Nu har vi tränat två dagar i rad med Chris & Gripa. De är så duktiga och Chris är väldigt trevlig så det är himla roligt att träffas.

Första kvällen var vi på Vällingby BK och vi tränade på att skicka till skålar och ingångar med apport. Jag kände mig aningen flamsig och Billy hade nog ungefär samma attityd, men det gick rätt bra ändå och vi lyckades med det jag hade satt upp i min lilla träningsplan.
Första skicket till skålarna var faktiskt rätt kul, för jag visade och ropade ”vänster” och Billy bara drar typ 20 meter rakt åt vänster och hade ingen aning om vad han sprang mot eller varför, förbi alla skålar och ända till planen tog slut. Han visste bara att han skulle åt det hållet! Tokhund!

Andra dagen åkte vi till Tyresö BK och mötte upp även Jennifer & Lexi och Johanna & Yowie. Lite jobbigare för oss, för där kan man inte köra fram bilen och Billy funkar inte så bra att vara uppbunden ännu. (Han har ju typ precis lärt sig att vara passiv när jag är med) 😛 Och den där grejen med att se mig göra annat och själv vara uppbunden, det pallar han bara inte ännu i träningssituationer.

Vi tränade på lite. Jag är alltid sjukt nervös när vi tränar med nya hundar, jag är livrädd att de ska komma fram. Därför hade jag Billy kopplad eller nära hela tiden. Vi tränade ingångar, och ingångar efter hoppet med klossen som hjälp. Jag ska nog köra lite mer med den så att han får in bättre muskleminne och sedan försöka arbeta bort den. Sedan körde vi mest fritt följ.

Jag utmanade oss med att be Jennifer och Chris skalla sina hundar när vi gick fritt följ, det kan Billy bli riktigt störd av. Jag vart skitnervös såklart men han fixade det bra. Släppte blicken kort en gång, så vi får väl försöka hitta fler att träna mer så med.

Sedan körde vi ett fritt följ utan kommendering på 2 minuter. Jag hade satt på tidtagaren. Och Billy gick jättefint! Inte ett blicksläpp under hela tiden.
Efter det pausade vi i fem minuter och körde ett till fritt följ pass på 2 minuter. Nu med kommendering och Chris som filmade. Jag märkte mot slutet att han började bli trött och han släppte två gånger tror jag. Men är ändå väldigt nöjd.

I halterna har han en tendens att börja pipa så jag valde att hoppa över dem. Vi måste träna det separat innan jag tar in det i uthållighetsträningen.

Efter det var jag nöjd, band upp Billy en bit från de andra och gav honom någonting att tugga på medan jag fotade Chris och de andra lite. Johanna fotade också, så det var roligt att prata lite fotografering med henne. Hon har en jättefin blogg med väldigt bra hundbilder (och annat också, men hundbilderna är riktigt bra!). Ni kan kolla in den här!

Lexi & Yowie

När vi hade fotat en stund, frågade jag om Johanna ville testa mitt sigma art-objektiv och vi gick bort till skuggan och hon fotade lite med det. När vi var klara sprang Yowie runt lös, och kom lite nära Billy (som förövrigt hade legat uppbunden i säkert nästan 30 min och varit SKITDUKTIG!! Yes, vad duktig han var!). ”Kan du ropa in honom? Nu är han för nära” Sa jag (kanske med lätt panik i rösten, som Billy kan ha hört. Kan varit därför han reste sig upp. Han är ju så känslig på mig.),  I nästa ögonblick har Billy gått ut i kopplets längd, Yowie hade gått fram och det smällde. Vi var framme extremt snabbt, men Billy bet mig och Yowie bet Johanna så blodet rann.

Vad är det här för nått tänker kanske ni som läser, ja det här är väl Billys resursbenägenheter. Han vaktar platser han legat på, sin väska, mig… I grund och botten tror jag att han har det i linjerna, men det har triggats igång utav dåliga erfarenheter och min okunskap. Han gillar inte direkt andra hundar och har inte något utbyte av dem, vill inte leka utan håller sig på sin kant. Vi kan möta hundar, vara på platser med mycket hundar, träna med andra, gå sida vid sida bredvid hundar både lös och i koppel.. men så fort en hund kommer fram, det är resurser inblandade och han har någonting att vakta har vi problem. Jag vet exakt vilken incident som triggade igång det hela (även om det säkert byggts upp en ovilja mot det redan innan).
Jag kämpar på med det här. Det här är verkligen vårat största problem, och jag jobbar med det så gott jag kan. Men det är svårt. Vi går en beteendekurs under 1,5 år där vi får hjälp, men inte tillräckligt.

Det här är även anledningen till att vi inte kommer tävla mer, och att jag har så dåligt självförtroende i hundträningen, det har gjort mig väldigt osäker. Jag försöker förutse situationer, håller avstånd och brukar inte ha med träningsväskan på planen (utom när vi tränar på att han inte ska vakta träningsväskan) så att ingenting ska uppstå. Men idag var olyckan och min oförsikt framme. Det händer väldigt sällan, men när det väl gör det vill jag bara sjunka genom jorden.

Så det var väl typ lite läget med det då.