Vi har tillbringat hela helgen tillsammans med ett helt underbart gäng och bara haft jätteroligt! Sex aussies var vi, Billy, syster Easy, brorsan Crikk, Leah, Juni & Carsten. Vi började lördagen med en utställning, Billy fick VG för de tyckte att han hade för lite driv i steget, men det kan lika gärna varit jag som sprang på för dåligt. Alla fick ganska konstig kritik på det hela taget, och domaren visade sig döma vinthund i vanliga fall.

Billys pappa Boom var där och visades, och för honom gick det bra i varje fall. Han blev BIS-2:a och säkert massa andra förkortningar också. Det var riktigt roligt att träffa honom igen, och han var lugn och trevlig med glimten i ögat.

Efter utställningen fick vi till en bild på alla tre syskonen med pappa. Väldigt roligt att ha, och se likheter och skillnader på dem när de står uppställda.

Vi fortsatte lördagseftermiddagen med personspår & viltspår. Billy var sjukt taggad och spårade i ett hiskligt tempo, men jag är ändå rätt nöjd för det var ett tag sedan vi körde personspår. Väldigt roligt och intressant att gå med i Easy & Crikks spår för att se hur syskonen arbetade. Innan vi åkte tillbaka till Linda svängde vi förbi Junis uppfödare som har valpar just nu. De var typ hur söta och små som helst. Jag har nog aldrig sett så små hundar förut!

Resten av kvällen tillbringades med att äta väldigt god mat, knyta kamptrasor och prata hund tills ögonen tittade i kors!

På söndag morgon/förmiddag åkte vi till skogen och lade viltspår. Medan spåren låg åkte vi till Eskilstuna BK för att träna lite lydnad. Måste säga att det inte alls gick vidare bra att träna, känslan fanns bara inte där. Det enda som verkligen kändes bra var fritt följ med störning. Linda gick bakom och gjorde diverse olika läten, det gick kalasbra i början tills hon dramatiskt började skrika och kasta sig ner på marken. Jag kunde inte hålla mig för skratt och Billy tyckte att Linda nog visst hade gått och blivit lite tokig.

Efter ca 4-5 timmars liggtid var det dags att ta viltspåren. Billys var ca 300m och det gick i ett jäkla tempo! Jag kom inte på att jag borde hålla emot och bromsa honom förren i slutet av spåret. Han blev lite osäker och ringade tre gånger, men i övrigt spårade han hur fint som helst och bloduppehållet på 30 steg var inte alls några problem.
Fick en nomesele av Amanda (tack!!! Så himla snällt!) och testade den i helgen. Skillnaden är så himla stor! Med Y-selen åker nosen upp eftersom han drar så mycket, men med nomeselen vart det istället som att han tryckte ner sig själv. Blir nog riktigt bra att börja använda den istället.

På det hela taget har vi haft en helt underbar helg med riktigt härliga hundvänner, kunde inte ha blivit bättre! Hoppas att vi kan göra det igen någon gång. Verkligen trevligt!

Tack allihopa!

Finaste syskonen, Crikk, Easy & Billy!