Äventyr med aussies!

Billy, Eir & Tyr

På blocket för 5 kr.

Idag är Billy till salu på blocket för 5kr. Allting har bara gått superkasst!
Det hela började med att jag lade ett spår. Pulsade runt i snön och fick värsta träningspasset, trots förkylning och pajat knä.

Hämtade Billy och gick mot fotbollsplanen för att köra lite lydnad medan spåret låg. På vägen dit mötte vi två hundar som stod vid vägen, den ena började skälla lite. Billy blev helt knäpp och gjorde världens utfall mot den! Fick 0 kontakt med honom förren vi passerat och då var det som att det aldrig hade hänt. BLÄ. ”Kaxar” någon annan hund, då är det kört och Billy blir som låst. Vet inte hur jag ska få honom att bryta?

Så var det dags att gå spåret. Det gick bra först, sedan blev det någon sorts oförberedd genväg genom ett buskage där jag såklart fastnade. Tappade spårlinan och fick slåss mot buskarna innan jag kunde komma loss. Sa åt Billy att stanna och vänta, men nä. Ropade på honom, men han sket i mig helt, och skulle absolut gå klart spåret. Markerade apporterna genom att stanna och glo på mig, inse att jag var för långt bort för att han skulle orka vänta, och fortsatte sedan spåret själv utan att lyssna alls. Allting vart ju kaos! När han hittat sista apporten kom han glatt skuttande tillbaka, skitnöjd. Medan jag var så himla irriterad över att han inte lyssnat. Så var det bara att gå hem med världens sämsta träningskänsla.

Så idag är han en billig hund..

Äntligen matte!!!

På senaste tiden har det blivit mycket träning hemma i köket, något som varken jag eller Billy gillar.
Idag bestämde jag mig i alla fall för att vi skulle ta oss till fotbollsplanen och trampa upp en liten fyrkant att träna på.

Och oj vilken skillnad! Den halvmotiverade matten och den halvmotiverade hunden blev nu helmotiverade!!!! läggande under gång gick plötsligt bättre än aldrig förr och man märkte att allt tragglande med att han ska lägga sig snabbare har gett resultat. Jättekul!

Nu ser jag fram emot 3 härliga lediga veckor med massor av kul grejer med världens bästa vovve innan det är dags för operation 7 januari.

20121216-170211.jpg

Det blir operation…

Japp.. återbesök hos veterinären igår och det blir operation.. vi väntar bara på att få en tid.
Så.. vi har 10 dagar till med tratt och vila att vänta, all päls på halva halsen/huvudet ska rakas  och musklerna i halsen/käken kanske aldrig mer blir helt bra. Känns ju sämst.. Stackars Billy vad han ska behöva vara med om mycket..

Stackars fina busen..

Igår morse när jag och Billy hade vårt rituella morgonmys, upptäckte jag att han hade en stor knöl på vänster sida under käken typ. Var 90% säker på att han inte haft den på kvällsmyset, för då skulle jag känt det.

Hysterimatte som man är fick jag såklart panik och ringde genast och bokade tid hos veterinären trots snökaos och halvt oframkomliga vägar (tur att vi har fyrhjulsdrift!!!) Vi fick en tid kl 14:40 och jag tog halvdag från praktiken.

Efter lite prover på kanske världens mest sjukhusrädda hund kom de fram till att han har fått en spottcysta. Man vet inte varför den uppkommit, men det är typ nått i stil med att det har gått en läcka någonstans så att saliv fylls på i ett hålrum och bildar en stor cysta, det är ingen idé att tömma den eftersom det bara kommer fyllas på mer och mer.

Om man har riktig tur fylls cystan på tills det inte går mer, och sedan har läckan chans att läka, men veterinären (och google) sa att i nästan alla fall blir det ett kirurgiska ingrepp.
Och eftersom den sitter på ett så dumt ställe är det en stor operation.

Känns ju verkligen sämst att han ska behöva opereras och få ännu mer vila.. men inte mycket man kan göra åt saken förutom att hoppas och be en bön att spottcystan mot alla odds lyckas läka av sig själv..

Stackars fina busen min…

Att göra entré..

Det är lugnt på friluftsområdet. Ett gäng barn åker snowracer medan föräldrarna pratar, ett kärlekspar har precis kommit tillbaka från promenaden och en skidåkare i färgglada kläder gör sig beredd att ge sig ut i skogen.
Plötsligt rubbas idyllen, barnen stannar upp och tittar, föräldrarna slutar prata, kärleksparet vänder sig förskräckt om, och skidåkaren skyndar sig åt sidan för att lämna plats.
För där kommer Billy och matte.

När långfärdsskidorna åkte på var Billy helt säker på att matte hade skaffat sig ett par nya monsterfötter. Men efter ett tag insåg han att de där monsterfötterna faktiskt var ganska roliga. Matte kom fram mycket snabbare, hon ramlade ofta (så att man kan pussas i ansiktet), och de stunder Billy behövde ha koppel, brydde sig inte matte om koppelträning, så det var bara att dra på!
Nerförsbackarna var ju ett kapitel för sig. I dem gick det kalasfort! Billy kom snabbt på att han kunde springa bredvid och framför monsterfötterna så blev matte alldeles tokig och ramlade ännu oftare. Jättebra!

Så kom det sig då att det var en lång nerförsbacke till friluftsområdet. Billy får ha koppel för det är ju trots allt en massa folk överallt. Han är fastspänd vid en finfin makapär vid mattes mage så att hon kan hålla Billy utan att hålla i honom. Skitsmart! (oftast)
Nerförsbacken börjar bra. Matte åker och Billy travar bredvid. Matte njuter lite och tänker hur fint det måste se ut när de glider in på området och visualiserar sig göra en snygg inbromsning för att sedan stanna med stil.
Men drömmarna krossas när Billy med ens tycker att det absolut måste gå lite snabbare. Han sätter av i galopp och är genast före matte. Kopplet spänns och plötsligt har farten ökats betydligt. Matte börjar få panik där bak. ”STANNA” ropar hon förskräckt medan de närmar sig barnen på snowracer i rasande fart. ”STANNA” Billy kastar en blick bakåt, men menar att varför ska han stanna när matte får åka så roligt fort för? Nä för sjutton! Så han springer vidare och tycker att livet är toppen.

Det är någonstans där som matte inser att de snart kommer åka förbi barnen på snowracer och möjligtvis parkera i en närliggande husvägg. Det är någonstans där som matte inser att en husvägg faktiskt inte är vidare mjuk.
Någonting måste göras, men vad. Som på beställning slutar balansen att fungera och matte panikramlar graciöst rakt på rumpan så att skidorna trasslar in sig i allt möjligt som skidor kan trassla in sig i.

Snowracerbarnen gapar, föräldrarna har helt tappat vad de pratade om, kärleksparet stirrar och skidåkaren glömde för en stund bort att han visst skulle åka skidor.

Billy och matte har gjort entré!

Sagopromenad!

Julkänslan börjar verkligen komma krypandes! Igår gick vi ett spår i nysnön och åkte på julmarknad inne i stan (jättemycket att titta på tyckte Billy).
Idag bestämde vi oss för att ta en mysdag, och jag, Billy och mamma tog en riktig långpromenad i det fina sagolandskapet. Vi var ute i typ 2,5 timmar och gick 11km. Jättemysigt!
Både jag och Billy vart jättetrötta efter promenaden så på eftermiddagen har vi mest adventspysslat hemma och kramats sängen.

Lägger upp lite mobilbilder!


Billys absoluta favorittrick: Krama! Sitta still när man blir fotad? Aldrig i livet!

Och så var det den där himla platsliggningen..

Yes. Eftersom Herr-vila-är-sämst-i-hela-världen ska få lite stimulans i alla fall kör vi lite köksträning. Imorse var det fokus på platsliggning och apportering. Platsliggningen är verkligen någonting jag tycker är kaossvårt! Och jag kan inte direkt säga att vi har lagt ner någon tid på den eller ens haft en ordentlig plan till hur vi ska lära in den.

Så jag satte mig helt enkelt ner och planerade för ett par dagar sedan. Och det blev till att börja om med allt. Just nu är fokuset att hakan ska kunna ligga i baken en längre stund. Kastar upp en film, jag har typ pyamaskläder på mig men struntsamma!

En fråga först bara: När bör man börja lägga in störning? Lägger jag på minsta störning alls kommer huvudet att fara upp som ett skott..

(Han skäller till för att någon precis kommer)

Kastreringen

Ska väl förklara kastreringen lite snabbt, har fått både positiva och negativa kommentarer från folk. Vi hade våra grunder till att kastrera, någonting som vi pratat om sedan han blev könsmogen, men såklart blev jag mesig och ångrade mig efterråt (jag är verkligen är emot alla sorters ingrepp och operationer om det inte är livsavgörande, både på mig och på de jag har ansvar för) det är hemskt att se sin bästis må dåligt efter narkos och inse att han är exakt lika spruträdd som sin matte (både han och jag höll på att svimma när han fick lugnande). Men jag är helt säker på att i längden kommer kastreringen ha varit ett bra beslut och hittills har jag inte mött någon kastrerad hund som fått dåliga beteender efteråt (utom kanske viktuppgång men det är ju bara att reglera med mat och motion).

Allt med kastrering och hunderiet i stort är en labyrint av åsikter. Alla tycker och tänker olika, har olika erfarenheter, olika träningsmetoder, olika hundar, olika personligheter.. vissa menar att vi är hemska som har kastrerat, andra tycker det är bra.
Personligen är jag säker på att det bli bra för Billy. Men tar jag mig någon gång ann en till hund är det absolut inte säkert att jag tar samma beslut med den.

Det var väl typ det jag ville ha sagt.

Billy hälsar med en galen, blöt, puss. Vila är sämst!!

20121117-115334.jpg

Röntgenbesked!

Fick ett mms från Linda idag med en bild. Billys höfter och armbågar var kalasfina! Veterinären hade tippat på att han antagligen skulle få B, men tji fick de. Ett A vart det! Woop Woop!

20121114-105438.jpg

Det sa chopchop.

Japp. Idag sa det chopchop. Och nu har Billy inte några bollar längre, kastrerad…
Det var ett jättesvårt beslut (speciellt eftersom jag har värsta sjukhusfobin) men nu är det gjort. Han har mått hur dåligt som helst sedan han kom hem från veterinären, och det är vekligen jobbigt att se och jag har ångrat mig hela kvällen.

Slänger upp lite bilder från våran mys och busmorgon.

Röntgen idag!

idag var vi på Veterinärboden i Åkerstyckebruk och gjorde HD och AD röntgen på Billy + ettårsvaccinationen. Veterinärerna var jättetrevliga och Billy fick massor av beröm!

Nu är han trött och illamående av lugn-sprutan och vi ska bara vila resten av dagen. (Skönt tycker matte!)

Får veta resultet om ca 2v, är så nervös!!

20121109-121037.jpg

20121109-121525.jpg

Grattis fina B!

Världens finaste, tokigaste, jobbigaste, snyggaste, knäppaste, kramvänligaste, galnaste, mest irriterande, mest älskade Billy fyller ett år!
På det året har han hunnit med otroligt mycket bus, smaskat i sig halva vår inredning och lärt sig exakt hur man ska smöra in sig för att få pussar och godis!
Älskar dig mest av alla!
Grattis min fina pojke <3

Kvällsträning och pappabus!

Det blev sen träning idag. 21:00 kom vi iväg till fotbollsplanen där vi brukar köra och jag var jättetrött. Billy var skittaggad som alltid, men jag var dålig på att motivera så stämningen blev lite långtråkig och seg.
Jag har börjat skriva träningsdagbok på internet där jag planerar alla våra träningar, exakt hur vi ska göra och lägger upp mål – både långsiktiga och kortsiktiga. Det känns jättebra, och jag tror att en träningsdagbok verkligen kommer kunna vara till hjälp.

Har även börjat om helt med platsliggningen. Måste vara mycket mer noggrann med den. Så nu har vi gått tillbaka till basic och övar på stadga med ”hakan i backen” det går väl sådär. Han är väldigt känslig för störning, huvudet flyger upp väldigt lätt och än så länge kan han inte ligga vidare länge alls. Men bara att öva vidare..

Har också börjat jobba allt mer med extern belöning och det funkar skitbra!

Det var lite träningsupdate från oss.
Nu blir det mys och sen sova!

Tiden rusar iväg!

Japp, tiden rusar som ett lokomotiv i nedförsbacke utan bromsar. På tisdag fyller Billy och hans syskon ett år! ETT ÅR!!! Tycker nyss att vi hämtade hem honom, men samtidigt känns som att han alltid har varit en del av vår familj.

På tisdag ska jag laga en köttbullspannkakstårta och fixa partyhattar till hela familjen. Woop woop!

På gång!

Kategorier

Arkiv

Follow on Bloglovin