Jag och Billy kämpar och kämpar. Vi får träna på allting i ett lydnadsprogram, inte bara momenten utan verkligen ALLTING för att han över huvud taget ska kunna lyssna. Jag måste ha struktur och extrem tydlighet i det vi gör, annars blir det bara pannkaka.

Idag var vi på kurs i tävlingsträning, och det var väldigt nyttigt och lärorikt, vi tog med oss sakerna vi fått på privatträningen igår och gjorde en bra plan för dagens träning. Fokuset skulle ligga på samarbete, teamwork. Och detta skulle vi uppnå genom en harmonisk ingång på plan, bra starter inför varje moment, samt lugna och okomplicerade transporter.

Vi länkade läggande – inkallning – ställande – hoppet två gånger, en gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen. Exakt samma kedja. Och det gick så himla bra! Speciellt på eftermiddagen. Jag kände mig säker på hur jag skulle göra, och det speglades genast av på Billy. Efter varje transport satte han sig självmant med fokus på mig och alla transporter var helt klockrena. Trots störning av koner och en stor spännande träningsväska (som han inte ens tittade åt! WOW!) Sedan vart momenten lite halvdana – speciellt på förmiddagen. Men det gjorde absolut ingenting. Våran plan hade ju varit att träna transporter och känsla, och det gick bättre än jag någonsin vågat hoppats. Inte en enda gång behövde jag tjata eller kalla tillbaka honom. Inte en enda gång!! För första gången någonsin kändes vi faktiskt som ett team. Som att det var han och jag på planen och bara vi. Helt fantastiskt, det kommer jag leva länge på. Nu har jag även fått en riktig målbild på hur jag vill att vår sinnesstämning ska vara att jobba mot – och veta att vi faktiskt kan! Underbart!!

Billy redo för träning!
Bus i pausen!