Ner som en pannkaka, upp som en sol!
Det är helt okej att deppa en dag eller så när det inte riktigt gått som man tänkt. Men när jag vaknade igår var deppen utbytt till peppen!
NU JÄVLAR!
Började morgonen med att bästa Elisabeth gick in på SBK-tävling och anmälde oss till Bro-Håbos rallytävling 13/4. (Mitt bankkort är spärrat och sista anmälningsdag var igår).
På eftermiddagen åkte vi och tränade rallylydnad för att kolla statusen ordentligt. Jag insåg att Billy är galet övertänd på skyltarna, han taggar järnet bara han ser dem från backluckan i bilen. Vi körde banan ”ett par gånger”, och jag försökte träna fokus, följsamhet, FF och ha riktigt lugna och oheta belöningar. Han gick ändå och ljudade en del och kämpade verkligen hårt för att hålla fokusen uppe (han blir så när han är övertänd). Det gick bättre mot slutet, men jag inser att vila sig i form bara är att glömma. Vi behöver köra en hel del rally med lugna belöningar och få honom att tänka mer följsamhet i banan. Att vi inte alltid går slalom på exakt samma sätt så att han vet hur det går till, och att banorna hela tiden är olika så att han måste hålla koll på mig och inte kan försöka förutse nästa sak innan den händer.
Här är två bilder på finaste Django jag tog förra veckan när vi fick privatträning av Åsa!
Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig..
Nej det gör ju inte det!
Idag tävlade vi rallylydnad på Flens BK. Hela dagen var i stort sätt fel, husse var hängig och Billy var sitt flamsigaste. Jag tog fram Billy en bra stund innan vi skulle upp och tävla (banan var relativt enkel och frestelsen var inte med, så jag tänkte ”nämen det här kan nog gå vägen!”) I vanliga fall brukar han tagga ner när han får ligga framme och vara med, men idag vart det snarare tvärt om. Han låg och hetsade mig hela tiden och frustrationsljudade. Vi gick ut på banan och han kändes ändå ganska med. Vi fick vänta en bra stund medan ekipaget innan oss hade gått klart sin runda, och ännu längre innan vi sjävla fick gå upp. Tog in honom i fotposition och det kändes ganska bra. Han var lite övertaggad men kändes ändå fokuserad.
Då.
Kastar Billy en snabb blick mot planen.
Jag ser hur öronen reser sig.
Han lättar nästan med frambenen.
Ögonen är stora som tefat.
Jag tittar upp för en sekund för att se vad det är han har sett, och under den sekunden hinner Billy dra.
Han kastar sig i ilfart över hela banan och attackerar ett flygande löv någonstans på andra sidan. Överlycklig och full av iver.
Jag vart helt ställd, visst brukar han vara störningskänslig och ibland dra på leksaker/löv/sågspån men vi har tränat stenhårt på det, och jag tyckte att det hade börjat funka. Han har heller aldrig stuckit så långt, utan bara kollat in saker som är högst 3 meter ifrån oss. Men inte idag.
Så där stod jag utan hund och bara blåstirrade.
Han kom ju tillbaka när jag kallat in, men resten av tiden vi var inne på banan var ett skämt och jag hade lika gärna kunnat gå av redan i början. Billy försökte busa med konerna i slalomen, han alla tassar i luften hela tiden, var allmänt överlycklig, övertaggad och hade glömt absolut alla kommandon han någonsin lärt sig.
Jag tyckte ändå att jag kämpade på ganska bra och skötte det snyggt. Tillsist sprang vi bara runt och larvade oss, hoppade lite hinder och sprang av banan efter ungefär hälften. Det är ingen idé att ta ut det hela över Billy eller bli sur när han är på det humöret, utan då får man bara hänga på och inse att idag var han alldeles för uppe i varv för att göra det här.
Men såklart kändes det jättejobbigt när jag hade stoppat in honom i bilen och stängt luckan. Mest för att vi tränat så himla mycket, så många timmar varje vecka de senaste två månaderna på att han inte får dra på föremål och bygga upp en bra följsamhet och fritt följ. Men på tävlingen sprack allting och det kändes som att han glömt att vi tränat ihop över huvud taget det senaste halvåret.
Det var en dyster matte som åkte hem från tävlingen med dålig känsla i hela kroppen. Visst, det är bara att ta nya tag och träna vidare. Men vi får se hur jag gör med tävlandet, de senaste tävlingarna har inte direkt känts roliga (även om vi ibland fått bra eller godkända resultat har det inte känts som det ska kännas) och man håller ju ändå på med hund för att det ska vara roligt.
Det gick bra för alla våra vänner i alla fall, så det var ju roligt! Syster Easy blev godkända i avancerad klass, bror Crikk tog sitt RLD N, Leah fick 91p på nybörjardebuten och de andra fick fina poäng de med. Stort stort grattis till dem!
Frukost i City & soldag på BK!
Billy tyckte att 7 var en utomordentlig tid att vakna på i morse. Matte och husse var inte lika övertygade, men hunden insisterade, solen sken och vi masade oss upp.
Josef kände att vi behövde ombyte från våran vanliga skogstur och bestämde att vi skulle åka in till Stockholm, ta en promenad och fira söndagen med lite brunch. Så blev det!
Vi klev på tåget och åkte in till stan.
Det blev både djurgårdsfärga, citybanan och världens godaste macka i Gallerian. Så himla mysigt med mina två favoritpojkar!
Väl hemma igen insåg jag att solen fortfarande stod högt och att jag behövde utnyttja den! Blev lite träning på ssbk med Matilda och vi strålade ihop med Sandra och Linn. Jätteroligt!
Tränade mest på rutan (lite för mycket) och fritt följ. Har börjat köra med belöningsförväntan uppifrån och ska se hur det går. Spännande!
Det sa PANG! Men Billy sa ingenting.
Linda, Easy (Billys syster) och Leah kom idag på besök hela vägen från Eskilstuna! Vi mötte upp dem, Amanda och Lisa vid vårat favvospårställe i Tullinge för att få en riktig bruksdag igen. Underbart!
De andra körde personspår medan vi tränade vidare på våra viltspår. Billy fick två spår, ett på ca 150m och ett på 250-300m med fokus på skotträning. Förut har vi kört med ballonger, men nu tog Amanda med sig knallpistolen och sköt med den. Den lät betydligt högre och skarpare än en ballong, men Billy reagerade inte alls! Blev så himla glad! I andra spåret pangade det till ordentligt, men han tittade inte ens mot skottet. Han var bara sjukt taggad på att fortsätta spåra (Men där klantade jag mig och stoppade honom! Hur dum får man vara??) Sedan gick jag och Lisa runt och letade efter klöven medan Billy stackarn såg hemskt förtvivlad ut. Efter ett tag insåg vi att någon antagligen snott klöven så jag släppte loss Billy. Tror ni inte att han springer och hittar klöven direkt? Minuspoäng till matte.. lyssna på hunden..
Uppletandet och själva spårandet gick sådär idag (eller första spåret var fint!). Han var sjukt övertaggad, sprang mest runt och tog badpauser i alla vattenpölar. Men aldrig trodde jag att skotten skulle gå så bra, och det är verkligen dagens enorma seger! Tänk om vi kanske lyckas gå öppen klass viltspår i alla fall? Det vore ju helt otroligt! Duktiga duktiga Billy!
Var i alla fall helt superhärligt i skogen, och så roligt att få träffa Billys fina syster igen!
Bilderna vart rätt kassa idag men det får duga.
Kvällsträning, solskensbilder, film och sånt!
Träffade Matilda och Fidel på eftermiddagen. Vi handlade mat på Ica och började träningspasset med att ta ätpaus! Fika och matpauser är nog mina favoriter… i alla fall i trevligt sällskap!
Sedan körde vi igång. Fidel var rätt övertaggad första passet, men andra tillfället gick mycket bättre för dem! De övade på att han inte ska äga saker, utan komma tillbaka med dem och få belöning hos Matilda.
Med Billy blev det lite att möjligt. Först började vi med ett pass fotgående, Åsa har visat en ny teknik att lära in FF som hon har fått från Mia Skogster i Finland och jag hoppas att den passar oss. Så vi körde på med det. Nästa pass tränade vi inte röra leksaker som ligger på marken, och man ser så himla stora framsteg. Förut stod han och skrek längst ut i kopplet när någonting låg på marken, men nu tog jag honom lös direkt och gick runt bland olika prylar utan att han drog en ända gång.
Sedan länkade vi inkallning, ställande och hoppet. Filmade och det var väl inte direkt bra (och han drog till leksaken i transporten!) Men det är alltid nyttigt att se. Har så himla mycket att jobba på, men det är roligt och jag ser det som en utmaning!
Billy vann den! (jag skrämmer inte bort honom…)
Hur söt får man vara?
Idag fotade jag Åsas lilla mallevalp Django på 9 veckor. Helt underbar! Man kan inte låta bli att bli aningen valpsjuk…
Sedan fick vi privatträning med fokus på fritt följ. Riktigt bra! Men det bästa var nog ändå Billys fina stämning på filten, när vi stod och pratade valde han att lägga sig där själv. Duktiga pojken!
Här kommer massor med bilder på finaste Django så att ni också ska bli lite valpsjuka!
Djupt in i skogarna..
.. begav vi oss tillsammans med aussiegänget (-Erika) för att spåra hela dagen. Vi var supereffektiva och hade så himla roligt! Billy fick två korta viltspår med ballong som skott. Första gången reagerade han en hel del, men Amanda tyckte att jag skötte det hela mycket bättre än förra gången, så det var extrapoäng till matte! Andra spåret med skott reagerade han knappt alls, drog bara bak öronen lite och begav sig sedan ut i spåret igen på direkten för att leta efter klöven.
Matilda hade tagit med sig ett kaninskinn, så vi lade även korta spår och drog kaninen över dem som störning. Jättenyttigt! Billy bytte genast till kaninspåret och jag insåg att hade det varit ett skarpt spår hade vi tappat totalt, för man såg verkligen inte när han bytte spår, han gjorde det så himla säkert. Nu måste vi träna massor med störning i spåren så att han lär sig att inte byta, och så att jag lär mig se ifall han gör det.
Dagens höjdpunkter var nog Carstens 650m personspår. Så himla snyggt hela vägen! Har bara sett honom spåra så bra en gång tidigare, grymt snyggt! Den andra höjdpunkten var Fidels galet snygga vinkel, han tog sitt tredje viltspår någonsin och gjorde det helt klockrent! Tredje höjdpunkten var Billys coola reaktion på andra skottet, riktigt bra och jag är supernöjd!
Den sista höjdpunkten, bäst av dem alla, var att få hänga en hel dag med så härliga tjejer (och Amandas son Milton såklart!) och massor med glada aussies!
Välkommen till familjen….
…Nikon 70-200 f2,8!
I veckan gick mitt gamla, välanvända teleobjektiv sönder, och jag kände att det var dags att köpa ett nytt. Ett rejält! Det var ingen tvekan om vilken glugg det skulle bli, jag har hyrt objektivet flera gånger tidigare och vet hur himla bra det är, så det var bara att skrapa ihop pengar och åka till Rajala. Det skulle ha kostat 18 000 men jag fick det för 17. Så sjukt mycket pengar! Nu har jag det i alla fall, och det känns helt galet. Äntligen!!!
På torsdag skriver jag även på kontrakt för att börja jobba heltid på en retuschfirma i Stockholm. Känns roligt och spännande, och att få jobba med det jag utbildat mig till och trivs med kommer bli så himla bra.
Så livet känns ganska på topp just nu!
Fem glada bruksaussies!
6 timmar har vi tillbringat i skogen idag. 6 hela timmar! Och vi hade inte ens lunch med oss, bara massvis med kakor.
Det var Amanda, Erika, Matilda och jag som hade bestämt oss för att ta en dag i skogen. Och oj vilken dag det blev!
Vi började med att lägga ut spår, Amanda skulle ha två personspår på ca 600m, Matilda skulle testa viltspår för första gången, Erika skulle ha ett viltspår på ca 150m med en vinkel och jag skulle ha två st 200-300m viltspår för att träna skott 10m innan klöven.
Vi lade ut våra spår, och satte oss för att fika medan de låg och gottade till sig (usch vilket otrevligt uttryck! Det lät rätt äckligt, gjorde det inte? Gottade till sig.. ) jag och Matilda hade bakat kakor, och Erika hade köpt singoalla så vi hade en hel massa socker att klämma i oss.
Ett tag funderade jag på om jag skulle skriva hur det hade gått för alla hundarna i spåren, men då blir inlägget så himlans långt, så gå in på deras diverse bloggar ifall ni vill veta mer ingående hur det gick för dem. Tyckte att alla spårade på fint i vilket fall. Matilda & Fidel fattade grejen med viltspår och hittade klöven, Erika & Jack var supernoga och tog vinkeln helt perfekt, Amandas Carsten hittade alla pinnar i spåret och kom in med dem finfint, Amandas Juni ska det också ha gått bra för (men jag var barnvakt under det spåret, så det missade jag!).
Men Billys spår då? Hur gick de? Det första var kort, rakt fram och sedan vinkla över en väg (han gjorde det superfint trots byte av underlag!), och sedan skottet. Jag hade med mig en ballong som Matilda fick smälla 10m innan klöven. Billy reagerade genom att skälla en hel del och varva upp sig, han kändes inte rädd, snarare vaktig och sådär som han gör på alla konstiga ljud. Jag släppte på honom på spåret lite för tidigt innan han var fokuserad, och det tog ett par meter innan han slog på näsan, men vi kom fram till klöven och han släppte skottet helt när jag började busa med den.
Andra spåret var längre. På något vis tappade han (trots att han var helt rätt) och hade jättesvårt att hitta tillbaka till det. Det vart lite snurr, han kämpade på och letade och hittade tillslut. Vi fortsatte och kom snart fram till nästa skott. Denna gången gick ballongen av svagt innan vi var framme, och han reagerade inte alls på det. Matilda blåste upp en ny och smällde den när vi var på plats. Han skällde ett par gånger, men släppte det så mycket snabbare än första gången, skitsnabbt helt enkelt! Och gav sig ut i spåret med bra målmedvetenhet och spårade superfint fram till klöven (fast matte sabbade en del i slutet.. jag hade bestämt mig att vi skulle åt ett håll, som såklart var helt fel.. lita på hunden Elin!!)
I alla fall.. jag tror att vi ska träna såhär ett tag vid sidan av den vanliga skotträningen. Min tanke är att han ska koppla ihop pang i spåret med ”snart kommer klöven!”. Kommer köra ballong tills han känns trygg med det och sedan lägga in skott på avstånd tillsammans med ballong och jobba vidare så.
Efter spåren var det dags för lite upplet. Jättekul! Leksakerna var utlagda innan vi kom till platsen och jag skickade Billy två gånger. Han rusade rakt ut, vindade och hittade föremålen på en gång! Blev helt varm i själen, det var verkligen två helt perfekta skicka trots nya föremål. Uppletande är verkligen Billys grej, och han taggar som tusan på det. Måste se till att göra det oftare och börja försvåra lite mer.
Mörkret började smyga på och vi avslutade med varsin budföring. Tyckte väl att det gick bra, även om jag inte riktigt såg vad som hände i dunklet borta hos mottagaren. Var mottagare åt Jack också, och oj vad duktig han har blivit på kort tid! Verkligen superbra!
Här kommer massvis med bilder från dagen, inte så vidare fina för objektivet började gå dåligt för att sedan paja helt (så nu är mitt zoomobjektiv helt borta ur matchen). Vi spårade med go-pro camera på huvudet också så kanske laddar upp filmen sedan.
Har haft en helt underbar dag med superfina tjejer och underbar hundar! Tack för idag!!
En sådan där trevlig måndag!
Åhnej! Ännu ett till träningsinlägg tänker ni – Men tji fick ni, för så blir det!
Tur att jag i varje fall har en snygg hund som det alltid pressas massor med bilder på. Idag tränade vi lite lydnad på BBK tillsammans med Matilda och Fidel. Första passet skulle vi länka, och det gick typ hur dåligt som helst. Billy tyckte att flams 3000+ var en bra växel och låg i den hela tiden.
Men det fick det mig att tänka över hur vi gör i transporterna mellan momenten och hur jag belönar riktigt ordentligt, så någonting gott av passet fick vi ut ändå. Tidigare har jag försökt belöna lugnt, och klappa honom men det gillar han egentligen inte och blir frustrerad (ibland undrar man varför man försöker och hoppas i evigheter på att någonting ska funka som uppenbarligen inte alls gör det). Nu måste jag på att testa någonting annat. Kanske ta med honom i en liten cirkel eller låta honom göra en snurr. Ska tänka på det och försöka komma fram något smart innan träningstävlingen på onsdag.
Andra passet gick betydligt bättre. Då tränade vi fokusfot med störning och han gick riktigt fint. Matilda fick gå bredvid och slänga med en kamptrasa och hålla på. Speciellt i slutet var det hur bra som helst, och Billy var inte det minsta frustrerad, bara fokuserad och med mig.
(Den här bilden är ett real life montage. Billy gjorde inte rutan. Jag bara ställde honom i den och bad honom att se ball ut. Men det funkar det med. Förresten är den tagen igår också så det är extra mycket fusk!)
När vi tränat klart var klockan 12:30 och det kändes som alldeles för tidigt att avsluta en så fin dag på. Istället åkte vi förbi affären och shoppade lite, för att sedan ta en liten skogspromenad med lunch. Väldigt trevligt, och med toppensällskap måste jag säga! Under promenaden hade nog Billy glömt det mesta om koppelträning, men det är inte så lätt att komma ihåg alla gånger. Han menade också att en bra ljudnivå när man sitter uppbuden i skogen är konstant kycklingsång. Jag tyckte ändå att detta kändes ganska trevligt, för det betyder att jag numera måste börja ta med lunch och fika ut till skogen oftare för att träna honom till att vara uppbuden. Mer bullar till matte! Heja!
Så tog den hunddagen typ slut, har tillbringat kvällen med att baka kakor till vårat nya försök att ha en bruksdag med fika (YES, FIKA!!). Imorgon smäller det i alla fall, brukstisdag får vi väl kalla det denna gång. Och tillökning i gänget fick vi, så fem glada aussisar ska med. Kan inte bli mer än helt galet. Tjoho!
Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder!
….så tänkte jag i morse innan promenaden.
Ungefär i samband med att jag hällde ut ett vattenhav ur mina kängor, har dock denna uppfattning ändrats en aning. Idag kom min bästis Malin och hennes Alex ända från Vällingby för att promenera med oss i slaskstormen. Jag var rätt käck och hade klätt mig bra ändå, och tänkte att det här fixar vi galant. Och klarade oss gjorde vi nog, men det var lite kämpigt! 13 kilometer i snöblandat regn på hala stigar lyckades vi få ihop i alla fall.
Det gick bra med hundarna också! Alex gillar inte riktigt hanhundar och vill inte att de ska komma nära, medan Billy gärna gör lekinviter och inte är sen med att svara upp om det blir konflikt. Efter ungefär hälften av promenaden gick det i alla fall hur bra som helst att ha dem lösa ihop, de strosade var och en på sitt håll och brydde sig inte nämnvärt om varandra. Jätteskönt och roligt att det gick så bra!
Så var det såklart kul att få träffa Malin och hänga med henne igen, även om båda vart totalt dyngsura. Vi bor så långt ifrån varandra att det inte blir så ofta, men hon är verkligen min bästa vän!
Upplet och lydnad bland kaniner.
Yes! Härligt! Tre timmar spenderades tillsammans med Amanda på Lidas parkering. Egentligen skulle Erika kommit också, men hon blev tyvärr sjuk. Och ännu mer egentligen skulle vi spårat och inte kört lydnad men snön bestämde sig för att vräka ner hela natten och sedan långsamt smälta under dagen till någon typ av gråaktig finfin slasksås.
I alla fall. Jag och Amanda ryckte upp oss ur Erikasjukan och spårbesvikelsen och letade oss ut till Lida för lite träning.
Alla hundar var typ mer eller mindre uppe i himlen, antagligen på grund av att Lida är ett enda stort kaninkollo där de fyrbenta ulltussarna hade antagligen dansat runt över hela parkeringen, skogen och ja allt.
Vi försökte oss på att länka lite i alla fall, och köra lite störningsträning. Det gick väl sådär. Rutan var fin i alla fall, och fokusträningen i fotposition börjar långsamt bli bättre, även om vi har långt kvar med den.
Efter lite fika och nya krafter tog vi oss till skogskanten och gjorde en uppletanderuta. Det hade sprungit runt kaniner i hela rutan och skitigt och hoppat och gjort andra saker som kaniner gör. Massor med störning helt enkelt. Men där förvånade Billy mig. Han inte ens tittade åt kaninspåren utan drog ut direkt och hittade första leksaken i ett nafs (sedan hade han lite problem med att komma in med den, för han hittade nästa precis efter och visste liksom inte riktigt vad han skulle göra åt saken.) Andra skicket gick hur bra som helst hela vägen. Ut som en pil, slog på näsan ganska snabbt och sen in som en raket! Wow vad fint det var! Det var helt klart dagens höjdpunkt, duktiga bushunden!
Men? Vart tog Billy & Matte vägen?
Här är vi!
Och vi kör på!
Idag har vi varit på Botkyrka BK för att träna lydnad och skott tillsammans med Matilda & Fidel det var jätteroligt att komma iväg, och det gick faktiskt riktigt bra!
Just nu fokuserar vi nästan bara på att träna massvis med störning och rutiner och idag kändes det som att det började ge lite resultat, yes!!
Men imorgon blir det till att ta ett steg ifrån lydnaden och ut i skogen! Ska ha en heldag med bara massa bruks, viltspår, fika och mys tillsammans med Erika & Amanda. Både jag och Billy är så taggade det bara går! Heja brukstorsdag!
Bus-Billy! Älskar fortfarande leksaken han fick av bästa Linda förra året.
Nu vart det här inlägget fullt av ”namedropping” som min lärare alltid sa. Häftigt va? Det var med flit. Så att ni ska veta att jag faktiskt har riktiga vänner. (hehe!)
Tecknad Billy!
Min fina vän Caroline har målat denna underbara bild på Billy. Tusen tack! Den ska ramas in, sättas upp på väggen, och förhoppningsvis snart hamna på en tröja också. Du är så himla duktig Carro, tack så hemskt mycket!
Fredagsmys!
Fredagsmys när det är som bäst.. 8 km promenad med mina favoritkillar i vinande snö…
… och nu lyssnar vi bara på snöstormen och kurar ihop oss i soffan tillsammans med massor av fredagslyx!
