Idag smet vi iväg till BBK direkt efter jobbet. Alldeles själva var vi, planerna gapade tomma trots att det var en mycket fin och träningsbar tisdagseftermiddag. Aningen varmt kanske, men ändå. Jag hade satt upp en ordentlig planering innan. (Heja mig!!) och följde den riktigt bra.
Vi började med uppvärmning på parkeringen – sedan platsliggning i ca två minuter på ungefär 25m avstånd. Han låg helt lugnt utan att krypa. Lade ner huvudet en gång och lyfte upp det lite senare för att flåsa. Annars absolut ingen aktivitet. YES.

Sedan upp i bilen. Vi pausade ett tag och jag satt i bakluckan i bilen med Billy. Han kändes himla i gasen och pep i bilen och ville gärna klämma sig ut. Ett tag funderade jag på om det där med länka verkligen var en bra idé, men bestämde mig för att känna på uppvärmningen.

Jag gick ned och lade en apportbock på en bänk. Enbart som störning. Jag ville se ifall han kunde hålla ihop trots att det låg en härlig, saftig apport och fullkomligt skrek åt honom att hämta den.

Vi värmde upp igen, ordförståelse och sedan kort fot. Sedan körde vi.

Ingången på plan kändes hur bra som helst, kopplade loss och gjorde ett ställande. Såg inte hur han stannade men jag tror att det var fint, och han stod lugnt kvar medan jag gick tillbaka. Duktig! Sedan började vi den mer eller mindre långa transporten till hindret. Det gick bra i början. Och han går fint. Så ser han apporten. Den där underbar gyllene apporten som ligger där i solen och retas. Då kunde tassarna inte riktigt låta bli. De sprang nog helt på egen hand, medan hjärnan var bortglömd i fotpositionen. Tassarna sprang rakt mot apporten.

Jag hojtade till riktigt ordentligt. Man drar inte bara sådär mitt under en träning bara för att man hellre vill gosa in tänderna i en härlig apportbock. Och visst, han vände och kom tillbaka – men känslan blir ju lite rubbad.

Vi fortsatte och gjorde ett mycket bra hopp (är det länkning så är det.. vi får jobba på det där separat), ingången var aningen för långt fram, men tror inte det var någonting som skulle gett avdrag. Sedan tog vi en till transport och gjorde en inkallning. I inkallningen belönade jag med boll och vi sprang av banan.

Momenten var superfina, ingången på plan var riktigt bra, attityden var toppen, aktivitetsnivån helt lagom…. men…  självkontrollen alldeles för liten. Jag tror att våran största fokus fram till tävlingen kommer behöva ligga på detta:

DRA INTE TILL SAKER.

Och sen ett par andra grejer också såklart. Galna hund!!

I morgon ska vi träna med Matilda och Fidel, då kommer vi nog inte länka, utan fokusera mer på självkontroll och sådant. Ska göra en ordentlig plan i morgon och sedan låta Matilda godkänna den innan vi kör. Shit vad jag älskar hundträning!!

Äkta kärlek.. Billy <3 apport.