Det är lugnt på friluftsområdet. Ett gäng barn åker snowracer medan föräldrarna pratar, ett kärlekspar har precis kommit tillbaka från promenaden och en skidåkare i färgglada kläder gör sig beredd att ge sig ut i skogen.
Plötsligt rubbas idyllen, barnen stannar upp och tittar, föräldrarna slutar prata, kärleksparet vänder sig förskräckt om, och skidåkaren skyndar sig åt sidan för att lämna plats.
För där kommer Billy och matte.
När långfärdsskidorna åkte på var Billy helt säker på att matte hade skaffat sig ett par nya monsterfötter. Men efter ett tag insåg han att de där monsterfötterna faktiskt var ganska roliga. Matte kom fram mycket snabbare, hon ramlade ofta (så att man kan pussas i ansiktet), och de stunder Billy behövde ha koppel, brydde sig inte matte om koppelträning, så det var bara att dra på!
Nerförsbackarna var ju ett kapitel för sig. I dem gick det kalasfort! Billy kom snabbt på att han kunde springa bredvid och framför monsterfötterna så blev matte alldeles tokig och ramlade ännu oftare. Jättebra!
Så kom det sig då att det var en lång nerförsbacke till friluftsområdet. Billy får ha koppel för det är ju trots allt en massa folk överallt. Han är fastspänd vid en finfin makapär vid mattes mage så att hon kan hålla Billy utan att hålla i honom. Skitsmart! (oftast)
Nerförsbacken börjar bra. Matte åker och Billy travar bredvid. Matte njuter lite och tänker hur fint det måste se ut när de glider in på området och visualiserar sig göra en snygg inbromsning för att sedan stanna med stil.
Men drömmarna krossas när Billy med ens tycker att det absolut måste gå lite snabbare. Han sätter av i galopp och är genast före matte. Kopplet spänns och plötsligt har farten ökats betydligt. Matte börjar få panik där bak. ”STANNA” ropar hon förskräckt medan de närmar sig barnen på snowracer i rasande fart. ”STANNA” Billy kastar en blick bakåt, men menar att varför ska han stanna när matte får åka så roligt fort för? Nä för sjutton! Så han springer vidare och tycker att livet är toppen.
Det är någonstans där som matte inser att de snart kommer åka förbi barnen på snowracer och möjligtvis parkera i en närliggande husvägg. Det är någonstans där som matte inser att en husvägg faktiskt inte är vidare mjuk.
Någonting måste göras, men vad. Som på beställning slutar balansen att fungera och matte panikramlar graciöst rakt på rumpan så att skidorna trasslar in sig i allt möjligt som skidor kan trassla in sig i.
Snowracerbarnen gapar, föräldrarna har helt tappat vad de pratade om, kärleksparet stirrar och skidåkaren glömde för en stund bort att han visst skulle åka skidor.
Billy och matte har gjort entré!
Sv: Ohja, här är det kallt, nu har det sjunkit ner mot -18 :O
Gud vad roligt ni haft det….nästa år blir det längdåkningsskidor för våran del också :)) vågar inte med magen i år!!!
Hahahahahah, så kan det gå!
Det tycker jag att du ska göra 🙂
haha, jag kunde inte låta bli att skratta när jag läste ditt inlägg, det kallar jag att göra entre! 😀
Hahaha jag kunde inte hålla mig för skratt! Det där är ngt Tosca skulle kunna göra i stil med Billy! Men grymt skrivit också 🙂
Jag kan se er entré framför mig! Vad bra du är på att skriva!!! Du skulle kunna satsa på en författarkarriär också!! Kram
Hahahaha… Åh jesus kristus, nära döden upplevelse? Ni verkar inte ha tråkigt i alla fall!
sv; tack så mycket 😀
haha så roligt 🙂 hoppas snart att vi ska kunna åka långfärds skidor oxå 🙂 bara spåren blir klara så ! 🙂
Haha, åh! 😀 😀 Men kul hade ni ju ändå 😀
Vi ska också åka längdskidor framöver, då han blivit lite äldre osv 🙂
sv:Tack! Ja, nu blev det tyvärr ingenting av det 🙁 Men vi ser framemot att testa det så småningom!! 😀
Vad roligt! 😉 Skulle inte var fel om det kunde komma lite snö här också :/
Åh vilka underbara snöbilder!!
HAHAH 😀
Hahaha! Jag fick ett gott skratt på min oerhört tråkiga föreläsning! Tack för det! 🙂