Äventyr med aussies!

Billy & Eir

Morgonbus!

Just nu har jag jättemycket att göra på jobbet, så det blir mycket hänga på kontor för Eir. Billy får oftast vara hemma med husse ännu så länge, men nästa vecka kommer Josef att börja jobba igen så då får vi se hur det blir.

Jag jobbade till 24 igårkväll, sedan hem och sova. Upp två gånger på natten med Eir och sedan vaknade hon för morgonen vid 5:50. Hon var så himla pigg att jag bestämde mig för att helt enkelt åka tillbaka till jobbet och fortsätta.
Precis utanför konotret finns en helt fantastisk skog där jag brukar testfotografera bröllopspar och sådant, där lät jag henne rejsa runt i 40 minuter och jaga leksaker och bara ha superkul!

Man måste nästan låta henne springa ute mellan varven, annars är hon helt galen inne på kontoret sedan!

Spårdag i Mariefred

Idag packade vi in oss i bilen, hela familjen och åkta till Mariefred för att spåra med Christoffer och Anna. De är så snälla som hjälper mig med Billys spår och ger massor med tips och delar med sig av sin kunskap!

Billy fick tre spår, två spårstarter där jag verkligen trampat upp ordentligt i starten och där jag kunde jobba på våra rutiner och verkligen få till det bra. Han tog dem jättefint (Vi har ju tränat på det sedan sist vi var där) och ett längre spår på nästan 250 meter med två vinklar. Marken var extremt torr och solen gassade och strålade och Christoffer beskrev det som ett väldigt utmanande spår pga förhållandena.
Lite trassel i starten (kan ha att göra med att spårflaggan vart utbyten..) och sedan trassel i en vinkel. Det blåste ganska kraftigt och på kortsidan drog han kanske 20 cm utanför spåret konstant till vänster. Annars spårade han på bra och de tyckte att vi såg redo ut för appellen! Han är väldigt noggrann och taggad på att jobba, tycker verkligen att det är kul!
Nu ska vi fortsätta att lägga en hel del starter, ordentliga spår och några spår med vinklar och olika typer av utmaningar. Måste även börja länga linan och kanske börja lägga in det på sista sträckan när det inte är några vinklar kvar.

Christoffer och Annas hundar spårade också, Pluto fick ett skogsspår och Ulva fick ett ängsspår med många apporter. Efter sista apporten stannar Christoffer och ropar på mig, och jag fick komma och ta över linan och spåra med Ulva! Sjukt cool känsla. Hon är extremt noga, säker och rutinerad och tuffar verkligen fram som ett tåg. Väldigt väldigt coolt!

Efter att vi hade spårat klart åkte vi till Christoffer och Annas sommarstuga, ett helt fantastiskt gamlat soldattorp som verkligen var såå mysigt! Sedan är vi en jättegod lunch som Christoffer lagade. Han jobbar som kock så ni kan ju tänka er hur det smakade… wow!
Eir fick springa runt och busa och upptäcka deras trädgård medan vi fikade och hade nog ganska skoj med Ulvas leksaker. Hon är så himla trygg och nyfiken i alla miljöer hon varit i hittills och älskar verkligen att pussas med alla människor hon möter! Så himla härlig och charmig <3

Fika på Hågelby och balkonghäng

Eir väckte mig med dunder och brak vid 5:00, skyndade mig ut och gick runt i området i 40 minuter eller så, vi busade och besökte dagiset och bara satt och mös i gräset och tittade på solen som steg allt mer.
När hon började bli trött gick vi in och sov till 8:30 tills hon vaknade igen. Då väckte vi grabbarna och tog en promenad tillsammans. Eir hatar fortfarande att ha koppel och halsband så hon vart trött ganska fort och fick åka sovskjuts hem i min famn.

Väl hemma sov vi lite till, och bestämde oss sedan för att åka och fika i Hågelby. Det var verkligen jättemysigt och de hade fantastiskt gott kaffe, men sådär i efterhand var det kanske lite väl drastiskt att åka dit med en jättegullig, jätteliten valp en söndag när parken är full med familjer och barn.. Vi satt för oss själva och Eir låg och sov i Josefs knä större delen av tiden och vi fick säga nej till ett helt gäng familjer som kom för att beundra henne. Billy var jätteduktig trots att det var mycket barn och hundar i röresle och låg och chillade medan vi fikade.
Kommer absolut åka tillbaka dit, men kanske en vardag när Eir blivit lite större..!
Samtidigt måste vi komma ut från lägenheten och se till att Billy är aktiverad och känner att vi är en enhet och en familj – och som tur är kan Eir somna precis vart som helst. Vi ser alltid till att stanna kvar om hon har somnat så att hon får vakna av sig själv när hon är redo och hon åker mycket snålskjuts med Josef eller mig.

Efter Hågelby åkte vi direkt hem till mina föräldrar och grillade, det var väldigt härligt väder och Eir somnade direkt under solstolen. Nu har hon ju redan varit hemma hos dem tidigare, men så himla trygg i alla lägen. Blir så stolt och glad!

Billy däremot var superstressad och hade inte alls fått göra tillräckligt idag tyckte han. Han sprang runt och satta sig själv i arbete genom att jaga bort fåglar i träden… tokhund! Det var supergott med lite mat, och sedan stannade vi kvar ett par timmar och drack kaffe tills det att Eir vaknade och vart på bushumör! Vi lekte lite med leksaken innan vi packade in oss i bilen för att åka hemåt.

Eftersom Billy var så rörig åkte vi till träningsplanen först och körde budföring + att husse fick träna massor med busgrejer med Billy. Jätteroligt tyckte han! Bara att få ploja runt utan varken träningsplan eller mål och bara ha KUL med husse. Det är så viktigt att han får göra roliga grejer nu när vi har en liten i familjen som tar så mycket tid <3 När vi kom hem var han helt slut och båda hundarna däckade direkt. Närmare varandra än de någonsin legat förut. Känns verkligen som ett bra steg i rätt riktning för att få en bra relation mellan hundarna. Så glad!!

Här kommer lite bildbomb från eftermiddagen!

Första dagen hela familjen

Vi började morgonen med att ta en promenad på flygfältet med båda hundarna. Eir var extremt missnöjd över att behöva ha koppel och halsband och Billy var extremt missnöjd över att behöva ha med Eir 😛
Vi varvade med att ha Billy lös och i koppel och Eir vart trött ganska fort och fick åka sovskjuts hem.

Jag och Josef hade inte ätit någon frukost så vi åkte till Nytorps cafe i Huddinge och satte oss där med hundarna. Det regnade lite, men vi hade mysigt ändå. Dock var båda hundarna ganska griniga och vi förstod i efterhand att de var supertrötta! Eir charmade cafepersonalen totalt och en tjej som gick på djurgymnasiet hade nog gärna snott med henne hem. De fick köttbullar och mycket klappar och gos.

När vi kom hem somnade hela familjen – alla var helt utmattade! Jag och Josef sov i en timme medan hundarna sov i minst två. När de vaknade var Billy inte alls lika tjurig och mycket lugnare.
Efter några timmar hemma åkte vi till arken zoo och handlade lite mer hundmat till Eir. Hon fick följa med in och Josef köpte en gris som var nästan lika stor som hon är!

Innan vi begav oss hemåt parkerade vi nere vid ängen och Billy fick köra ett lydnadspass medan Eir fick leka och förfölja godisbitar. Tycker ändå Billys pass gick helt okej (rutan och konen stod rätt nära varandra så det vart svårt och någon gång när jag sa ”kon” sprang han och rundade husse istället..) men det är inte lätt att ha fått en liten fluffig syster och han kanske inte var helt 100 med i matchen. Även om han tyckte att träningen var väldigt väldigt rolig!

Eir var duktig och tog godisarna och busade tills ögonen nästan gick i kors. Hon var även helt tyst i bilen medan Billy tränade så det kändes riktigt bra!

I morgon fotograferar jag bröllop så då kommer hon få massor av miljöträning. Hon kommer nämligen få hänga med mina föräldrar hemma hos dem och Easy (Och Josef är med också). men längtar redan till söndag när jag får vara med båda hundarna  igen. Känns verkligen superkul med två hundar!

Laddar upp lite bilder från träningen!

Eir får träffa familjen

Direkt från flygplatsen åkte vi hem till mamma och pappa för att äta lunch. Eir var trött och sov hela vägen i bilen, hon hade somnat redan medan jag satt och väntade på Josef som var iväg för att checka in sin llillebror som skulle tillbaka till Jokkmokk.

Hemma hos mamma och pappa sprang hon direkt fram och pussades som bara den, sedan lade hon sig i mitten och lät sig bli beundrad av oss alla fyra. Easy fick komma ut och det gick superbra. Eir var inte rädd men tog det försiktigt och var nära marken – hon är ju väldigt van vid alla Caris hundar 18 hundar. Easy verkade gilla Eir direkt och de fann varandra medan vi åt lunch.

Så var det dags att åka hem till oss – kan inte direkt säga att jag längtat efter att introducera Eir för Billy. Jag gick upp och hämtade Billy medan Josef och Eir stannade kvar utomhus. Billy vart extremt stressad direkt och tomskällde rakt ut i ingenting. Vi försökte gå med dem båda i koppel men det gick rent ut sagt superdåligt och Billy visste inte alls vad han skulle göra. Så släppte honom lös med munkorg (han är intränad på munkorg sedan tidigare och jag tar alltid det säkra före det osäkra). Det gick mycket bätte och han kunde gå undan mer.

Vi gick in med hundarna och känslan inne var ganska jobbig. Eir skrek och Billy var så stressad att ögonen höll på att ramla ur huvudet. När Eir hade somnat blev det lite bättre och Billy kunde också lägga sig för att vila en stund. När de vaknade bestämde vi oss för att vi behövde komma ut och göra någonting kul ihop. Vi åkte till skogen och Billy fick köra uppletande. Eir fick busa med sin leksak för första gången och verkligen tokälskade den!!
När vi åkte hem kändes allting bättre och hundarna somnade i burarna, det var bara att lassa in dem i sovrummet sedan för att sova för natten.

De första dagarna kommer att vara lite turbulenta med Billy men jag är helt säker på att han kommer vänja sig med tid och avstånd <3

Att hämta Eir!

Dagarna innan var hetsiga och lite som i en dimma – jag hade så mycket jobb att göra färdigt och fick väldigt lite sömn. När det väl blev onsdag – dagen som jag väntat på så mycket var jag helt slut och välden bara snurrade.
Gick ut på fältet tidigt på morgonen och körde ett lydnadspass med Billy så att han skulle ha fått göra någonting innan det var dags för mig att åka. Det gick faktiskt oförskämt bra trots att jag var så trött och hade huvudet på annat håll.

Åkte kommunalt till flygplatsen och mötte upp Emma där. Vi såg båda ut som två zombies men var glada, taggade och väldigt spända på att få komma upp och träffa våra valpar. Vi sov eller slumrade nästan hela resan upp, och väl på Kirunas flygplats vändade uppfödar-Cari och en annan valpköpare som hette Jeanette.

Alla valparna låg i bilen, och medan de andra var inne och handlade mat var jag valpvakt och kunde kika ner i buren därbak. Och där låg hon! Min Eir. Blev alldeles varm i magen.

När vi kom tillbaka till Cari hade valparna vaknat och var verkligen i gasen. De hade legat i bilen ett bra tag och hade mycket spring i benen. Vi promenerade från tomten till skogen där alla valpar röjde, lekte och busade. Det var så roligt att se!! Jag kunde inte sluta titta på Eir – min valp! Som busade och gjorde hyss tillsammans med sina syskon.

Vi satt där i flera timmar tills valparna började somna, då gick vi tillbaka för att äta middag och se valparna en efter en slockna på altantrappan. De sov i ett par timmar innan de röjde och busade igen, jag tittade mycket på Eir och kunde verkligen inte förstå att hon snart skulle bli min.. helt sjukt!!

Vi somnade vid 1-tiden och sov ganska dåligt hela natten. På morgonen åt vi gemensam frukost med Oona från Norge som skulle hämta kullsyrran Zök, eller Coworker’s Kort Stubin, det var väldigt trevligt även om det också låg ett vemod i luften. I alla fall för mig och garanterat för Cari. Medan de andra fortfarande åt gick jag ut på trappen och tittade på valpkullen som låg där och sov tillsammans. Det här var deras sista stund tillsammans allihop på det sättet och de låg där så ovetande och lugna.
Oona var först att börja åka, de hade 180 mil att bila och det var bra att komma iväg tidigt. När Cari kramade och sa hejdå till Zök stod jag i hallen och kikade ut och grinade så att det stod härliga ting om det – ja jag grinar igen bara av att tänka på det. Vet inte varför jag tycker att det är så sorligt men det gör jag.

Jag och Emma skulle åka sedan. Cari stängde in alla valpar utom våra och tog på dem halsband. Några av de andra stod och tjöt vid gallret – och jag grinade självklart igen. Kramade om Jesper, sa hejdå och åkte därifrån. Det känns så otroligt vemodigt att tänka på, även om jag vet att alla valpar har fantastiska äventyr framför sig och att jag får äran att ha en av dessa fina valpar i min familj.

När vi kramade om Cari vid flygplatsen grinade vi lite till och sedan gick vi + valpar ombord på planet. De hade sovit hela morgonen och var rent utsagt urförbannade över att ligga i den där lilla väskan. De hade ju liksom aldrig varit med om någonting liknande, förstod ingenting och hade just blivit separerade från sina syskon. Flygpersonalen var även stenhårda på att väskorna behövde vara helt stängda hela tiden.. men vi bände på reglerna en del.

Så landade vi äntligen i Stockholm – trötta, rödgråtna (ja i alla fall jag) och så glada över våra fina små valpar. Josef och Robert stod på parkeringen när vi kom, och när Josef fick se Eir såg jag direkt att han bara smälte. Från första stund han pussade henne när vi landade förstod jag att den där hunden kommer att kunna charma Josef med absolut vad som helst <3

Är så otroligt glad över att just vi får äran att kalla Eir vår, hon har tagit oss med storm och vi är redan galna i henne!

Spår i Mariefred

Jag vill verkligen att Eir ska bli en superbra spårhund och lägga grunden bra för henne. Därför fick jag tipset om att kontakta Christoffer om hjälp. Jag stalkade upp honom på facebook och skrev ett meddelande, och fick massor med tips, filmer, pdf’er och hjälp! Han sa att vi kunde träffas när valpen hade kommit och att han kunde hjälpa mig med hur vi skulle lägga upp träningen.

Vi skrev lite mer och han bjöd in mig att komma och träna med Billy. Hans senaste spår hade gått så dåligt och jag tackade genast ja! Så idag åkte vi till Mariefred för att spåra med Christoffer och ett gäng andra duktiga hundförare.
Vi fick massor med hjälp och de engagerade sig verkigen i oss. Jättesnällt! Försökte suga i mig allt de sa som en svamp och se hur deras hundar jobbade.

Billy fick först ett spår med en vinkel för att de ville se hur vi jobbade. Spåret gick faktiskt jättebra (om än lite fort) och han tog vinkeln helt 90 grader. Jag vart verkligen imponerad!
Förrändringen i nästa spår vart en annan spårläggare och en till vinkel. Hon trampade lite extra i vinklarna och vi skulle fokusera på att få till starterna bra samt att hålla nere tempot så att han inte sprang iväg. Starten vart inte vidare bra, mycket snurr och tokigheter, han blev störd av flaggan och börjar leta godis (för har tränat med att det har legat godis där).
Första vinkeln tog han suuuperfint och andra vinkeln var det lite trassel i (han gjorde en lov runt och kollade av läget men slöt upp på spåret igen ganska snabbt.) Sedan vart han lite störd av att jag höll emot honom så mycket när han försökte springa.

Eftersom det fortfarande var trassel i starten tyckte de att vi skulle träna två starter bara. Så det gjorde vi. Och det är verkligen någonting vi behöver fokusera på! Ingen av oss är helt säkra på hur vi ska starta och det gör att starten blir trasslig och det tar ett tag för Billy att komma in i spåret. I andra starten fanns det även med en vinkel och även den tog han exakt 90 grader i spårkärnan. Och jag som trodde vinklarna var vårt största problem!!

Inser nu i efterhand att vi har spårat på väldigt svåra underlag så det är inte konstigt att han tappat spåret och så. Nu ska vi backa tillbaka och hitta lite mindre torra underlag än det vi jobbat på tidigare (eh jord och nedflöjd åker i strålande solsken..)

Vi avslutade med att titta på Christoffer och Ulvas spår. 8 vinklar och två förledningsspår som gick över vid 4 tillfällen (om jag inte minns fel). De jobbade så himla fint. Samma tempo hela tiden och nosen precis i spårkärnan!! Ett litet tapp vid en vinkel men annars gick hon exakt i mitten absolut hela tiden. Väldigt imponerande att se på!

Wow vilken dag! Jag hoppas verkligen att jag får följa med det här gänget igen 🙂

Den första bilden är tagna av Christoffer Frances. Tusen tack!

Eir 7 veckor!

7 veckor idag! Oj vad tiden går fort. Vid den här tiden nästa vecka är hon hemma hos oss och myser innan vi ska sova. Gud tänk att det bara är 7 dagar kvar…. det är helt galet <3

Får massor med bilder och filmer från Cari och verkligen älskar det.

Foto: Cari

Det där med namn..

Det där med namn… vad skulle valpen heta! Det var absolut inte lätt.
Vi höll på att vela fram och tillbaka direkt efter att vi fick veta att det fanns en valp till oss. Erica kom mer förslaget ”Mint” som jag tyckte var fint, och det var vi inne på väldigt länge. Vi började kika lite på namn från samiska och även Isländska. Tyckte Livli var fint från samiska och Skuggi var lite coolt från Isländskan. Men ingenting kändes perfekt.

Jag har varit faschinerad av nordisk mytologi väldigt länge och älskar ord och namn därifrån. Alla mina externa hårddiskar med bilder genom tiderna har hetat saker som Brage, Tor, Audhubmla, Loke, Oden osv (utom en liten grön som hette Harry Potter).
Scrollade igenom gudanamnen på nätet och fastnade nästan direkt på Eir. Kort, lätt, snabbt och inte helt vanligt. Sedan är det läkekonstens gudinna och det betyder ”fred” vilket kändes fint. Vi smakade på det i ett par dagar men tittade fortfarande på fler alternativ.

En kväll i bilen kom Josef med förslaget ”Brumsan” jag skrattade tills tårarna sprutade och sedan bestämde vi att nu får det vara nog. Det blir Eir!

Nu var det ungefär 1,5 vecka sedan vi bestämde oss och det känns så galet bra. Billy & Eir!

Foto: Uppfödar-Cari

Kvällsupdate från Uppfödaren

Igår hade valparna fått vara i lokalen för att springa av sig. Till slut hade alla somnat utom Eir och Smällkaramell som for runt som galningar och busade! Älskar att få små filmer skickade hela tiden och uppdateringar om vad valparna gör på dagarna. Det är verkligen höjdpunkterna här hemma just nu!

Och valparna får göra så mycket saker – de har redan fått vara med om massor med spännande grejer i sina liv. De har fått de absolut bästa förutsättningarna för att bli fantastiska hundar i framtiden <3

Sen lade Cari upp det här på facebook och jag skrattade hur mycket som helst!

På kvällen när de hade kommit hem fick jag den här bilden.. gosiga Eir!!
Kolla in näsan bara, så himla pussvänlig <3

Om en vecka får jag träffa henne igen!

I förrgår blev det bestämt. Valpen som får flytta hem till oss heter Coworker’s Krasch Boom Bang och är den stora, glada tjej jag föll för från första början. Det känns så himla bra och roligt och jag längtar så att jag nästan spricker!

När vi kom till Cari för att hälsa på var hon först fram. Hon klättrade upp i mitt knä som att det var helt självklart och låg sedan där och sov hur länge som helst. När vi var på besök fick jag känslan av att hon var trygg, stabil och lättsam – precis en sådan hund jag behöver i kombination med Billy. När vi kom hem gick veckorna och det kändes som en evighet till dess att Cari hade gjort hälsningstest på alla valparna och de började delas ut. Var så nervös och hade inte kunnat sova typ sedan vi fick reda på att det fanns en liten tikvalp till oss!
Cari skrev en lång beskrivning tillsammans med filmen på hej-testet. Valparna skulle vara ensamma och få hälsa på en ny person samt leka med den. Krasch Boom Bangs hälsningstest var fint, hon sprang fram till människan och lekte med henne utan några större krusiduller. Laddar upp en film längst ner i inlägget om ni vill se!
Jag frågade Cari vilken valp hon trodde skulle passa hos oss, och hon svarade att Krasch Boom Bang nog skulle bli perfekt! Snacka om att jag blev glad.

Så vart det bestämt. Coworker’s Krasch Boom Bang får flytta hem till oss om en vecka <3

Så ska vi visst tävla apellen snart!

Spårmorgon! Det var så himla länge sedan vi spårade kontinueligt, men nu i morse bestämde jag mig för att kolla läget på vart vi faktiskt låg. Gick ut på ängen utanför oss (som de precis avverkat) och lade ett 350 m spår med 3+slut.
Det blåste så mycket att jag tänkte att – det här går nog faktiskt inte alls. Men det gjorde det!

Vart lite strul första halvan för att Billys matte sa att spåret gick på en plats det inte alls gick på tills Billy (i ren frustration) började skälla. Då förstod hans tröga matte att han faktiskt var på rätt väg.
Efter det vart det en hel del trassel i första vinkeln, men så fort han hittade spåret igen spårade han superfint trots att vi nästan höll på att blåsa bort. Det svåra i vinkeln kan ju faktiskt ha haft att göra med att det nästan var storm ute och vittring från spåret måste ha blåst iväg ganska rejält.
Nu har vi bara spårat bara en gång på evigheter – men det kändes ändå stabilt. Han har ju gjort nosarbete mellan och generellt mycket skickligare med nosen så jag hoppas att det är en fördel i spåret också!

För att fira att vårt första spår på typ 1,5 år gick bra anmälde jag oss till apellen i spår 17/9. Haha! Nu blir det träna av..

En kväll på ängen

Igårkväll tog vi en sväng på flygfältet som boden precis klippt ner. Kvällen var varm och mysig och jag och Billy busade och hade en härlig stund bara. Ibland tycker jag att det är så skönt att gå ut sent när alla har gått och lagt sig och bara ha en stund när man bara har kul ihop.

Alldeles snart kommer vi att vara en till i vår flock så vi får allihop njuta av lugnet före stormen <3

Besök på Coworkers Kennel

Från söndag-måndag tog vi flyget upp till Kiruna och besökte Coworkers Kennel. De har 11 små underbara valpar efter Takida och Turbo, 3 hanar och 8 tikar. En av tikarna kommer att få flytta hem till oss <3

Det känns så otroligt galet och läskigt och spännande samtidigt. Tänk vad länge jag drömt om att ha två hundar, och nu är det faktiskt dags. Vi vet ännu inte vilken av tjejerna som blir vår, men jag är säker på att vilken det än blir så kommer det att bli toppen.

Cari hämtade oss på flygplatsen och har varit den mest fantastiska av värden. Vi har i princip bara suttit och gosat med valpar hela tiden medan de har bjudit på middag, fixat sovplats och sedan tog oss till Ishotellet innan det var dags att åka hem.
Det typ den bästa mini-semestern någonsin!
Intrycket av Turbo, Takida och de tre andra aussiesarna som kom från kullen innan som var hos henne gjorde oss bara mer säkra och förälskade i valparna. Så himla trevliga och lättsamma hundar! Stämningen i flocken kändes fin, och allt var bara lätt. De vuxna hundarna var ute på tomten mycket, men även när de var inne var det bara mysigt.

Det finns så mycket att skriva att jag bara blir förvirrad av att tänka på det. Så mycket intryck och valparna är fortfarande bara 4,5 vecka så de är väldigt små. Postar lite bilder istället och drömmer mig tillbaka till Kiruna <3

LD Startklass!

Kan typ inte fatta att det är sant!!

Men vi tog LD startklass igår. Vårt sista resultat i första klassen i lydnad, så himla härligt!
Det var en kvällstävling på Trosa-Gnesta BK och vi var där i god tid trots att semestertrafiken innan midsommarhelgen verkligen var någonting utöver det vanliga. Det var inte lika varmt som sist och Billy kändes taggad och med på noterna.
Josef var med vilket var superkul och vi hade haft en trevlig bildtur med körsbär och kaffe och sånt.

När vi kom fram gick jag upp för att anmäla oss och får veta att vi inte alls har kommit med på tävlingen – vi är tredje reserv!!
”Ni får tävla om någon inte kommer” Sa de. Jaha.. Det var bara att sätta sig och vänta. Jag har tydligen haft helt fel mejladress på SBK-tävling. Så klumpigt!

Strax innan det var dags sa de ”Du får vara med! Ni är startnummer två!” och så vart det.

När det var vår tur att gå in på planen kände jag mig aningen bortdomnad. Billy var också redan trött av allt vändande och över att behöva ha koll på den stökiga miljön med många hundar som skällde.
Men vi började starkt och fria följet kändes superbra. Resten gick också okej, inkallningen var farten seg och jag förstod att även apporteringen skulle vara det – mycket riktigt. När jag ropade ”apport” Satt han kvar och ba.. ”Jag faaattar inte maaatte” I mitt huvud hann typ tusen tankar fladdra förbi, tar han inte apporten kommer vi att bli nollade. Så jag gjorde världens DK direkt när jag insåg att han inte skulle springa på första kommandot. ”APPORT” Skrek jag superglatt och sträckte ut armarna lite. Då vart det fart!

Resten flöt på lite segt, men ändå rätt bra. Transporterna kändes superfina och han var med mig hela tiden.
Vi fick 173,5 poäng och kom trea med en 10:a på fria följet och 9:a på helheten. Apporten blev en 6,5:a tror jag men vi fick i alla fall betyg så att det räckte till vårt LD Startklass <3

Två tävlingar på en vecka och han presterar så bra efter 3 års tävlingsuppehåll. Duktiga buset <3

På gång!

24/9 – KM i lydnadsklass 1
8/10 – Tävla Appellen (spår)
1/10 – Kurs för Ditte
10/10 – Hålla fortsättnignskurs på BBK
21/10 – Nosework Klass 1 tävling

Kategorier

Arkiv

Follow on Bloglovin