Igår pratade jag med en kille som just gått ut fotolinjen på vår skola. Han har tränat mycket hund och brukar hjälpa folk som har problem.
Jag beskrev några av Billys stressproblem (som jag skrivit om någon gång här på bloggen men egentligen är mycket värre än jag tagit upp här) för det är verkligen ett stort problem för oss.
Fotografen svarade på ett ungefär såhär: ”Det du beskriver är inte stress, en stressad hund drar sig oftast tillbaka, flämtar och vill fly, det du beskriver låter snarare som ängslan men det är svårt att veta utan att ha träffat hunden. Det är ett väldigt vanligt problem hos hundar och kommer sig av att man antagligen har för dåligt ledarskap. Du måste sätta tydligare gränser, vara med konsekvent och väldigt lugn.”
Jag har tänkt mycket på det han har sagt och idag testade jag att reagera annorlunda när Billy ”stressade upp sig”. Det känns mycket lättare om det är ledarskapen som är problemet för då kan jag ändra på mig själv istället för att försöka få Billy att ändra sig.
Så idag när vi varit ute och tränat och han stressade upp sig sådär enormt ställde jag mig framför honom, lutade mig lite över och försökte göra mig ganska stor. Jag sa ingenting för det är ändå ingen idé när han skäller. Började han bita i möbler, ta mina saker eller kraffsa i golvet sa jag ifrån och sakerna fick ligga kvar tills han ignorerade dem istället för att jag tog bort dem. En gång hakade han upp sig i skällandet (då kan han hålla på hur länge som helst) och då överraskade jag honom genom att spruta lite vatten på honom vilket fick honom att glömma att skälla. De gångerna han tystnade satte mig ner på huk i hans höjd, berömde, klappade. Efter sista skälldusten vi hade gick han runt ett varv och kom sedan tillbaka med öronen tillbakadragna och satte sig mellan mina ben (jag satt på huk) och tittade på mig med ganska lågt huvud och ville bli klappad.
Nu ligger han lugnt och sover under mitt skrivbord.
Jag har aldrig förut gjort såhär. Mestadels har jag försökt ignorera för det har flera olika kursledare sagt åt mig att man ska göra (funkar inte), har även testat att gå emot någon gång vilket slutar i fight. (inte bra) och försökt med massor av olika övningar och passivitetsträningar. Kanske är det så enkelt som att jag måste vara med auktoritär och vara fastare ledare? Vår förra hund var väldigt mjuk och tillbakadragen medan Billy är helt tvärt om. Tuff och på. Jag trodde att mitt ledarskap genom att jag går ut genom dörren först, varsågod innan mat, och sådana där saker räckte. Men kanske behöver man göra lite mer än så med en hund som Billy? Som person undviker jag helst konflikter och går ifrån dem, är ganska lugn och upprör aldrig någon. Kanske är det detta jag behöver ändra på? Våga gå in i konflikterna med Billy på ett auktoritärt, lugnt sätt och visa att jag faktiskt bestämmer och har fasta gränser?
Ni som har orkat läsa hela denna uppsats, vad tror ni? Har ni något tips? Är jag helt ute och cyklar? Kan det vara ledarskapet som är problemet?
Nja, säger jag, man skall inte haka upp sig och få fel uppfattning om ”ledarskap”, ledarskap är tillit och förtroende mellan hund och människa, ledarskap är samarbete. Du skall inte börja gå i strid med din hund. Du måste ta reda på var problemet ligger, vad som utlöser hans stress och arbeta utifrån det, inga quick-fix, som vattnet t.ex. Självklart skall du vara tydlig och konsekvent, konsekvens är mycket viktigt, men samtidigt är det viktigt att vara lugn, reagerade lite på när du skrev ”lutade mig lite över och försökte göra mig ganska stor”, det tycker jag inte lät som någon bra idé, det kan skapa förvirrning och i sin tur ännu mera stress, du skall inte bete dig hotfullt, utan lugnt och visa att du har kontroll över alla situationer och ”faror”. Nu vet jag ju inte riktigt vad du har för problem med din hund, men tycker du skall ta kontakt med någon kunnig som kan hjälpa dig att läsa av din hund och hitta grunden till problemen och därifrån lägga upp en grund för hur du skall arbeta.
Jag tycker att det är otroligt svårt att ge tips till någon som jag aldrig träffat, men att ignorerar stress skulle jag inte göra. Jag skulle nog börja med att ta bort retningen i så stor utsträckning jag kunde och bygga upp hunden från grunden. Tex börjar träna hemma, sen i ett samhället, sen i stan och sen på hundklubben osv osv. Jag skulle även försöka omlocka och lura hunden till lugna sig som att t.ex. leta godis och få den att samla sig.
Nyckel tror jag ligger i att kunna läsa sin hund och stoppa den innan den stressar upp sig. Veta vad som skapar stress (andra hundar, miljöer osv) och vart gräsen är. Ledarskap tycker jag är ett ord som har fått en negativ klang, men det är klart en hund ska veta vad som är rätt och fel. Att bita på soffan t.ex är i min värld helt oacceptabelt och där skulle jag säga ifrån. När Java var valp och grejade för mycket inne (gick omkring, försökte busa med Max) så satte jag henne buren. För inne vilar/sover man förutom när jag tar initiativ för aktivitet. Jag tror på att hunden ska ha förtroende och lita på mig och inte lyda pga hårdhänta metoder.
Jag håller med Dessi på alla plan. Det kommer ta mycket tid och engagemang från din sida. Gå kurs/privatlektion för någon riktigt duktig!
Tillägg:
Kollade upp din hund lite och din hund verkade komma från en sk. utställningsaussie kennel. Nu känner jag inte till din kennel alls men tyvärr är det emellanåt såna här kennlar som inte bryr sig i mentalitet, hos Aussie tycker jag det är extra viktigt att välja en seriös kennel som som avlar på mentalitet och arbetsegenskaper framför enbart exteriör. Aussien är ju en brukshund. Kollade som sagt upp din hund och hittade att från mammans sida finns det en del rädslor och kvarstående rädslor samt skotträdsla. Så i värsta fall kan det ju hända att din hund även nedärvt dålig mentalitet.
Hur är det annars med aktiveringen, får din hund tillräckligt med aktivering både fysiskt och mentalt? Även fast den inte kommer från en brukskennel så kräver Aussien sitt, ibland verkar det nästan så att dessa ”utställningsaussies” är mer krävande och svårhanterade än de riktiga ”bruksarna” iochmed att det ibland går snett med aveln.
Men som vi båda nämnde här ovan, lättast är det nog att du kontaktar någon kunnig så du inte själv behöver stå och tvivla och känna dig hjälplös, själv har jag en rätt störningskänslig hund, som valp/unghund kunde han vara riktigt jobbig i nya eller stressiga miljöer, då tog stressen överhand, nu när han blivit äldre har det blivit mycket bättre, passivitets och miljöträning har också förbättrat det hela, något som kan vara värt att tänka på, lycka till! 🙂
Om jag ska vara ärlig så tror jag att det gör varken till eller från ifall du går ut genom dörren före Billy, äter innan honom osv.
Jag tror inte heller på att du ska luta dig över och uppföra dig hotande mot din hund i längden kommer det bara tära på er relation. Har du riktigt otur får du en hund som istället inte litar på dig. Tycker ovanstående talar kommer med kloka ord. Jag menar inte att man inte ska få säga nej till sin hund och sätta gränser man jag tror inte att man tjänar något på att bete sig hotfullt mot den 🙂
Jag tror personligen inte på det här med att man ska vara en dominant flockledare, jag tror på tillit och sammarbete när det kommer till att leva och träna med hund. Vill absolut inte kasta kritik på dig så jag hoppas att du inte tar det som så 🙂 Var och en lär göra det som själv känns bäst för en själv.
Ifall du är intresserad av att läsa så ger jag dig lite tips på bra böcker som hjälpt mig i min relation till Aska men du kanske redan läst dom 🙂 Kontaktkontraket av Eva Bodfäldt (den bästa hundbok jag läst), Bra Relation av Kenth Svartberg (otroligt bra bok), Alfasyndromet av Anders Hallgren. Rekommenderar även denna artikel ifall du inte redan läst den (skriven av Per Jensen): http://www.dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen
Glömde säga att jag hoppas att ni kommer tillrätta med problemet! Vet allt för väl själv hur det är att leva med ett stort problem som man inte vet hur man ska lösa, det är riktigt riktigt jobbigt 🙁
Jag ska ärligt säga att jag missat vad han stressar över, men stress är aldrig bra. Sedan köper jag inte att stressade hundar bara skulle tänka på att fly och/eller dra sig undan. Däremot tror jag mycket på rutiner. Rutiner skapar lugn och lugn är bra. Ledarskap handlar om att vara tydlig, lugn och konsekvent. Är man det, skapar man tillit. Tillit på att du är den man kan luta sig mot, när det blir jobbigt.
Att vatten skulle vara en quick-fix, köper jag inte heller. När en hund låser sig, måste man bryta det på något sätt och vatten är otroligt effektivt och knappast skadligt på något sätt. Sedan vet jag inte heller hur mycket du aktiverar honom, men jag vet att för mycket aktivering skapar stress, så att han är stressad behöver inte alls bero på understimulering. Men som sagt, jag har följ bloggen för lite för att veta det.
Viktigast är att det ska kännas rätt för sig, för gör det inte det så funkar det aldrig. Man kan inte lura en hund. Lycka till!
Jag tror att du är inne på rätt spår, Felice är också den typen av hund som mår bäst av en tydlig, fast och konsekvent ledare… Mina tidigare hundar ställde inte alls samma krav! Att vänta vid dörren, med mat mm är inte ledarskapsövningar utan ren lydnadsträning men däremot är rutiner viktiga och tyder på att man är konsekvent. För mig är det superviktigt att jobba på kontakten med felice och småsakerna som att hon itne får bryta kommandorna själv och att jag ser till att hon följer dom fullt ut, ofta kan hon börja ”fuska” lite.Blärk, nu lät jag lite som en bessewisser men tänkte bara skriva vad som fungerar för oss, du känner ju din egna hund bäst!
Så länge sen jag såg er. och jag har inte läst ordentligt. Men jag vet att du är världens bästa matte till Billy <3
Till en början vill jag säga att du måste vara försiktig med att ta till dig andras råd. Mina, och alla andra här på bloggen. Likväl som de råd andra människor och instruktörer ger dig.
Jag har själv en hund med oerhört hög stressnivå. Någonting som vi jobbar med och som ligger med i våra vardagliga rutiner. Jag har även läst en hel del etologi då jag är utbildad instruktör och djurvårdare. Så jag tänkte dela med mig lite om hur Jag tänker..
För det första tycker jag att idag är ordet Ledarskap väldigt missförstått och felanvänt. När vi pratar om ledarskap pratar vi ju om det på ett sätt som om att vi var flockledare på samma sätt som alfavargen i en flock. Det är vi inte. En hund tror Aldrig att vi är artfränder. Men om man nu skall relatera till det så är det viktigt att veta att alfavargen i en flock är den varg som ger sig in i minst konflikter & som lyssnar oerhört mycket på sin flock. Det finns en dokumentär om det när en alfavarg försöker leda sin flock över en isvak men flocken vill inte följa med. Enligt forskarna skulle alfavargen med lätthet kunna tvinga över sin flock antingen genom våld eller genom att fortsätta dra över. Men det gör den inte. Den lyssnar till sin flock och väljer då en annan väg. Så hot och konflikter är aldrig en del av en bra relation. Inte i människovärlden och inte i hundvärlden.
Däremot Är det som du skriver väldigt viktigt att vara konsekvent – speciellt med en stressad hund. Hunden behöver ha en väldigt trygg tillvaro med mycket rutiner. Det betyder att man inte kan hålla på att ändra regler eller ha överseende 1 av 5 gånger hunden gör något den inte får. Det leder till förvirring och osäkerhet hos hunden.
Träningen skall Alltid utgå från Belöning. Men folk som inte har haft en oerhört stressad hund så nära inpå sig i sitt liv vet inte heller vad det innebär så när folk säger att du inte får använda vatten tycker jag att dom skall tänka efter. Om det är så att kan ställer sig och råskäller utan att sluta, så tycker jag att det är ett jätte bra sätt att få honom att sluta – men man använder inte vattnet som en korrigering, utan som ett sätt att få möjlighet att belöna sin hund. Ett sprut – hunden tystnar – genast belönas och beröms.
Se också till att aktivera hunden med ”rätt” typ av träning. Tex är boll/pinn kastning ett Big No No med en stressad hund. Agility är kanske egentligen inte heller den bästa aktiviteten. Däremot är nosarbete ett fantastiskt sätt att få bort stress. Spår och uppletande brukar vara väldigt bra.
Vad tror du själv att stressen kommer ifrån?
Jag för min del vet att stressen hos min hund har en stor grund i att han är en väldigt osäker individ. Därmed måste jag hjälpa honom att bli säker, trygg och få bra självförtroende för att det skall kunna bli bättre.
Varmt lycka till!!
Vilken bra och klok kommentar du skriver! 🙂
Jättebra skrivet!