Äventyr med aussies!

Jättekul på spårkursen idag också, vi körde ett rakt spår och ett med vinkel. Har insett att vi nog måste köra några hårda spår för att få ner farten och bättra på noggrannheten, för Billy stressar gärna iväg. Och även om nosen är i backen hela tiden går det alldeles för fort och då är det lätt att missa. Eller? Jag är supernybörjare på spår och har inte hållit på med det innan alls. Någon som har något bra tips? Har tänkt beställa hem boken ”Nosaktivering” idag.. blir nog bra!

Och vi borde även börja med uppletandet.. Läste en bra artikel om det här  http://www.canis.se/bibliotek/artikler.php?id=46 och det känns som en bra idé att dela upp allting och lära in en klockren apport innan vi börjar med själva letandet. Så efter vilodagstorsdag ska vi sätta igång med mer apportering!

Världens stiligaste Billy i sin nya fina sele!

Var på spårkurs idag. Vi lärde oss inte vidare mycket om själva spårningen kanske men det var kul ändå. Gjorde ingenting som vi inte gjort förut, lade två raka spår på 100 steg, en på gräsplan och en i ett dike med godis i slutet och väntade ca 25-30 min. Billy tokskällde när jag skulle lägga ut spåren och fattade på en gång vad jag gjorde. (gillar bättre när han inte ser)

När jag släppte honom på första spåret hade han ju gått och taggat upp sig under promenaden medan vi väntade och rusade på alldeles för snabbt, men hejdade upp honom och då gick han lite lugnare.

Andra spåret var i diket = han fattade först inte att han skulle spåra trots lina och spårkommando, utan trodde att jag gav honom tillåtelse att rasta sig. Men skickade honom en gång till och då gick det jättebra, han var mycket lugnare än första gången och hade jättebra tempo.

En grej till! På hela avlsutningspratet satt han lugnt och tyst mellan mina ben i ”ryggsäcksposition”, och fick massssooor av beröm av stolt matte!

Imorgon fortsätter kursen och då ska vi antagligen lägga spår med en vinkel. Kul! Spåra är verkligen det bästa Billy vet 🙂

Först och främst vill jag bara tacka för allas kommentarer, tips och idéer. Jättesnällt! Har läst igenom allas åsikter och tips och har fått lite hjälp på vägen i hur jag ska hantera Billys stress.

I Söndags var det även en kvinna hemma hos oss och gav oss lite förslag på hur vi skulle arbeta i förebyggande syfte för att lära honom att lugna ner sig. Hon visade ett antal övningar som kändes väldigt bra. Och jag gillade verkligen hennes sätt, hon förespråkade ett liknande sätt som jag försöker hantera Billy och som passar mig bra. (Mycket beröm och positivitet, ”undvika” konflikter genom att lära hunden vad man vill att den ska göra istället för att göra beteendet man ogillar, i stort sätt inget nej:ande, använda rösten typ enbart till beröm och lite sådant där…) kändes skönt att prata lite med henne och hon tyckte att Billy var en superfin, social, gosig hund och att vi hade bra kontakt.
Fick mycket bra tips av henne i alla fall.

Detta är sista veckan jag jobbar, sedan är jag ledig med Billy och då ska vi verkligen ta tag i både passivitets och stressaner-träning och vanlig träning mycket mycket mer. Mer miljöträning blir det också, helt klart! (Den kom lite på efterkälken efter att Billy blev skadad i tassen)
Med hjälp av alla tips ska jag ta till mig det som passar mig och Billy bäst och arbeta vidare på det tills stress-problemet är löst.

Tack så mycket ännu en gång för alla kommentarer och tips.

Älskar min fina pojke!

Igår pratade jag med en kille som just gått ut fotolinjen på vår skola. Han har tränat mycket hund och brukar hjälpa folk som har problem.

Jag beskrev några av Billys stressproblem (som jag skrivit om någon gång här på bloggen men egentligen är mycket värre än jag tagit upp här) för det är verkligen ett stort problem för oss.

Fotografen svarade på ett ungefär såhär: ”Det du beskriver är inte stress, en stressad hund drar sig oftast tillbaka, flämtar och vill fly, det du beskriver låter snarare som ängslan men det är svårt att veta utan att ha träffat hunden. Det är ett väldigt vanligt problem hos hundar och kommer sig av att man antagligen har för dåligt ledarskap. Du måste sätta tydligare gränser, vara med konsekvent och väldigt lugn.”

Jag har tänkt mycket på det han har sagt och idag testade jag att reagera annorlunda när Billy ”stressade upp sig”. Det känns mycket lättare om det är ledarskapen som är problemet för då kan jag ändra på mig själv istället för att försöka få Billy att ändra sig.

Så idag när vi varit ute och tränat och han stressade upp sig sådär enormt ställde jag mig framför honom, lutade mig lite över och försökte göra mig ganska stor. Jag sa ingenting för det är ändå ingen idé när han skäller. Började han bita i möbler, ta mina saker eller kraffsa i golvet sa jag ifrån och sakerna fick ligga kvar tills han ignorerade dem istället för att jag tog bort dem. En gång hakade han upp sig i skällandet (då kan han hålla på hur länge som helst) och då överraskade jag honom genom att spruta lite vatten på honom vilket fick honom att glömma att skälla. De gångerna han tystnade satte mig ner på huk i hans höjd, berömde, klappade. Efter sista skälldusten vi hade gick han runt ett varv och kom sedan tillbaka med öronen tillbakadragna och satte sig mellan mina ben (jag satt på huk) och tittade på mig med ganska lågt huvud och ville bli klappad.
Nu ligger han lugnt och sover under mitt skrivbord.

Jag har aldrig förut gjort såhär. Mestadels har jag försökt ignorera för det har flera olika kursledare sagt åt mig att man ska göra (funkar inte), har även testat att gå emot någon gång vilket slutar i fight. (inte bra) och försökt med massor av olika övningar och passivitetsträningar. Kanske är det så enkelt som att jag måste vara med auktoritär och vara fastare ledare? Vår förra hund var väldigt mjuk och tillbakadragen medan Billy är helt tvärt om. Tuff och på. Jag trodde att mitt ledarskap genom att jag går ut genom dörren först, varsågod innan mat, och sådana där saker räckte. Men kanske behöver man göra lite mer än så med en hund som Billy? Som person undviker jag helst konflikter och går ifrån dem, är ganska lugn och upprör aldrig någon. Kanske är det detta jag behöver ändra på? Våga gå in i konflikterna med Billy på ett auktoritärt, lugnt sätt och visa att jag faktiskt bestämmer och har fasta gränser?

Ni som har orkat läsa hela denna uppsats, vad tror ni? Har ni något tips? Är jag helt ute och cyklar? Kan det vara ledarskapet som är problemet?

I onsdags var vi på brukshundsklubben med Carro och Alice. Vi hade varit duktiga och lagt upp värsta planen på vad vi skulle träna, men höll den såklart inte!
Billy var sjukt stressad och uppe i varv så träningen gick inte alls bra och jag ville helst bara slita av mig håret när han absolut inte kunde vara passiv över huvud taget… men men.. första gången vi kunde träna mer ordentligt var ju dagen innan och då vart det ändå mest bara lek…

De hade skotträning två planer bort från där vi tränade, och det gick skitbra för både Billy och Alice, de reagerade knappt på pangandet. Nästa gång kanske vi vågar oss på att gå lite närmare!

Körde lite trickträning, stå och apportering igår, mamma var med och fotade! (apporteringen gick hur kasst som helst.. blä!)

Imorgon ska vi till Botkyrka Brukshundsklubb och köra lite skotträning, platsliggning och kontaktövningar tillsammans med bästa Carro och Alice! Ska bli hur kul som helst att få träffa dem igen! (Billy kommer bli helt knäpp, han får ju inte leka ännu och Alice är allra bästa polaren!)

Om någon i Stockholmsområdet vill haka på är det bara att göra!