…fortsättningen på våran Ornö-helg tog ett par dagar, men här kommer den!

Lördagen

Lördag morgon klev vi upp kring 7. Matilda och Fidel tog lite sovmorgon medan jag och Billy gav oss ut på en promenad för att titta på omgivningen. Billy fick gå lös och bära på sin favoritboll i hela världen. Superkul tyckte han! Vi gick runt lite planlöst och hamnade tillsist vid en jättefin badplats där det vart paus ett tag. På vägen tillbaka mötte vi en liten hund i en kurva, jag såg den inte först och Billy gick lös ett par meter framför mig. Utan kommando lägger han sig ner och väntar tills jag kommer fram och kan koppla honom. Wow! Duktig!

Billy + blåboll = sant

Vi var tillbaka kring 9-tiden och gick för att äta frukost på altanen. Både Billy och Fidel fick vara med, och de gruffade en hel del. Fidel hade nämligen mat på sin hörna och Billy hade ett bionic-ben med färskfoder i för att testa ifall vi kan använda någonting sådant när vi tränar passivitet på platser han blir för varvad på. (Och det var typ den perfekta lösningen!!! Nu jäklar ska vi få ordning på passivitetsträningen!! Vad skulle man göra utan tips från sina träningskompisar!?)

Nöjd hund ligger i sin hörna och äter färskfoderben. Fidel (som äter väldigt dåligt) fick väldig fart på aptiten av att ha Billy där!

Efter frukosten var det dags att ta viltspåren som vi lagt ut igår kväll. Jag var riktigt nervös faktiskt, de senaste viltspåren har gått grymt dåligt. Han har bara rusat runt, helt i fel med spårkärnan och nästan ljudat i spåren. Men tempot var helt okej, noggrannheten var helt okej, och vi kom fram till klöven och var störtnöjda!!! Shit vad skönt att det gick så bra! Jag tror helt enkelt att de senaste spåren har haft alldeles för kort liggtid för Billy, och nu när det fick ligga i alla fall 12 timmar så spårade han helt annorlunda. Skönt att öppen klass har lite längre liggtider, jag vet helt seriöst inte om vi skulle klara av ett till anlagsprov på grund av det.
Med Fidel kom vi fram till en del grejer. Han har lite låg motivation och är väldigt lättstörd i spåret. Och det ser inte direkt ut som att han tappar och letar, utan han vet hela tiden vart spåret är, han bara väljer att vänta med att gå det. Men när han väl spårar är det grymt bra, noggrant med fint tempo och rakt ner i spårkärnan. Vi kom fram till att de skulle försöka få upp motivationen på klöven bland annat eftersom han inte har något direkt intresse för den.

Intensivt men noggrant spårarbete <3

 När spåren var klara skulle Matilda iväg på en invigning av ett museeum på ön. Jag och Billy följde självklart med som moraliskt stöd och ätarhjälp under fikaförsäljningen. Billy fick ligga passiv i ungefär 1,5 timme. Han var grymt duktig! Mot slutet vart han lite uttråkad, men han hade med sig bollen hela tiden och låg och höll ordning på den så att den skulle sköta sig och inte göra hyss. Riktigt riktigt fint! Innan vi gick hem fick han köra lite fritt följ på gårdsplanen. Det var många hundar där, som var rätt nära och en corgi satt och skällde medan vi tränade, men han tittade inte ens en gång.

Efter det åkte vi hem till Matildas mamma och tog det lite lugnt. Hundarna fick ta sig ett dopp och ”sova” ett par timmar.

Utsikten från altanen

På kvällskvisten sedan åkte vi till en närliggande fotbollsplan och tränade lite lydnad. Billy hade med sig en kong med färskfoder i och vi hade planerat hela träningen mycket noggrant med tre pass var + platsliggning och platssittning. Matilda och Fidel började med sitt första pass, snabba stå-träning. Undertiden fick Billy vara passiv. Han låg och skällde en del och tyckte att det var rätt jobbigt. Jag hade med mig en kong med färskfoder i, men den rörde han knappt. Sedan var det vår tur att träna. Vi började med fritt följ, det kändes superbra! Fin fokus och attityd, lugn och inte ett ljud under hela passet! WOW! När jag sedan lade honom på filten igen, hade han en mycket lugnare sinnesstämning och han var ganska tyst och lugn. Pass två hade jag bestämt mig för att köra apportering. Vi tränade på stadga i apporten och att komma in till mig och inte släppa den direkt. Gick väldigt bra, och jag utveckade övningarna lagom snabbt. Tyvärr drog jag (klant!!!) upp bollen av någon anledning, och då vart han alldeles för het och kunde inte ens ta upp apporten. Men jag lade bort den igen han taggade ner, och vi körde ett par rep till och lyckades ändå avsluta på topp. Han skulle sedan ligga passiv medan Matilda & Fidel körde sitt tredje och sista pass. Och vet ni vad!? Han skällde inte en gång. Låg och åt på kongen, chillde och tittade på när Matilda & Fidel tränade. Jäklar vilket framsteg!!!!!
Vårat sista pass länkade vi. Först fritt följ-läggande. Och sedan inkallning-ställande. Momenten vart lite sisådär. Läggandet stod han upp, inkallningen för dålig fart (han tror att vi ska göra inkallnig med ställande) och ställandet lyfte han en tass när jag var påväg tillbaka. MEN! Attityden var underbar, han var med mig hela tiden, lugn och fokuserad, inte ett knyst. Jag var helt till mig! Duktiga duktiga B!
Vi avslutade med odramatisk platsliggning och platssittning. Båda hundarna gjorde fint ifrån sig! Vilka vovvar vi har!

Söndagen

Vi hade lagt viltspår på lördagskvällen som vi skulle ta innan vi åkte hem kring lunch. Billy hade fått ett lite längre spår än igår, och jäklar vad fint han spårade! Hamnade på villovägar en gång, men så fort han hittade rätt spår var det rakt ner i spårkärnan, bra tempo och intensivt arbete. Är så himla nöjd! I framtiden kommer han bara få 12+ liggtider på spåren. (det passar ju bra till ÖK också).
Med Fidel kom vi fram till att han nog ska få kortare liggtider och hoppas på att det ökar motivationen.

Medan jag gick mitt spår fick Matilda hålla Billys koppel, och väl tillbaka vid huset insåg vi att kopplet inte fanns kvar i Matildas ficka mer. Så vi fick bege oss ut igen och leta. Billy följde med och hade tjänstetecknet på sig. Han sprang runt och letade, men var helt iväg åt fanders så jag tänkte ”han var ju inte till någon vidare hjälp…” Vi gick hela spåret och kom fram till slutet. Kopplet låg inte där heller, och jag började bli lite orolig. Vart var det!? Ropade på Billy och frågade honom ”Var är kopplet?” han drog iväg och vi fortsatte leta vid slutet. Efter ett tag tittade jag upp för att kolla vart Billy var. Och jag skymtade honom någonstans längre fram mellan träden. Han måste ha stått där en liten stund för han såg så himla bestämd ut. Och vad har han i munnen? Jo kopplet! Jag bara rusade fram och fullkomligt kastade korv över honom. Vilken kille!

Efter spåren satt vi mest och tog det lugnt i solen på altanen. Det var himla varmt och vi var rätt trötta. Men innan vi åkte hem hade vi lite lydnad & rallyuppvisning för Matildas familj!

Har varit en helt underbar helg, men massor av hund, prat och liksom grymt bara! Blir helt glad bara jag tänker på det. Och våra duktiga hundar har verkligen levererat! Tack för att jag fick följa med Matilda!