Igår tävlade vi igen, och det hade nog inte kunnat gå sämre. Man fick värma upp på en trång parkering, och en rottis typ mitt i alltihop gjorde utfall flera gånger mot alla hundar som passerade. Billy blev väldigt störd, behövde ha koll på den hela tiden, och ingenting kändes vidare bra. Vi drog startnummer 1, och gick ut på plan för platsliggningen. I nedläggningen lade han sig genast fel med vippad rumpa, det gör han aldrig i vanliga fall. Jag hann aldrig be honom lägga sig rätt, för plötsligt skulle vi utgå. När jag ställt upp reste han sig nästan direkt och gick iväg och nosade på någon fläck bakom sig utan att ens kasta en blick på mig. Jag tittade på domaren och fick tillstånd att gå dit och koppla.
Tandvisningen gick väl bra, och sedan skulle vi köra programmet. Egentligen visste jag att det inte skulle vara någon idé att ens gå ut på planen, för Billy hade bestämt sig för att han inte ville sammarbeta med mig. Men vi gick ut – jag bad om ett kortare fria följ.. och under fria följet tittade han inte på mig en enda gång. Nosen var i backen och han visade så tydligt att han inte alls var sugen på att träna att jag bröt efter läggandet (som han inte utförde) och vi sprang av. Hade vi kunnat hade jag velat gå ett par steg fritt följ och belöna, men så blev det inte.
Så himla tråkigt när det känns som att all vår envetna träning på ingångar, sinnesstämning, länkning, detaljträning, helhet och allting bara skiter sig för att Billy har en dålig dag. Och jag skäms – för på ytan måste de sett ut som att vi knappt har tränat alls.
Försökte i alla fall vara glad mot Billy, men han är så känslig för hur jag känner, så han märkte nog att jag inte var sådär jätteglad egentligen (han skulle försöka muntra upp mig så himla mycket sedan när vi stannade för rastning)
I alla fall – nu går vi i ide ett par månader till med att tävla. Jag kommer inte starta igen fören jag vet hur jag ska lära mig läsa hans sinnesstämning innan vi går ut på plan, och fören vi har gjort 10-20 tävlingsträningar med över 170 i poäng och bra känsla och hela tävlandet sitter i ryggmärgen som muskelminne hos oss båda. Jag är så otroligt trött på ettans moment – men vi får nog dras med dem ett bra tag till.
Vad tråkigt med en sådan tävling 🙁
Om det är till någon tröst så gör vi alla sådana tävlingar ibland.
Min och Kells största akilleshäl är densamma och känslan när man gå in på tävlingsplan och känner hur man tappar dom. Ja det suger!
Men de kan, snart tar ni det!
Mitt bästa tips är att åka till tävlingar och gå in och ’tävla’ själv när alla ekipage kört. Så blir det så tävlingslik träning det kan bli 🙂
Åh vad tråkigt för dig 🙁 Sådant gör ont. Ettan är så himla seg (!), men håll för tusan ut! Vänta med tävlingen och njut av träningen och så sopar du banan i ettan sedan. Många i ettan är ju oförberedda och har du tur kommer du på en sådan tävling där du hamnar bland en massa förstagångstävlare 🙂 Jag tror på er! Känn hur gött det kommer kännas när du får börja tävla i tvåan!
Inget att deppa över. Ni kan! Att ha hundar som gör utfall och ingenstans att värma på. Klart att det blir sämre när inte ens förutsättningarna finns på plats.
Bryt ihop och ta dig samman igen. Det kommer att gå lysande. När det gör det. Kommer ett sånt här tillfälle att falla i glömska.
Kram Åsa
Trist att det inte gick något bra och att känslan inte riktigt var där :/ Tycker ni är så himla duktiga som vågar ut och köra ändå! Ni får gärna komma hit och träna någon gång! 😀 Behöver lite träningssällskap! Kram
Tråkigt att det blev så där… 🙁 Jag förstår precis hur du känner dig. Bryt ihop (för det får man) och kom igen. 🙂
De e trist när de händer, Olle har/är hopplös på agilitytävlingar men klockren på träning… så vi har sagt inge mer agility tävling fören 2015 o allt beror på hur han e då, känner ja att de inte funkar då heller så pausar vi längre, vi lär köra någon tränings tävling på klubben, men inge mer.
Kämpa på, nu e duktiga,alla kan ha dåliga dagar, men tror ingen dömer er 🙂
Vilken jobbig tävling, verkade ju som dåliga förutsättningar dessutom med kort tid och stökig uppvärming. Tror det är klokt att klura vidare på hur de där kännslor kan brytas och sen tävla vidare i vår. Det finns ju alla möjligehter att det bara kan gått uppåt nu 🙂
det blir sådär ibland! vissa hundar är lite speciella, och då spelar en dålig dag väldigt stor roll… jag var själv där och det jobbigaste är faktiskt att inte få med sig hunden…. men ni kämpar ju på så bra! kom ihåg att det nog kommer ta ett tag innan du hittar rätt på tävling…. för hur mycket man än tränar så är det inte riktigt likadant…..