Den här helgen var det klubbhelg på BBK. Det går i princip ut på att man får anmäla sig att prova på eller träna någonting man redan kan med duktiga ledare.

Jag och Matilda hade valt samma saker hela helgen, heldag i spår på lördagen och på söndagen hade vi bestämt oss för att ta lydnad på förmiddagen och uppletande på eftermiddagen.

Vi började på lördagen med en genomgång och samling. Jag berättade att jag hade problem med att han hade för högt tempo, slarvade och tappade spåret och att jag inte kunde läsa honom när han gjorde det.
Jörgen (som var ledare och hur duktig som helst) tänkte till lite och lät mig och Billy gå ett konkurransspår med Matilda och Fidel för att se hur hundarna spårade. Fidel som tidigare haft problem med låg motivation i spåret drog på ordentligt och spårade som aldrig förr!
Billy däremot hade inte så högt tempo och böt spår till Jörgens avledningsspår efter typ halva vägen, sedan hittade vi inte tillbaka till vårat spår igen, så det var bara att avsluta.
Jörgen förstod vad jag menade med att han var svårläst. När Billy byter spår lyfter han inte nosen över huvud taget utan går bara in på det nya spåret med nosen i backen, och om man inte vet vart spåret går är det svårt att i början märka att han ens har gjort ett byte.

Fina Amber spårar!

På eftermiddagen fick vi gå ett till konkurransspår med Enyo där våra spår korsade varandra. Början var allmänt skakig och han bytte spår flera gånger (men då visste jag vart spåret gick och kunde stanna) När vi kom till platsen där spåren korsats stannade vi och jag lät Billy titta på när Enyo spårade sig över. De hade lite problem och hon tog Billys spår och knatade runt där flera varv.
Så släppte jag på Billy. Och då spårade han helt annorlunda! Han bara gick rakt över korset, trots att våra spår korsades och Enyo hade gått där precis innan och rivit upp marken både hit och dit. Jag var helt säker på att vi skulle få ordentliga problem, men han gjorde mig så förvånad. Resten av spåret gick mycket bättre och han bytte inte spår någon mer gång.

Billy har inte varit såhär tidigare, 1,5 år tillbaka spårade han inte som han gör idag. Jag tror det har kommit av att jag inte kan läsa honom och därför har det blivit tokigt + att vi inte spårar tillräckligt ofta.
Jörgen menade att vi har väldigt mycket att fixa om vi ska få till spårningen, massor av saker att träna på. Skulle någon idag lägga ett spår där jag inte vet vart det går, utan snitslar skulle vi inte klara det på långa vägar.

Jag kände mig väldigt nedslagen och ledsen när jag åkte tillbaka till klubben från spårmarken. Det kändes hur tråkigt som helst, men samtidigt skönt att någon har tittat och gjort en bedömning och gett tips istället för att jag bara tragglar på hemma med spåret och det aldrig funkar. Men hur mycket tid orkar jag lägga ner på att fixa spåret? Brukset gör vi bara för att det är roligt, och jag har inga tävlingsambitioner med skotträdslan och allt.

Jag gör allltid så att när jag får ett riktigt bakslag deppar jag skitmycket och säger att vi ska sluta träna spår över huvud taget och vi lika gärna kan lägga ner allting. Sedan en-två dagar senare blir jag skittaggad och bestämmer mig för att verkligen lösa problemet och sedan tränar massor, så vi får se hur mina tankar ändras den här gången!

Spårgänget.. inte så fantastisk bild men ja!