Och så gjorde vi det. Tävlade alltså. Det jag grämt mig över i flera veckor. Och världen gick inte under, och vi blev inte uppätna av drakar. Alltså gick det ganska bra trots allt. Mycket tack vare toppenpepp från Erika & Matilda som var med som moraliskt stöd och hejarklack. Tusen tack!! Ni är bäst!
Såhär blev poängen, ingenting att hurra över. Men det gör inte så mycket, målet var att vi skulle ta oss igenom det hela, att Billy inte skulle sticka och hitta på hyss och att jag inte skulle kräkas under platsliggningen. Och allt detta lyckades vi med!
13/8 - 2013 Lydnadsklass 1, Stockholmsavdelningen
| Moment | Koeff | Betyg | Poäng | Anteckningar |
|---|---|---|---|---|
| Platsliggande | 4 | 9 | Något orolig | |
| Tandvisning | 1 | 8 | Sitter ej | |
| Linförighet | 4 | 5,5 | Segt sättande, pendlar position, släpper sväng, släpper, nosar, bitvis fin kontakt | |
| Läggande | 2 | 7 | Sent läggande | |
| Inkallande | 2 | 8 | Tempo, avslut | |
| Ställande | 3 | 6 | Tar flera steg | |
| Apportering | 1 | 7 | ||
| Hopp över hinder | 2 | 10 | ||
| Helhetsintryck | 1 | 7,5 | Något ofokuserad i emellanåt bra kontakt och samarbete | |
| Summa | 148,5 | 2:a pris |
Han var väldigt frustrerad när vi gick in på plan, vi hade väntat säkert två timmar, och han hade varit fantastisk! Legat ute utan att klaga med massor av hundar omkring oss som skällde mer eller mindre. Så hans lilla hjärnan var inte riktigt med. Fria följet blev flamsigt och inte alls vidare bra, han hade såå svårt att hålla ihop, men kämpade och försökte. Läggandet gick ungefär som väntat, inkallningen blev lite halvgalen och ingången var nog den värsta han någonsin gjort. Jag höll seriöst på att ramla och kunde inte hålla mig för skratt.
Ställandet – Billys bästa moment där vi inte brukar ha problem blev urkonstigt. Kanske uppfattade han inte mitt kommando, jag vet inte? Men han stannade segt, och gick sedan ett par steg extra som att han var osäker på uppgiften. I Apporteringen märkte man att han var frustrerad – han tuggade, och det är inte heller så vanligt att han gör. Hoppet var väl det som var finast och det syntes i poängen. Duktig kille!
I alla fall, det är bara att köra på nytt igen. Nu har vi grymt mycket träning inbokat, ja en hel träningshelg! Innan nästa onsdag då vi tävlar igen, och den gången följer Åsa med och värmer upp oss. Hon är utan tvekan världens bästa tränare!
Billy visar sitt spring i benen genom att ramma matte på ingången till inkallningen. Jag höll på att börja ramla och skratta på samma gång. Den där hunden vet i alla fall hur man lättar upp stämningen!
Tack Matilda för att du fotade, och tack Erika för filmningen!!
Vad duktiga ni är!! Jag blir inspirerad att ta mig ut på tävling med Alice:)
Åhh det är klart ni ska!! 😀 Vi borde träna ihop någon dag!
Jätte duktiga! Sååå viktigt med tävlingsrutin! Grattis till en fin genomförd prestation! 🙂
Och så vill jag även veta hur det gjort diagrammet, såg riktigt proffsigt ut! 😀 😉
😀 Vad duktiga ni är!
Grattis!
Ibland så tävlar man mer mot sig själv 🙂
Kul att ni debuterat – lydnad är kul! Nu kan det bara bli bättre 😀
Påt igen. Övning ger färdighet :-D! Bara att tävla mycket. Då blir ni båda tryggare i situationen.
Grattis till väl genomförd tävling! !!
Kram Åsa
Grattis! Väldigt starkt av dig att komma ut och tävla trots nervositeten! Jag la ner tävlingslydnaden just pga att mina nerver inte pallade med, så jag är väldigt imponerad av dig som fixar det! En behöver inte få 1:a pris – det är en vinst bara att komma till start. 🙂
Inte lätt när nerverna inte e som dem e under träning 😉 men ett andra pris tycker ja verkligen du ska vara nöjd med 🙂
Finns ju mycket godbitar att plocka ut och ta med sig. =) Och man gör en massa konstiga saker som man aldrig gör annars när det är tävling, så det blir lätt lite märkliga saker som sker. Men på’t igen bara! Nästa gång så sitter det! 🙂