Äventyr med aussies!

Billy har varit superjobbig hela kvällen och annorlunda från hur han varit innan. Han kissade inne tre gånger på rad (trots att han precis varit ute) och huggit mot våra händer/kläder och verkligen bitit till. Vi har inte tolererat att han bitit i oss från första början utan försökt avleda med leksak/visa med kroppspråk att det inte är okej/säga ifrån. Men nu verkligen högg han efter mig och mamma (oj vad hans små vargtänder gör ont!) så att man fick säga till riktigt hårt utan att han lyssnade. Kändes som att det blev väldigt mycket negativt och vi tog fram träningsleksaken och övade lite sitt. Då blev han lugnare och fick annat att tänka på.

Kan vara så vi måste jobba om han blir så uppstressad, (dominant?? det känns nästan så?) och bitig? Att aktivera honom med någon form av träning istället?

Har anmält oss till en ledarskapskurs och den börjar 20 februari, skulle velat att den började nu istället. Känns som att jag skulle behöva lite tips!

Jag bestämde mig för att skapa en blogg av tre anledningar.

• Jag insåg att jag hade alldeles för få bilder på min förra hund när hon gick bort, och var väldigt ledsen över det. Finns knappt någon bild alls från när hon är liten över huvud taget.
• Saknar fotograferingen något enormt och att ta bilder på Billy gör så att fotointresset hålls glödande även om jag inte hinner med ”seriös” fotografering just nu.
• Att se Billys utveckling konkret i bild, video och text och kunna ha en dagbok över våra träningsframsteg.

Så, nu vet ni varför! Ska försöka blogga så mycket jag kan om Billy och vad vi håller på med, mest för min egen skull; men för alla andras också om de vill läsa!

Idag hämtade vi Billy. Har inte tagit några bilder ännu, men det kommer! Resan hem blev han jätteåksjuk och spydde över hela mig. Stackars liten..
Väl hemma gick det bra, han var rätt stressad och orolig men gladare, tryggare och modigare än jag trott.

 Ska bli jätteroligt att börja mitt nya liv som hundägare!

 Mina föräldrar hade gått och kärat ner sig i denna ras och bestämt att vår nästa hund helt klart borde bestå av 3/4 fluff, så nu. Tre månader efter att vi med tårar avlivat vår fina flatcoated retriever Tippen, var det dags att åka och titta på ett par kungspudelvalpar i huddinge.

Föräldrarna plockade upp mig direkt efter jobbet och vi styrde kosan mot huddinge och valparna. Under reans färd hann min mor ringa uppfödaren 7 gånger utan något som helst svar. Frustrerande. Tillsist insåg vi att hon antagligen inte skulle svara, och då satt vi där, allihopa i bilen och funderade på vad som skulle hända härnäst.

Jag kom då med förslaget att mamma skulle ringa en australian shepherdkennel som jag visste om (jag har tittat på den rasen i säkert två år och älskar dem). Kenneln heter Easy, och Anna-Lena Munkvall svarade fort som sjutton när mamma ringde. Vi hade egentligen bara tänkt fråga lite om rasen och sådant, men Anna-Lena berättade att de hade valpar just nu som skulle fylla 8 veckor om två dagar som vi gärna fick komma och kolla på.

Jag var inte svårövertygad, det var däremot pappa. Efter väldigt mycket om och men, vände vi bilen och åkte till Åkersberga.
Väl där insåg vi att resan hade varit lätt värt. 6 bedårande små björnungslika valpar slogs om att få vår uppmärksamhet.

På något sätt (jag vet inte hur) var det en liten kille som stack ut från alla de andra..

 I bilen på vägen hem kunde jag inte sluta prata och tänka på denna krabat. Han var så himla söt och mysig och otroligt fin! Vem vill ha en pudel när de kan ha en sådan här liten skönhet???

Vi pratade lite om hundnamn, och mamma frågade vad jag tyckte denna lilla valp passade att heta. ”Någonting på B” svarade jag. ”BILLY” Utropade mamma lyckligt. Så hade hennes allra första sheltie hetat. Billy höll alla med om, det skulle passa perfekt.

Men ingenting var bestämt. Mamma var osäker, pappa var neutral. Men jag var förälskad.

Dagen efter lyckades jag, med otrolig övertalningsförmåga få min mor att säga ja till valpen. Att ringa uppfödaren och tala om att trollet med den vita svanstippen och de fina ögonen skulle bli min var helt underbar.
För så vart det. Mina föräldrar avsåg sig det största ansvaret och villkoret med att Billy var att han skulle vara min egen, mitt ansvar. Så var det bestämt. Det kommer bli otroligt mycket arbete, träning och uppoffring med att äga en hund, men jag är säker på att det är värt det. För Billy fångade mitt hjärta vid första ögonkastet!