Dagen vi planerat för så länge var äntligen här! Vandringsdagen… Vi åkte mot båten vid 8-tiden, resan tog ungefär 2 timmar. Vi var nervösa, laddade och helt säkra på att vi glömt i princip allt viktigt, trots att våra väskor var totalt överpackade och vägde alldeles för mycket för att det skulle vara rimligt.

Josef & Billy vid båten

Väl framme i Saltoulokta letade vi oss till kyrkkåtan och sov där i två timmar. Vi var så himla slut efter bilresan upp, nattpackningen och sedan båtresan. När vi skulle göra lunch kom på vi att ingen av oss visste hur man använde ett stormkök. Det kändes lite jobbigt, och Josef sa lite förtvivlat ”Vi har inte ens börjat gå ännu, och vi har redan problem med vildmarksgrejer!” Efter lite pysslande och att ha försökt koka mat med allting upp och ner lyckades vi tillsist komma på hur spektaklet fungerade. Billy var superbusig och sprang runt och badade i bäckar överallt. Kring 17-tiden började vi gå. Först upp för ett extremt fjäll och solen gassade. Vi hade inget vatten och trodde att vi skulle få värmeslag. Det var så sjukligt varm! Men upp kom vi. Väl uppe fanns det två vägar att välja på – över fjället eller genom träsket. Över fjället såg ut som en bra, trevlig men tyvärr vattenlös väg. Istället fick vi ta träskvägen. Där fanns det inte ens en stig. Vi klafsade oss igenom vattenhål och lerhögar. Livet kändes rätt jobbigt och jag hoppades för guds skull att de resterande milen skulle bli lättare än den här första hemska biten.

Paus i uppförsbacken, Billy fick springa lös när vi pausade, men annars gick han i expanderlina fäst i midjebälte med klövjeväska på ryggen. När klockan var 20:00 hittade vi en fin rinnande bäck och bestämde oss för att tälta där. Mörka moln började hopas kring alla håll och det såg ut som att det skulle bli storm. Vinden ven och det var extremt svårt att få upp tältet i blåsten. Josef hade inte satt upp ett tält på många många år, men som tur var tog jag fram mina dolda talanger, bossade runt och var plötsligt (på nått vis) tältuppsättningsexpert. (Vet inte riktigt när det hände, men tur som sjutton att jag tydligen kunde sätta upp tält, annars hade vi varit körda!) Vi lagade lite varma koppen till middag, vattensäkrade alla ryggsäckar och kröp sedan in i tältet för att vänta på stormen. Hela natten smattrade tältduken och jag trodde att den skulle flyga iväg, jag var helt skräckslagen och fick bara ett par timmars sömn. Den enda av oss som verkligen sov bra var nog Billy. Hur nöjd som helst låg han i sitt BoT-täcke nära ovanför oss med sitt huvud mellan våra och sov som en sten hela natten igenom. Jag vaknade vid 5-tiden och det var helt galet med storm ute kändes det som, jag tog modet till mig och gick ut. Visserligen var det mycket blåst, men de mörka molnen hade skingrats och midnattssolen kikade upp mellan bergstopparna. Det var nog bland det vackraste jag sett – men av någon anledning hämtade jag inte kameran. Typiskt!!! Sedan somnade vi om och sov resten av natten.