Rallymåndag som vanligt, men vi körde lydnad istället. Billy kändes på det hela taget fantastisk. Uppvärmningen var lång – ja kanske en timme. Med mycket pauser där han låg jättefint, lugnt och utan att ljuda. (Helt sjukt!!! Han som låg och stormskrek hela tiden förut. Vad har hänt? Jag är så tacksam!)
Sedan körde vi igenom ettan. Och satan i gatan vad bra han var! Några små obetydliga fel, lite snett sittande i inkallningen, lite segt läggande (men så mycket bättre än tidigare) och ja. Han var mer eller mindre med mig hela tiden, och jag är bara så stolt och glad! Det kändes toppen! Nu måste vi fortsätta att länka, nöta och träna så är jag säker på att vi kommer greja det där inom sinom tid. Duktiga duktiga busen!