Ska väl förklara kastreringen lite snabbt, har fått både positiva och negativa kommentarer från folk. Vi hade våra grunder till att kastrera, någonting som vi pratat om sedan han blev könsmogen, men såklart blev jag mesig och ångrade mig efterråt (jag är verkligen är emot alla sorters ingrepp och operationer om det inte är livsavgörande, både på mig och på de jag har ansvar för) det är hemskt att se sin bästis må dåligt efter narkos och inse att han är exakt lika spruträdd som sin matte (både han och jag höll på att svimma när han fick lugnande). Men jag är helt säker på att i längden kommer kastreringen ha varit ett bra beslut och hittills har jag inte mött någon kastrerad hund som fått dåliga beteender efteråt (utom kanske viktuppgång men det är ju bara att reglera med mat och motion).

Allt med kastrering och hunderiet i stort är en labyrint av åsikter. Alla tycker och tänker olika, har olika erfarenheter, olika träningsmetoder, olika hundar, olika personligheter.. vissa menar att vi är hemska som har kastrerat, andra tycker det är bra.
Personligen är jag säker på att det bli bra för Billy. Men tar jag mig någon gång ann en till hund är det absolut inte säkert att jag tar samma beslut med den.

Det var väl typ det jag ville ha sagt.

Billy hälsar med en galen, blöt, puss. Vila är sämst!!

20121117-115334.jpg