Det här med rallylydnaden har ju inte gått så bra för mig och Billy på sista tiden. Han började plötsligt tycka att rally var sämstaste av alla sämsta saker. Därför har det inte direkt gått bra och tävla. Billy har inte ens kunnat kommandot sitt. Det är helt mitt fel som har tränat för tråkigt och larvat mig för mycket (fasen matte, du snackar ju som en pappegoja, jag hör ju kommandona.. Håll käften! /Billy) 
Nu har jag (tävlingsmänniskan nr 1..) börjat om och fokuserar på det viktiga. De senaste två träningarna har Billy tyckt att rally är typ det roligaste av alla roliga saker. Plötsligt kan belöning komma när som helst (inte alltid efter 823692374927492 skyltar) och håller man inte fokus, ja då får man en tillsägelse så att man vet att man gör fel och kan skärpa till sig.

Skillnaden på Billy är enorm!! Han är för taggad och går inte längre fritt följ mellan skyltarna. Han hoppar fritt följ. Nu kanske många inte tycker att ett hoppande fritt följ är vidare fint, men jag ska säga er att ett hoppande fritt följ är 100 gånger bättre än inget fritt följ alls!

Nu gäller det för oss att jobba på uthålligheten, han ska ju trots allt klara 98237429 skyltar i följd utan belöning och sedan gäller det på något vis att han (och jag) ska hålla ihop på tävling. Eftersom vi haft världens kassaste känsla är jag lite orolig för det där med tävling. Men blir han ofokuserad får jag ha is i magen, säga ifrån som på träning och sedan belöna kalaskul med leksak när han rätar upp sig. Det må vara en disk, men känslan är trots allt viktigast!

Bilder från öppna träningen jag och Marianne håller i igår:

996837_499908523415963_1508107798_n 1009908_499908450082637_1875059821_n 970340_499908550082627_179338141_n