Billy och deras norrbottenspetsar Fia & Mysan. Billy (som har lite svårt att vara passiv bredvid en sjö) gnällde lite och sådär men var ganska duktig. Han fick nått halvtaskigt ben att tugga på, och efter det lugnade han ner sig.

Vi lagade mat på muurikkan och satt kring öppen eld. Typiskt sätt för Jokkmokkare att spendera lediga dagar på verkar det som!

Billy låg och tittade på oss och elden en bit ifrån i sin hurrtta-sele som vi fick av animail förut. Jag kommer inte ihåg exakt varför vi fick den. Men tack, den är jättebra och används flitigt!

Vi satt kvar och njöt av naturen ett bra tag efter att vi ätit upp. Jättemysigt! Sedan gick vi ett varv i området. Det fanns bogropar och jaktgropar efter människor som bott där för typ 6000 år sedan. Ganska häftigt!

Fia och Mysan låg tysta och mös bredvid sjön! Den ljusa är Fia!

När vi ätit upp åkte jag och Josef mot Storknabben och lade ut två spår till Billy. Jag och Josef gick parallellt med varandra med ett par meter i mellan, Billy har problem med att byta spår så jag tänkte testa detta.

Första spåret gick vi parallellt och gjorde sedan en sväng till höger, ett par meter nedanför låg godisburken. Andra spåret hade vi gjort likadant, men kanske 5 meter efter vinkeln korsade Josef vårat spår, gick över på andra sidan och gick parallellt där istället ett tag innan han skulle hitta godisburken.

Första spåret gick rätt dåligt. Billy kändes ofokuserad och flamsig. Han tittade över mot Josefs spår en gång men annars drog han snarare åt andra hållet. Kanske hade det gått vilt eller nått där, vad vet jag. Han kändes i alla fall inte helt 100 med på tåget. Men han markerade en av snitsarna som hade ramlat ner fint i alla fall.

Nästa spår gick han in i med en helt annan attityd. Wow! Han spårade noggrant, i spårkärnan, nosen nära marken och mycket mer fokuserad. Vi närmade oss korset där Josef korsat vårat spår, men Billy spårade över det, och jag såg inte minsta förändring i arbetet, om inte ännu mer fokus!
Vi kom in på sista sträckan där Josef gått parallellt med oss på andra sidan. Det hade blivit lite väl nära och vinden blåste in mot vårat spår, här lyfte Billy huvudet och tittade åt Josefs spår 3 gånger, men återupptog sitt eget spår varje gång och precis innan godisburken såg jag hur han helt släppte och tågade ner med stenfokus. Han blev helförvånad när han hittade godiset och spårade nästan över det (så fokuserad var han!)
Riktigt riktigt nöjd med hans arbete. Så knepigt spår, och han löste det helt fantastiskt bra!

Det regnade ganska mycket så vart inte några bilder tyvärr!