Äventyr med aussies!

Då var det första gången på spårkursen för Maria Ahola.
Åkte vid 11 trots att kursen började 13:30 så vi hade gott om tid. Tar väl 1,5-2h att åka kommunalt eller så. Billy låg och vilade typ hela tågresan och hur många som helst kom fram och ville prata, klappa och berömma Billy. Jättekul! När vi väl kom fram till kursen stressade han upp sig, skällde massor och var allmänt jobbig. På själva övningarna var han jätteduktig och sjukt taggad. Vi tränade spårupptag och spårslut och kursen känns verkligen bra! Ska försöka spåra jättemycket denna vecka, vi ska fasen bli bra på det här!

Trots att bloggen har legat i glömska i typ en vecka har vi inte blivit soffpotatisar.. NOPE.
Vad har vi gjort då? I Söndags tog vi tåget till Jakobsberg och fick hjälp av Emma Hammar med avslappningsövningar. Hon ska ge oss lite tips och privatträning för att få ner hans stress. Fick massor av bra hjälp.

På måndagen var det elitsatsningskurs för Anne Dahlin och Billy uppförde sig så mycket bättre än de föregående två tillfällena. Kan inte säga att han inte var stressad, men det var inget tokskällande, och de sista 15 minuterna när vi satt och diskuterade somnade han. SOMNADE. Det är sant! Satt och log hela tiden medan han låg bredvid och snarkade för att jag vart så himla glad.

Igår lade jag två spår, ett hårt som började på grus och sedan gick över till gräs med vinklar. Han tycker hårda spår är väldigt svårt och bad om hjälp flera gånger, virrade bort sig och tyckte att det var toppenklurigt. (tills vi kom till gräset, då var han jätteduktig, spårade lagom snabbt och tog vinklarna utan problem)

Lyxade till det med sovmorgon till 9 idag, och cyklade sedan iväg för att testa att lägga lite hårda spår. Eftersom det finns dåligt med grusvägar/grusplaner nära mig blev det i en lekpark och på en fotbollsplan samt ett ”värma upp”-spår på gräs.
Kan väl inte säga att det gick jättebra direkt, grässpåret rusade han på som en ångvält och slarvade massor. Grusspåren var svåra och han avvek flera gånger men då stod jag bara och väntade tills han hittade tillbaka. Det på fotbollsplanen var väl egentligen kanske för svårt – jag hade lagt spåret mot en tennisplan där de sköt en superrolig boll. Hade även trampat lite extra på en pinne och gått in i ett snår. Till min förvåning (det var inte ens meningen) apporterade han pinnen helt på eget bevåg, och nosade runt i snåret! Dagens seger helt klart!

Sedan var det ju så perfekt störning med den flygande bollen som sköts av halvnakna vrålande herrar, så vi körde lite lydnad också. Ordförståelsen gick inte så bra, så vi skippade det. Han börjar fatta att han ska röra sig runt klossen/pallen/burken nu i alla fall, och fattar ibland att han ska stå när jag har benen isär och sitta när de är ihop på fria följet. Störningen var inga som helst problem. Han kastade någon snabb blick ibland men var fokuserad på mig hela tiden, trots att det var varmt och han var trött efter spåren. Duktiga pojke!

Nu är det dags för matte att vara duktig också, in till stan på spinning och sedan spendera lördagsnatten nördandes på skolan medan alla mina vänner är ute på partyn. Roligt!

Legend… wait for it… Dary träning på Botkyrka Burkshundsklubb med bästisarna Carro & Alice (som förresten har skaffat en finfin blogg! http://carroalice.blogg.se )

Vi åkte kommunalt och kom 10 min innan Carro & Alice. Billy var tokglad över att få vara på BBK igen och sprang runt och skrattade jättemycket!

Sedan kom Carro & Alice. Billy hörde på en gång av de var dem som kom för Alice skällde lite. Han vart så glad att han inte visste vad han skulle ta sig till! (jag vart också löjligt glad över att få träffa dem igen, fast dolde det lite proffsigare genom sitta på en bänk och se lite ball ut. Whatup gangsta.)

Vi tränade störning och jag övade lite mer på läxorna från lydnadskursen. Störningen gick sådär för oss (Oh bollocks!) men Alice var jätteduktig.

Fick massa fin kritik efter videon och försökte tänka på det. Ner med händerna och rak i ryggen! Det var pinsamt svårt. Kom hela tiden på mig själv med att händerna hade den där charmiga handväskepoosen och ryggen kröktes som på en hundraårig gubbe. TULE som Saori på utställningsträningen säger. Tuttar Ut och LE!

45 min träning räckte, sedan var hundarna supertrötta.

Innan jag kryper ner bredvid Billy i sängen ska jag bara säga en till finfin sak. Billy åkte buss, tåg och väntade like a boss. Han var coollugn, spanade runt lite, låg och chillade och var SÅ HIMLA DUKTIG! Inte stressad en ända gång, pep inte ens till! Matte blev så stolt att hon rös!

(Märkte ni att jag har lagt till med häftiga engelska uttryck idag? Jag är nästan imponerad själv! Time to hit the sack homies, peace out!)

SPÅR! det var en hel vecka sedan vi spårade sist pga mycket i skolan (och jag som har sagt att vi ska göra det tre dagar i veckan!) I alla fall, jag cyklade upp till skogen på eftermiddagen och lade två spår till Billy. Blandade prylar, godis och sträckor utan någonting och hade konstiga böjar och sick-sackade mellan träd. Grannen + hund var även ute precis vid vårat spår och knatade omkring och plockade blåbär, så det kunde vara en utmaning tänkte jag.

Lät spåren ligga ca 60-70 min och sedan gick vi ut till skogen. Spåren gick väldigt bra! Just nu fokuserar vi ju på noggranhet, och han var sjukt noggrann! Tog allting väldigt långsamt, hittade alla saker utom en bläckpenna. Apporterade alla prylarna klockrent, stressade inte utan lämnade lungt över dem. (tappade metallgaffeln en gång, men plockade genast upp den och gav till mig) vi som har haft så mycket problem med apporteringen, och nu fungerar det jättebra! Jag var så glad. Nästa gång vi spårar ska jag helt skippa godiset och bara köra med prylar och se hur det går. Nu när han är mer noggrann har han dock lättare att bryta spåret och leta runt efter annat. Han följer gärna stigar vi korsar (även om han sedan försöker leta sig tillbaka till rätt spår) en gång är jag nästan säker på att han fick vittring på en av snitslarna jag hängt i ett träd för han sprang runt under den och letade hur länge som helst.
Vid första spåret blev vi skrämda av grannen och deras hund och Billy varningsskällde lite, (läskig gubbe i gröna kläder som plötsligt brakar fram skogen är faktiskt helt okej att bli lite skraj för, jag blev det också) men fokuserade nästan direkt på spåret igen, och brydde sig inte mer om dem.

Jag har även börjat lära mig vad som fungerar för Billy. Tex leksaker som annars står över godis funkar inte i spåret som beröm för apporteringen. Han tappar koncentrationen för mycket och leker bara halvdant, och verkar helst vilja att leken ska ta slut så att han får fortsätta spåra. Godis och massor av beröm fungerar bättre. Speciellt beröm.
Tycker dock att det är svårt att veta hur jag ska reagera om man sick sackar för mycket i spåret/spårar fel… ska jag följa med honom eller hålla emot utan att visa tillbaka?

Efter att vi spårat gick vi till trädgårdstorp för att köra lite platsliggning. Det var en familj där med sina tre lösa katter. Billy vart ju helt tokig först så det vart ingen platsliggning. Istället körde vi lite fotpossition och fokus-på-matte-träning, apportering och sedan passivitetsträning. (Billy uppbunden och jag satt en bit ifrån) gick skitbra tills en av katterna sprang jättefort rakt framför näsan på oss.. då for han upp och skällde jättemycket, men lyssnade ganska snabbt när jag sa åt honom.

Känns i alla fall som att vår träning går framåt! Har bestämt att vi bara ska fokusera på spårandet och lydnaden just nu och det var nog ett väldigt klokt beslut. Billy passar bäst att köra grejer där man måste ha full fokus och vet exakt vad man ska göra. Shejping och trickträning där han inte riktigt vet hur han ska bete sig stressar upp honom något enormt, lika så agility där jag lätt peppar upp honom för mycket. Därför passar spår och lydnad oss väldigt bra just nu och det är helt klart det vi ska hålla på med!

Förresten, imorrn börjar vår elitsatsningskurs i lydnad för Anne Dahlin. Ska bli så kul!