Igår åkte vi till Stockholm Södra BK med Matilda & Fidel för att träna en sista gång innan tävlingen. Det var agilitytävlingar samtidigt, så en hel del ljud och rörelse på alla planer. Vi gick längst upp på en agilitytom plan, och delade den tillsammans med ett gäng schäfrar och någon typ av jakthund.

Vi körde massor med ingångar, och länkade litegrann, men inte mer än tre moment. Jag känner mig ganska skräckslagen för att tävla, och osäker. Man vet aldrig på vilket humör Billy är, och han hittar nästan allting någonting att låsa sig på och försöka komma fram till. (igår var det en knallrosa frisbee någon glömt) gjorde en platsliggning själva också, och han låg fint. Träningen kändes över lag bra med tanke på störningen och allt. Jag var nöjd när vi åkte hem. Skönt!

Men fy vad jag har ångest i hela magen över tävlingen. Inte så mycket för att jag absolut måste ha ett förstapris, utan för att jag så himla gärna vill att han ska hålla ihop och vara ett team med mig. Men vi får se hur det går, får ta det lite som träning för min nervositet.

Rallymåndag som vanligt, men vi körde lydnad istället. Billy kändes på det hela taget fantastisk. Uppvärmningen var lång – ja kanske en timme. Med mycket pauser där han låg jättefint, lugnt och utan att ljuda. (Helt sjukt!!! Han som låg och stormskrek hela tiden förut. Vad har hänt? Jag är så tacksam!)
Sedan körde vi igenom ettan. Och satan i gatan vad bra han var! Några små obetydliga fel, lite snett sittande i inkallningen, lite segt läggande (men så mycket bättre än tidigare) och ja. Han var mer eller mindre med mig hela tiden, och jag är bara så stolt och glad! Det kändes toppen! Nu måste vi fortsätta att länka, nöta och träna så är jag säker på att vi kommer greja det där inom sinom tid. Duktiga duktiga busen!

Igår åkte vi och fikade hos Marianne, hennes familj och deras allra nyaste medlem, Vilma 8 veckor. Hon var helt underbar och kommer nog växa upp till en härlig individ!
Sedan åkte vi förbi BBK och körde igenom ettan. Det gick urdåligt för det låg en svamp på marken (Ja. SVAMP!!!) Som Billy låste sig på och sedan kunde han inte lyssna på några kommandon. Så himla jobbigt att han gör sådär. Men det är väl bara att träna vidare.

Igår följde husse med oss till brukshundklubben och hjälpte till med träningen. Han fotade och satt och ropade alla möjliga saker, som kanske inte riktigt lät som kommendering, men var bra störning i alla fall.

Dagens aktivitetsnivå var jättefin. Gud vad kul det är att träna när han har sinnesstämning nog att hålla ihop! Vi värmde upp med transporter och ingångar. Kändes bra! Glömde att värma fria följet med hand först, så han var lite långt fram, pinade på lite för mycket och sedan belönade jag på lite märkliga ställen (som jag ångrade direkt efter) men vi jobbar vidare, båda två.
Efter det tog vi en krampaus med husse. (Eller jag gjorde det i varje fall, Billy låg mest och tittade enträget på oss och menade att kramas och pausa kan man göra hemma. På Brukshundklubben tränar man faktiskt!!!!)

Sedan tränade vi läggande. Här har vi litet problem. Går jag fram utan att säga fot och sedan säger ligg- gör han ett helt OK läggande. Säger jag däremot fot – går och sedan säger ligg lägger han sig så långsamt det är möjligt eller inte alls.

Efter det pausade vi igen, och när pausen var över gjorde vi en platsliggning med extern belöning bakom. Nu låg han utan att vicka på baken – med fokus på mig hela tiden, försökte inte hitta på hyss och var – trots att det låg en mycket fin boll bakom – lugn!! Kanske någonting att jobba vidare på? Det som har känts motvilligt med att lägga in extern belöning är hans vakt. Jag vill inte att han ska känna att han har någonting att ligga och passa på när vi har andra hundar med på platsen. Så jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Någon som har tips?

Vi avslutade ett innehållsrikt träningspass med att länka. Ingång – hopp – ställande – inkallning. Allting kändes väldigt bra, men det märktes på farten att han började bli trött. Sedan stod Josef och ropade ”Hallå? Elin Elin? Billy? Kommendera!? Elin?” Under ställandet, så Billy vart lite förvirrad, tittade en hel del på husse och undrade vad sjutton han snackade om där borta på bänken.

Ibland ser han ju för lustig ut…!

Bus med husse på slutet var nog det bästa!

Igår var det rallyträning som vanligt. Eller vi kör ju inte rally längre men jag och Marianne håller fortfarande i träningarna. Så jag och Billy tränade lydnad vid sidan av. Till skillnad från annars fick han idag vara ute hela träningspasset, och han skötte det otroligt bra! Över lag kändes han ganska lugn och hade en bra aktivitetsnivå.
Vi tränade mycket transporter (oj vad det går framåt!) och ingångar, sedan lite läggande under gång och att hålla i olika apportbockar som inte var våra. Tyckte allting kändes väldigt bra och roligt, visst har vi rätt mycket problem med läggandet men aktivitetsnivån är det absolut viktigaste att få till, och den var bra.
Det som var ett hårt bakslag var platsliggningen. Han bestämde sig för att resa sig. Av uttråkning. Först låg han och försökte underhålla sig själv, och sedan reste han sig. Jag har nog slappat för mycket på kraven i platsen tror jag. Fått honom att tänja på gränserna till vad som är okej och nu igår – kliva över dem helt. Så jag måste nog backa, sätta upp tydliga ramar för hur jag vill ha momentet och sedan åter börja träna åt det hållet igen. Typiskt! Den som kändes relativt bra och stadig för ett par veckor sedan. Men det är mitt fel, som ändrat kriterierna.

Ikväll ska vi träna igen, och tills dess ska jag ha lagt upp en tydlig plan hur jag vill ha vår platsliggning – och helt enkelt börja om.

Finaste gamla Nova, i veckan får hon en lillesyster att fostra. Marianne får nämligen hem en liten valp på fredag!

Trots att bloggen har varit tyst ett par dagar – har lydnadsträningen för oss varit flitig.

Idag tog vi oss till Gnesta-Trosa BK för att möta upp Åsa och Modde. De skulle ha privatträning med oss. Egentligen i skott- men istället valde vi att fokusera på lydnaden eftersom det är det vi sysslar med och satsar på nu inför tävlingarna.

Vi började med en kort uppvärmning – och sedan körde vi igenom allting från platsliggning till slut i ett svep. Jag är nöjd! Vi kom igenom allting och Åsa och Modde ”dömde” rätt kritiskt sade de, trots det skulle vi klarat ett förstapris på en riktig tävling ifall det var deras poäng som gällde. Det största problemet Åsa och Modde såg var våra transporter – tydligen pratar jag en hel massa skit i transporterna som inte alls ska vara där, det blir otydligt för Billy och jag tjatar oavbrutet och försöker säga olika kommandon – antagligen för att jag är hutlöst rädd för att han ska sticka. De trodde att våran helhet + våra moment skulle bli bra mycket bättre om jag lugnade ner mig med snackandet, höll mig till ett ord och var tydligare med våra rutiner och tränade in att transporter enbart är just en transport till nästa moment.
De hade filmat hela tävlingsprogrammet och det var riktigt lärorikt att se.
Ingång + fritt följ som vi kämpat med så extremt mycket de närmaste dagarna såg så mycket bättre ut! Han hade fokus, med helt rak hals, nästan hela fria följet igenom, sen var det en hel del missar ändå, men fokusen fanns där. YES! Resten kommer med mer träning, det är jag säker på. Läggandet blev heltokigt och jag fick göra kraftiga DK’n. Åsa trodde att detta berodde på motorcykelstörning + att jag tjatat i transporterna så att han helt enkelt inte tyckte att ännu mera babbel var nödvändigt att lyssna på. Ställandet skulle vi fått en 10 på, och Modde sa att det var mycket fint. Kändes bra!

Pass 2 tränade vi enbart transporter. Åsa hade ställt ut en stol och två däck som vi skulle transportera oss förbi, Första varvet drog han en del, spanade och höll på. Andra varvet var det jättefint, han gick med långt koppel vid min sida med bra fokus, och kollade runt ibland (vilket är helt OK). Tredje transporten hade hon ändrat ordningen på alla föremål, och det gick hur fint som helst! Det kändes verkligen verkligen bra, energin var lugn och han kändes supertrevlig och inte ett dugg hetsig, Den där känslan måste vi försöka få till jämt – för då kan det bli precis hur bra som helst känner jag.

På det hela taget en mycket bra, givande och inspirerande träning. Nu har vi en hel massa att jobba vidare på. Så skoj!!

Fotade såklart Åsa, Modde och Django också. Django är bara 7 månader men redan helt fantastisk. De kommer verkligen bli farliga på IPO-banorna i framtiden!

När mina vänner utan hund var ute på diverse fester på olika Stockholmsklubbar, åkte jag istället och festade i hundträning på Sbk sthlm avd tillsammans med Chris, Melinda och Sofie. Billy var inte på sitt bästa humör, utan var lite taggad. Trots det höll han ihop fint (för att vara  Billy) i en länk (stå-hopp-apport) – utan nästan ingen uppvärmning. Visst är det en hel del saker som behöver jobbas på – skulle kunna skriva en hel lista, men det tänker jag inte. Istället tänkte jag välja ut 5 saker vi behöver öva mer på, och 5 saker som var bra.

Vad vi behöver öva på:
– Stadgan när jag går tillbaka i stå (han ändrade tyngden lite så att det vart ett litet steg) sedan satte han sig på ”kommendera”. Det brukar han inte göra men ska tänka lite extra på det.
– Naggade på apporten (detta har han inte gjort tidigare, men det är värt att ha i åtanke)
– Ingångar på planen och transporter (Ingången kändes relativt bra, men han var så himla i gasen att det kändes som att han skulle flyga ut i kopplet när som helst. Transporterna var bra och han höll ihop, men jag drog upp honom för mycket innan apporteringen, eftersom jag glömt att det var apport.. säkert därför han naggade på den?)
– Höjden på hindret. (först skulle jag gjort länken hopp-stå-apport, men det var en planka för mycket på hindret mot vanliga fall. Det går bra! Sa jag kaxigt. Men han sprang han runt såklart. Vi sprang ut från planen och gjorde om länken och ändrade ordning på hopp och stå (han låste sig på hindret). Det var ju trots allt mitt fel. )

Vad som var bra:
– De andra sa att ställandet var fint. YES! (Jag såg inte)
– Transporter och ingångar funkade. YES!
– Hoppet kändes bra. YES!
– Han drog inte till TL när hon kom med apporten. YES!
– Känslan var bra i hela länken. YES!

Sedan sprang vi av plan, kastade lite boll kring bilen och sattes han på paus., efter ett tag körde vi ett fotpass, men då var han så i gasen att det kom ljud och positionen var fel. Avslutade när jag tyckte att vi hade lyckats och sprang till bilen och nöjde oss för dagen.

Det var jätteroligt att träffa de andra tjejerna och se dem träna med sina hundar. Hoppas verkligen att det blir fler gånger!

Här kommer alldeles för många lite halvkassa bilder, det vart dunkelt väldigt snabbt.

Idag smet vi iväg till BBK direkt efter jobbet. Alldeles själva var vi, planerna gapade tomma trots att det var en mycket fin och träningsbar tisdagseftermiddag. Aningen varmt kanske, men ändå. Jag hade satt upp en ordentlig planering innan. (Heja mig!!) och följde den riktigt bra.
Vi började med uppvärmning på parkeringen – sedan platsliggning i ca två minuter på ungefär 25m avstånd. Han låg helt lugnt utan att krypa. Lade ner huvudet en gång och lyfte upp det lite senare för att flåsa. Annars absolut ingen aktivitet. YES.

Sedan upp i bilen. Vi pausade ett tag och jag satt i bakluckan i bilen med Billy. Han kändes himla i gasen och pep i bilen och ville gärna klämma sig ut. Ett tag funderade jag på om det där med länka verkligen var en bra idé, men bestämde mig för att känna på uppvärmningen.

Jag gick ned och lade en apportbock på en bänk. Enbart som störning. Jag ville se ifall han kunde hålla ihop trots att det låg en härlig, saftig apport och fullkomligt skrek åt honom att hämta den.

Vi värmde upp igen, ordförståelse och sedan kort fot. Sedan körde vi.

Ingången på plan kändes hur bra som helst, kopplade loss och gjorde ett ställande. Såg inte hur han stannade men jag tror att det var fint, och han stod lugnt kvar medan jag gick tillbaka. Duktig! Sedan började vi den mer eller mindre långa transporten till hindret. Det gick bra i början. Och han går fint. Så ser han apporten. Den där underbar gyllene apporten som ligger där i solen och retas. Då kunde tassarna inte riktigt låta bli. De sprang nog helt på egen hand, medan hjärnan var bortglömd i fotpositionen. Tassarna sprang rakt mot apporten.

Jag hojtade till riktigt ordentligt. Man drar inte bara sådär mitt under en träning bara för att man hellre vill gosa in tänderna i en härlig apportbock. Och visst, han vände och kom tillbaka – men känslan blir ju lite rubbad.

Vi fortsatte och gjorde ett mycket bra hopp (är det länkning så är det.. vi får jobba på det där separat), ingången var aningen för långt fram, men tror inte det var någonting som skulle gett avdrag. Sedan tog vi en till transport och gjorde en inkallning. I inkallningen belönade jag med boll och vi sprang av banan.

Momenten var superfina, ingången på plan var riktigt bra, attityden var toppen, aktivitetsnivån helt lagom…. men…  självkontrollen alldeles för liten. Jag tror att våran största fokus fram till tävlingen kommer behöva ligga på detta:

DRA INTE TILL SAKER.

Och sen ett par andra grejer också såklart. Galna hund!!

I morgon ska vi träna med Matilda och Fidel, då kommer vi nog inte länka, utan fokusera mer på självkontroll och sådant. Ska göra en ordentlig plan i morgon och sedan låta Matilda godkänna den innan vi kör. Shit vad jag älskar hundträning!!

Äkta kärlek.. Billy <3 apport.

Nu är vi hemma från semestern igen, och jobbet har börjat. Det vanliga livet är igång och hundträningen har tagit fart på nytt. Idag kommenderade Marianne oss igenom hela ettan. Det kändes helt okej, det är ett par saker som brister men det är saker vi redan jobbar på. Skönt att få det hela svart på vitt i vilket fall.

Vi började med en platsliggning med två andra hundar. Billy låg på en kant bredvid en ny riesen-tik. Han låg ganska lugnt men kröp ett steg en gång för att lägga ner hakan och vickade rumpan en gång. Jag brydde mig inte om detta, är tillräckligt nervös över platsliggningen som det är så jag måste bara lära mig att slappna av och lita på att han faktiskt ligger. Mer platsliggning bör vi träna i alla fall, mest för min skull (och för att Billy inte ska krypa)

Ingång på planen Riktigt fint! Han var med mig och drog inte i kopplet, jag fångade upp honom och vi gick in. Mycket bra!!

Fria följet kändes okej, vi har inte hunnit så långt att han orkar hålla ihop ett helt fritt följ utan handen men vi testade och han var vid min sida hela tiden även om fokusen släppte ibland. Här måste vi såklart fortsätta med våran träning som vi gör. Fortsätta att jobba bort handen osv.

Tandvisning Hur bra som helst. Satt hela tiden och visade sedan tänderna utan att vara vidare berörd.

Läggandet var alldeles för segt. Det har vi börjat träna mycket nu utanför plan, bara hemma. Så jag hoppas att det kommer bättra sig.

Inkallning. Dålig fart, men det var väldigt varmt. Annars bra, fin ingång.

Ställandet. Tog ett steg, annars var det okej. Vände lite mot mig när jag kom, men det brukar han inte göra.. vi får påminna honom lite om ställandet också tror jag.

Apporten – jättebra. Men måste öva med andras apporter.

Hoppet – Klockrent utan anmärkning. Fint hopp, fin ingång.

Helhet: Han höll ihop! Men jag fick peppa honom en del mot slutet. Transporterna mellan momenten känns inte helt hundra ännu, och han stack på apporten när Marianne var och hämtade den. Så vi måste träna mycket på det. Över lag så måste vi länka mer och jobba med transporterna, belöna på mer oväntade ställen och få honom att tycka att det är roligt.

Jag har nämligen anmält oss till en LK1:a. Vi har redan ett förstapris men det var ett år sedan vi tog det, sedan bangade jag alla andra tävlingar på grund av att jag själv blev för osäker och nervös. Men nu har jag vågat anmäla igen. Tävlingen är om ungefär tre veckor och fram tills dess ska jag göra en ordentlig träningsplan där jag förbereder honom så gott jag kan. Jag har även börjat lyssna på en ljudbok om mental träning och ska försöka ta till mig några av knepen för att få mig själv mer säker och mindre skräckslagen. Känns det inte alls bra nära inpå tävlingen kanske vi inte startar – men förhoppningsvis gör vi det. Vill så gärna komma ut på banan igen, släppa ettans moment och kunna fokusera på tvåans. Tur att vi har så fint stöd och så himla mycket hjälp. Marianne har erbjudit sig att komma ner till BBK när som helst och bara kommendera oss ifall vi vill (och såklart vi vill det!) Sedan har vi enorm pepp från våra fina träningskompisar.

Hur lägger ni upp träningsplaner inför tävling?

Varm, duktig Billy fick simma efteråt!