Avslutning och fritt följ
Igår var det sista tillfället på våran valpkurs. Det har varit så fantastiskt roligt och det känns tråkigt nu när de här 6 veckorna är slut. Tiden har gått så extremt snabbt!
Denna gång var vi enbart inomhus. Vi började med att repetera lekövningarna vi gjorde vid första tillfället, sedan tog jag ut Billy och visade inkallning med störning (han har aldrig gjort leken förut men var superduktig!) sedan fick alla valparna fick testa, och de var så bra!
Efter inkallningsträningen fick Billy visa en följsamhetsövning och hur vårat fria följ ser ut. Marianne & de andra fick stå på utsidan, klappa i händerna och hojta. Inte ett enda blicksläpp gjorde han! Duktiga lilla hund!
Vårat fria följ börjar faktiskt ta sig! Här är en liten film från träningen i tisdags, utan störning:
Vi avslutade dagen med att Billy fick visa kloss-träning. Han var lite svår att visa på, han var så sjukt snabb och visste ju redan vad han skulle göra, men jag tror de fattade poängen i alla fall. Sedan fick alla testa med ”shejpa” (mer eller mindre shaping beroende på ekipage) att få upp hundarna på pallen. Det gick bra för allihopa och jag tror de tyckte att övningen var rolig!
Det var ganska tråkigt att avsluta kursen (efter att ha dragit över nästan 30 min) det har varit så roligt och ekipagen är så duktiga och tränar mellan kursgångerna. Allihopa var intresserade av en fortsättning. Så kul!
De fick sådana här fina diplom + varsin kampleksak som Marianne gjort.
Det är så fantastiskt roligt att hålla kurs! Det är så kul att få dela med sig av den (lilla) kunskap jag har och få engagera sig i andras träning och förhoppningsvis inspirera dem till att fortsätta med hundträning. Jag älskar det!
Här är Chapplin, en aussievalp som gick för oss!
Tips från Coachen #18: Oavsett ålder.. gör ALLTID bus!
Vissa menar att Billy ska växa upp nu när han fyllt tre år och allt. Billy menar att de personerna kan ta sig i bakdelen och hoppa på ett ben. Man ska ALLTID vara busig!
Att våga satsa
Bloggandet har legat nere ett par veckor nu, mest på grund av att det är så himla mörkt och Billys matte är så trött efter jobbet. Billy däremot är pigg hela tiden! Vi tränar fortfarande på (lite sämre än vanligt) men bloggen sackar efter.
Jag har även, efter nervositet och magont, bestämt mig för att dra igång min fotoverksamhet på riktigt och det har fått en del respons. Igår hörde hela tre stycken av sig och var intresserade av att boka. Kul! Om någon är intresserad av att följa mig på resan mot att bli en etablerad fotograf kan ni ju kolla in Fotograf Elin Selin på facebook.
I helgen ska jag fota två uppdrag på lördagen, och sedan ska vi träna för Dailydog och ta kort på deras instruktörer. Ska bli en spännande och rolig helg! Min första helg som ”officiell” fotograf.
Just det! Jag har även köpt ett nytt objektiv, ett 50mm f1,4! Så kul! Här är ett testkort med nya linsen!
Skulle ha skrivit en spökhistoria istället..
Det här inlägget är faktiskt totalt oviktigt. Ingenting speciellt har hänt, jag har bara helt enkelt lust att uppdatera. Och då gör jag det. För att det går.
Tänkte först skriva en jättespännande spökhistoria som handlade om en skitsmart hund med superkrafter som räddade en liten hamster från en elak vålnad, men gav typ upp när jag insåg hur fånigt det skulle bli när man inte kan lägga in ljudeffekter i texten.
Så jag skriver helt enkelt upp våran träningsplan för i kväll istället. (ah för det lät ju bra mycket mer actionfyllt än en spökhistoria..)
-Inmarscher på planen, länka med fritt följ, hopp & inkallning. Dra ner lite på belöningsfrekvensen. Allting med komendering (och någonting som gör mig nervös? Kanske ballongflygning och tårtkastning? Ja det låter läskigt.)
– Nöta snabba lägganden
– Låsa blick.
– Kasta med arm & apport okontrollerat utan att kasta. (så att Billy lär sig stadgan)
– Låta någon lägga ut apport och sedan får Billy springa sitt allra snabbaste och ta den.
Har inte några fina bilder heller men kan ladda upp en ful från vårat vardagsrum. För att det går.
//Fröken negativ.
Från klarhet till klarhet!
Idag åkte vi till Trosa-Gnesta BK för att träna för Åsa. Vi var fem st på kursen som skulle hålla på hela dagen, mellan 10-16. Tre av de andra deltagarna kom också från Botkyrka BK och det var ju väldigt roligt! Jag hade ingen aning om att de också tränade för Åsa! En av dem hälsade på mig och sa ”ja men det är ju du som har det där fina fria följet! Dig har jag spanat på!” Wow! Shit det kändes ju supercoolt och smickrande att höra!
Billy var extremt taggad inför vårat första pass, men han paketerade ihop sig så himla bra när vi gjorde en inmarsch på plan. Bra position och inget ljud. Hela våran träning har helt förändrats sedan vi började med att ha targethanden i inmarscher och transporter. Vi fortsatte med att länka fritt följ och även läggande under gång. Efter lite konsultion med Åsa bestämde vi att jag helt ska strunta i att länka läggande och ställande fören vårat fria följ är klart och istället köra bakåtmarsch med ställande och läggande och kanske vända om någon gång ibland. Det kändes bra för det har blivit lite av en konflikt när vi kört ställande och läggande, eftersom jag inte vill förstöra vårat fot (som inte är klart) använde jag transportordet ”här” i momenten och det vart ju rätt knasigt. Andra passet fortsatte vi att länka inmarscher med fritt följ och lade på mer störning. Det gick hur bra som helst (utom att jag höll på att ramla i leran ett par gånger, men han höll fokus!) och när vi gick förbi hörde jag de andra säga ”alltså jag blir ju avundsjuk!!” och det kändes riktigt kul! Vi har kämpat så hårt och nu börjar saker äntligen falla på plats. Fast vi har ju väldigt långt kvar. Sedan körde vi några ställande med bakåtmarsch och omvänt lockande.
Pass nummer tre bestämde Åsa att vi skulle länka inmarsch, fritt följ, rutan (med leksak bakom) och hoppet. Jag bad Åsa lägga ut leksaken innan och Billy fick vara med när hon kom och hämtade den och gick iväg med den. Vilket såklart gjorde honom extremt på tårna! På något vis lyckades han paketera ihop sig och göra en fin inmarsch, men i fria följet kastade han något snabbt ögonkast mot rutan och externbelöningen ett par gånger. En gång så mycket att jag gick ur position och startade om. Sedan gick vi till rutan. Under transporten sa jag ”var är rutan” tre gånger och han kollade fint på den (UTAN ATT DRA PÅ EXTERNBELÖNINGEN YES!) alla tre gångerna. Sedan ställde vi upp, han låste blick direkt och hade fin fart. Efter att ha busat lite med leksaken plockade jag upp honom, gjorde en transport till hindret, ställde upp och gjorde ettans hopp. Han hade bra fokus på mig och ingången var också fin.
Alltså det är ju helt galet vad allting har förändrats sedan vi bytte från ”här” till targethanden. Hela vår attityd och sinnesstämning på plan är annorlunda. Plötsligt jobbar vi tillsammans och idag stack han inte ifrån mig EN ENDA GÅNG! Trots att det låg en extremt het externbelöning utlagd. Det känns ju typ som att det faktiskt finns hopp för oss!
Om två veckor ska vi ha en till heldag med Åsa, ser redan fram emot det!! Tills dess ser vår träningsplan ut såhär:
- Baklängesmarsch läggande & ställande. Vända upp ca 1 gång var 8:ånde gång kanske (men variera)
- Låsa blick på ligg/sitt/stå
- Omvänt lockande i ligg/sitt/stå försvåra ännu mer
- Länkning tillsammans med externbelöning i olika moment (ej läggande/ställande) externbelöningen som störning
- Ta bort targethand i fast position på tre olika platser (inne hemma, i träningslokalen på klubben, framför spegeln ute på klubben)
Nästa tillfälle tyckte Åsa att vi skulle börja jobba bort handen även i gång och vi ska få lära oss någonting nytt och gå vidare i träningen. Ska bli himla roligt!
Tog lite kort på Snygg-Billy i den balla dimman!
Instruktörshund!
Igår hände det många grejer. Billy fyllde 3 år (men det ska jag skriva om i helgen och lägga upp någon fräsig bild på Billy tillsammans med tårta, ballonger, roliga hattar och sånt)
Vi firade födelsedagen med att starta upp årets sista valpkurs på Botkyrka BK. Eftersom det snöslaskade från himlen var vi inne i träningslokalen hela tillfället, jag & Marianne var nog lite nervösa innan, det var nämligen första gången någon har en hel kurs inomhus i den nya (inte så stora) träningslokalen men det gick väldigt bra!
En annan ny grej, som gjorde mig ännu mer nervös var att jag hade med min canvasbur och Billy låg i den under hela kursen. När vi sedan hade övningar att visa fick han komma ut & vara visningshund!
Billy skötte sig fantastiskt bra! Pep lite grann ibland väldigt tyst, och tyckte inte om när en goldenvalp ställde sig utanför buren och råstirrade på honom. Annars var det kanonfint! Under övningarna brydde han sig inte alls om valparna utanför kompostgallret utan hade full fokus på mig och träningen. Jag är så stolt över honom!
Kursen kändes på hela taget bra och strukturerad, jag och Marianne var nöjda och det kändes som att kursarna var det också. Hittade en kommentar på facebooksidan nu på morgonen och blev väldigt glad!
Storslagna planer vid en storslagen skog.
Så är det officiellt! Husse, matte & Billy har köpt ny lägenhet och ska flytta ifrån höghusområdet! Istället hamnar vi i slutet av ett villa och radhuskvarter på 2 våningen (som är högst upp) i en 3:a på 90kvm. Flytten sker någon gång nästa år i vårterminens andra kvartal. Lägenheten håller på att byggas just nu, en nyproduktion alltså, och vi får välja inredningen i köket och sådär helt själva direkt från tillverkarna. Så coolt!
Allting känns så himla rätt & bra och hela familjen längtar så enormt efter flytten. Sedan att vårat absoluta favoritområde kommer att vara vår närsta granne. Ungefär 5 meter från husets fasad, gör ju att det hela bara känns ännu mer perfekt!
När man ser resultatet träningen ger..
Igår var det träning för Åsa igen. Först gjorde vi en gemensam platsliggning och platssittning tillsammans med 4 nya hundar, utan uppvärmning eller rastning bara rakt ut på planen. Jag är nöjd med Billy trots att han larvade runt sig lite och kröp, de förutsättningarna är fruktansvärt svåra för honom att hålla ihop under och han ljudade inte en enda gång. Billy hade ganska mycket koll på flatten bredvid, som kan vara lite unghundig (kanske också pga att jag inte känner mig säker på den hunden), men han låste sig inte utan kontrollerade bara snabbt ett par gånger. Sedan, när flatten reste sig från platsen och gick upp låg Billy lungt kvar (fast hans matte blev rätt nervös).
Platssittningen gick väldigt bra. Han satt upprätt som ett ljus, rörde inte tassarna och hade uppmärksamheten riktad på mig hela tiden. BRA!
Sedan var det dags för den individuella träningen. Jag bestämde mig för att vi skulle köra en ingång på planen som huvudgrej och kanske länka med någonting beroende på hur det kändes.
Och satan vad bra det gick! Använde handen som i fria följet och han släppte inte fokus en enda gång under hela passet. Till på köpet var positionen hur bra som helst! Först körde vi bara en ingång, sedan ut och belöna. Efter det körde vi en ingång och länkade med fritt följ (utan att ställa upp) det kändes så himla, och jag var sjukt nöjd!
På den sista ingången sa Åsa åt de andra fyra kursdeltagarna att skratta, prata högt och störa. När de började låta trodde jag inte att det var sant, skulle det här verkligen gå?? De tjöt av skratt och pratade väldigt högljutt med varandra. och klappade oväntat i händerna då och då. Men vi gick in på planen. Länkade med ett fritt följ, vinklade ett par gånger och gick sedan rakt mot gruppen. Ett par få meter ifrån bröt jag och belönade hur mycket som helst. Inte ett blicksläpp! WOW! Fasen vad han har utvecklats de senaste två veckorna sedan tävlingsträningen (där det gick åt helskotta och jag tog en funderare på träningspasset efteråt med Elisabeth, Amanda och Nathalie och förändrade våra rutiner vid ingångarna.) Det kunde inte kännas bättre! Vi kommer få ordning på det här!
När jag lämnat Billy i bilen gav Åsa mig en stor kram och utbrast ”Det var så fint! Jag blir tårögd!!” Då höll jag nästan på att börja grina. För fasen vad vi har tränat och kämpat, och att få se såhär stor framgång är fantastiskt! Målet känns plötsligt mycket, mycket närmare….
Spåraspåraspåra!
Igår åkte vi till Bagarmossen för en spårträff med Personspår i Stockholm som Emmy hade ordnat. Det kom 5st, var supertrevligt och väldigt roligt att träffa Emmy igen (det var bra mycket över ett halvår sedan!) och de andra såklart! Amanda lade Billys spår i skogen. Det vart ca 300m med ett par apporter i. Nu är det ju så att vi inte har spårat i skog på säkert ett halvår så jag var lite nervös hur det hela skulle gå. Han har ju bara fått gå på äng.
Medan vi väntade passade vi på att göra en uppletanderuta och köra ett par gånger. Juni började och var väldigt duktig. Hämtade hem den svåra metallpinnen allra först och kom in med den helt klockrent! Sedan kom de andra leksakerna en efter en.
Efter Juni var det Billys tur. Han var sjukt taggad och tyckte att det var helt fantastiskt att få springa uppletande igen. Och sprang gjorde han! Rusade runt som en dåre. Han hittade metallapporten först (det enda föremål jag hållit i), men den var så himla äcklig att han bara stod och stirrade på mig, sen valde han att fortsätta leta. Men ganska snart återvände han till metallen, plockade upp den (tappade den på vägen) och jag sprang ut i rutan och vi sprang tillbaka till stigen tillsammans, Billy med metallen i munnen. Duktig!!
Han fick springa in med två saker till innan vi tog paus. Överlag var det väldigt mycket rusa-så-himla-skitsnabbt och lite mindre använd-näsan-försjutton. Men jag tyckte ändå att han var duktig, och att han trots allt valde att ta metallen var super!
Tack Amanda för fotoassistansen!
Sedan körde Lyra och sist Carsten!
När vi fikat (Emmy hade fixat kaffe & bulle. LYX!) och babblat en del var det dags att ta spåren. Amanda följde med oss i vårat spår och kunde guida när det inte blev riktigt rätt. Det var massor med stigar och mycket rörelse i skogarna och Billy gick fel ett par gånger, man han gjorde också ett par helt grymma val! Snabb koll av en stig – och sedan välja en annan för att det var den rätta vägen. Bra! Han liggmarkerade fint på alla pinnarna och överlag är jag absolut nöjd. Vi måste bara träna mer. Speciellt i där det finns mycket stigar & när folk medvetet korsar våra spår.
Hoppas på att vi kan spåra mer i skog framöver!
Var på det hela en väldigt trevlig dag! Hoppas att vi kan göra om det snart!
Söta lilla Belle påväg till sitt spår!
Aussiegänget reunion
I söndags åkte jag till Sthlm avd och mötte upp Amanda, Matilda och Erika. Det gamla aussiegänget som hängde mycket när ingen av oss, av olika anledningar, jobbade. Det var i varje fall jätteroligt och en ny liten medlem bland aussisarna har tillkommit, Erikas lilla Charlie.
The Crew.
Vi hade på det hela taget väldigt trevligt! Jag som hade tänkt ”snabbträna” blev kvar typ 2 timmar längre än jag egentligen planerat. Ohwell.. i alla fall. Billys träning var faktiskt väldigt genomplanerad. Jag och Matilda satt och skrev planeringarna på lördagskvällen (för Matilda sov över, kollade film och bara hängde) och sedan skickade jag den till Amanda på facebook (hon skickade sin till mig också) och på det viset fanns det liksom ingen återvändo. Planeringen var huggen i sten!
Första passet körde vi ingångar på planen i fotposition. Det gick riktigt bra! Skrikande Milton sprang bredvid oss, Billy sneglade inte ens på honom. Sedan fick vi helt fantastisk störning i form av en mycket högt skällande hund som gjorde utfall mot oss bredvid planens ingång. Billy tyckte genast att det hela vart mycket svårare och släppte blicken för att kontrollera och ta tag i saker omkring. Jag sa ”tokigt” vi sprang tillbaka och började om. Efter ett par lyckade ingångar på planen bestämde jag mig för att testa att länka en ingång med ett hopp. Vi gick in, jag satte ner honom, sedan gick vi i en lång transport (lite för lång) fram till hindret. Han släppte inte blicken en ända gång, och sedan gjorde han ett fint hopp och fick massor med belöning och vi slutade för dagen.
Det är ganska intressant för han hade väldigt mycket dragning bakåt eftersom vi sprang ut bakåt från ingången. Detta gjorde att positionen blev i princip den bästa vi haft, ja nästan blev för långt bak. Kanske kan vi inte bara träna ingångar genom det här, utan även få till en bra position om jag tänker efter och belönar rätt (om jag inte tänker kan vi sabba allt. Det vore trist.)
Här kommer bilder som vanligt…!
Charlie Fler bilder på Charlie hittar ni här!
Matilda och Fidel
Matilda och Fidel tränade hopp och ingångar i position. Fidel har typ roligaste hopptekniken, inte speciellt praktisk, men kul ser det ut!
Så avslutade vi dagens träning och begav oss åt olika håll. Jag och Billy åkte vidare till Vällingby för att träffa min bästa vän Malin som är hemma efter att ha jobbat hela sommaren på en dykbåt på Rhodos. Hon kommer bara vara i Sverige en futtig månad för att sedan bege sig till London och testa vingarna på den arbetsmarknaden. Så nu får jag passa på att träffa henne så mycket som möjligt!
Billy fick sitta i bilen/vara i källaren/hänga i bur medan vi var hos Malin, hundarna går ju inte ihop inomhus. Men vi tog en promenad med alla tre och det gick fint! Det var häftigt att se samförståndet mellan Billy och Alex. Det var tydligt att de kände igen varandra och visste hur de skulle bete sig i. Det hela kändes väldigt lungt och båda agerade respektfullt, med bra kroppsspråk och gav den space den andra behövde. Speciellt en gång syntes det tydligt att Billy faktiskt respekterar Alex (Billy har ju annars en tendens att köra över andra hundar lite). Vi började gå rakt emot Malin och hundarna och kom lite för nära, Alex vände sig om, mot oss i kopplet, stretade, slickade sig om munnen flera gånger. Billy svarade genom att stanna, vända bort hela huvudet och framdelen och slicka sig kring munnen. Så spännande!! Det gick väldigt bra med osäkra chihuahua Sindi också. Hon skällde bara lite i början, sedan gick de sida vid sida resten av promenaden. Nöjd med Billy idag!
Vi älskar höst!
Höstig aussiedag med nya funderingar!
Intensiv men rolig! Så skulle jag nog beskriva våran lördag. Den började med att vi åkte till BBK för att ta en kort promenad med Amanda och snacka lite. Klubben hade lydnadstävlingar så det var fullt ös och mycket folk och hundar. Billy var ordentligt i gasen och hade massor med förväntan! HALLÅ VI ÄR JU PÅ KLUBBEN! GÅ PROMENAD??? VAD ÄR DET FÖR SKIT!!!! Han var rent ut sagt asjobbig att promenera med.
Vi tränade ingenting alls, aktivitetsnivån var ungefär 100 gånger högre än lämpligt. Istället åkte vi vidare till skogen och gick nästan en mil tillsammans med mamma och moster. De var mycket hurtiga och hade stavar, gympadojor och träningsbyxor. Jag däremot hade kängor, tunga häng-i-skogen-byxor och alldeles för mycket kläder. Så de swischade på där i sin engagerade stavgång och jag stapplade efter i tunga kängor som inte alls är gjorda för fartfyllda lördagspromenader. (fick ordentlig träningsvärk i rumpan efteråt!)
Trött, med rumpvärk, men ändå ganska nöjd åkte vi direkt vidare till Haninge BK och mötte upp Elisabeth, Amanda & Nathalie. Fyra aussies & en Datcha. Solen sken och sällskapet var gott, så vi stannade där mellan 13-16:30. Jag bad om hjälp med att titta på hur vi ska göra i ingångarna på planen, Billy klarar helt enkelt inte att hålla ihop.
Vi skulle testa först kommendering på parkeringen, och sedan direkt fortsätta över till planen där en annan tog över och kommenderade, för att se om det var komenderingen som störde liksom. På parkeringen gick det relativt bra, han hade en OK aktivitetsnivå och var med mig helt okej. Men DIREKT när vi steg över på träningsplanen, hans aktivitetsnivå ökade från kanske 50 till 10000000+ på ungefär två sekunder. Han glömde genast att ”här” betydde just ”här” och tog tag i alla saker på hela planen. Han stack alltså och gjorde en ordentlig kontrollrunda, mycket större än han någonsin tidigare gjort (helt ny plan..?). Jag kopplade honom och bad honom lägga sig ner, sedan diskuterade vi lite med de andra. De menade att jag kanske inte skulle låta honom kontrollera alls. I kommandot ”här” får han ju faktiskt titta runt och gå lite för långt fram i position. Sagt och gjort, jag bestämde mig för att testa att gå in med fotkommando och hand. Elisabeth kommenderade oss över från första planen till andra i fotposition, marken var ganska ojämn och han släppte blicken en snabbis för att kolla vart han gick, men jag bröt inte, det var så himla kort, och annars klockrent. Vi sprang av den nya planen tillbaka till den gamla och belönade.
Det här tåls absolut att tänka på. Kanske ska jag helt enkelt ”kräva” att han ska ha fokus och inte få kontrollera saker omkring honom, det skulle förenkla ett av våra största problem i träningen ganska ordentligt. Tidigare har jag tänkt att han inte kommer att klara det koncentrationsmässigt, men nu ska jag nog tänka om. Han klarar ju kontroll-biten ännu sämre och vi jobbar ju trots allt på att fria följet ska bli så säkert att det funkar överallt, oavsett vilken aktivitetsnivå han haft innan måste han paketera sig och komma i rätt sinnesstämning.
Vi kommer ju att få träna extremt mycket på det här, för nu vet jag att det är den nya miljön som är för svår, inte komenderingen eller gruppen av människor. Att bara gå direkt ut på en plan och göra en tävlingsmässig ingång utan att få ha tränat på den innan liksom. Så vi kommer försöka besöka flera olika brukshundklubbar och ha det här som prio tillsammans med fria följet-träningen. Nu jäklar!
På det hela taget var träningen hur givande som helst. Det satte igång många nya tankar. Pass 2 tog jag bara ut Billy och larvade runt på planen, mitt huvud klarade helt enkelt inte mer seriös träning. Vi sprang rutan och hoppade lite hopp!
Datcha håller koll på Milton (som kastade godis till henne!)
Det var hur roligt som helst att träffa de andra tjejerna och träna ihop med dem. Jag hoppas verkligen att vi kan göra det snart igen! Det var så skönt att inte ha någon stress eller tid att passa och bara sitta där och hänga i det fina höstvädret. Här kommer lite blandade bilder från dagen..
Det fanns en fantastisk plats där ljuset föll väldigt fint. Jag frågade Nathalie om jag fick fota Enzo där, det fick jag! Han verkar himla go den hunden!
När det går sådär pinsamt dåligt så att hela klubben tystnar…
Igår var en sådan där dag när hunden är väldigt gratis, ja nästan betalning för att få slippa honom. Jag hämtade upp honom efter jobbet (sen såklart, hade råkat ta tåget åt fel håll. Smart.) Vi åkte iväg till tävlingsträning på Botkyrka BK. Där gick i princip allting fel.. Billy var extremt varvad och kunde inte samla ihop sig tillräckligt för att ens försöka koncentrera sig, vi värmde upp i hagen och det kändes ändå OK trots att han var väldigt het. Men när vi väl gick ut på plan, med hela klubben stirrandes, ja då gick det åt pipsvängen. Eller ska jag säga pepsvängen? För lät gjorde han oavbrutet hela tiden.
Eftersom vi fortfarande jobbar så i detalj med fotgåendet använde jag kommandot ”här” hela tiden och hoppade över fotgåendet helt. ”Här” kommer vi sedan använda i transporter och vi har tränat ganska mycket på det faktiskt. Men igår var det väldigt svårt, han försökte dra från min sida flera gånger av rent överslag (och det var faktiskt länge sedan han gjorde nu), kommandona gick helt förbi honom, han var ute i det blå. Efter ställandet (som han inte gjorde) bestämde jag mig för att enbart gå runt ett tag på planen och belöna ”här”. Det lugnade ner honom lite, men han var ändå alldeles för varvad när han tog apporten (borde ha hoppat över den) så det blev en hel del tugg, och det blir det bara när han är extremt gasad. I transporten till hindret förskte han dra av plan, påväg mot en låda med roliga prylar. Då röt jag till ordentligt, han bröt på en gång, kom tillbaka till mig (fick massor med belöning) och skärpte sig faktiskt inför hoppet som blev hur fint som helst. Så det tar jag i alla fall med mig som positivt.
Idag hade han ju sina anledningar att vara uppe i varv (de gör om hemma hos mamma & pappa så han har legat i källaren absolut hela dagen) men det är lite såhär han är, ena dagen går det toppen, nästa går det urmärkligt. Min slutsats är i alla fall att vi måste tävlingsträna mycket mycket mer. Är han så uppe i varv på en tävlingsträning som han var igår, ja då ska vi från och med nu bara gå ut på planen och träna transporter, för det är svårt nog med de störningarna som redan är tillagda.
Det var lite pinsamt faktiskt, folk tyckte nog att vi var rysligt dåliga och de som inte förstod att vi inte gick fritt följ (utan bara transport-gå) tyckte nog att vi var ännu sämre. Men jag försöker att inte ta åt mig, och tänker att de faktiskt inte har en aning om hur vi tränar, vart vi har varit, vart vi är, eller våra mål. Jag älskar Mia Skogster och Peter Scherk-teknikerna, även om få i Sverige verkar använda sig av dem, eller ens förstå dem. De passar mig och Billy som handen i handsken. Sedan får väl folk tro vad de tro och tycka vad de tycker!
Längtar efter helgen och drömmer mig tillbaka till fint väder..
..när man får så mycket respons att man ramlar av stolen
Igår frågade jag efter rastips (läs inlägget här) och de var så himla många som svarade (både i bloggen och på fb) att jag nästan ramlade av stolen i rena förvåningen. Först och främst vill jag säga TACK! Tack för allt engagemang, alla tips och förslag. Har fått många bra ideér som jag absolut kommer att tänka över.
Det var i princip det.
TACK!
Rastips?
På senaste tiden har jag funderat en hel del över det där med hundraser. Inte för att jag har tänkt utöka flocken ännu på ett par år, Billy är inte ens tre år ännu och vi har mycket kvar att lära. Men man kan ändå inte låta bli att fundera och tänka. Är det verkligen aussien som passar mig bäst?? Jag är himla splittrad och det finns så galet många raser och sedan är ju även varje individ olika. Man vet aldrig helt säkert vad man får fören man fått det.
Det jag vill ha möjlighet att göra med en framtida hund är att hålla på med bruks, lydnad och utbilda till patrullhund. Hunden ska ha energi och tryck, vara lättlärd och kvick, älska att träna och samarbeta oavsett om det är nosarbete, lydnad, drag i löpspåret eller tricks i köket en fredagskväll. Den ska vara miljöstark, självsäker och trygg.
Det är typ det jag letar efter i nästa hund. Om det är möjligt. Sedan beror det ju på individ och inlärning också såklart, men spontant sådär, har ni några tips på raser jag borde titta mer på?
Aussien är ju ändå för söta… (för sitt eget bästa??)
Att ta igen för saknad tid
I fredags blev vi äntligen klara med vår renovering i köket, och Billy, som bott hos mamma och pappa, kunde flytta hem igen. Jag har saknat honom så himla mycket! Inga tassar på vardagsrumsgolvet, inget glatt puffande för uppmärksamhet när man sitter vid TV’n… men nu är han äntligen tillbaka. Vi har tillbringat helgen med att ta igen för förlorad umgängestid. I lördags tog vi en långpromenad och slog följe med en en stor och en dvärgpudel. Vi gick tillsammans med hundarna i koppel utan att hälsa på varandra i kanske 3.4 km innan våra vägar ledde åt olika håll. Storpudeln var tydligen utåtagerande mot hanar, men skötte sig fint mot Billy och Billy brydde sig i princip inte om dem alls. Trevligt med lite sällskap!
På söndagen åkte vi iväg till Uppsala och tog en promenad med en av mina barndomsvänner och hennes pluggkompisar. Vi hade med oss matsäck och gick i de vackra områdena kring Uppsala. Hur trevligt som helst och det var kul att träffa Viola igen. Hennes pluggkompisar blev jätteimponerad över hur lyhörd Billy var när han är lös (vilket han var större delen av tiden) ropar man vänder han på en femöring och bryr sig varken om joggare, cyklister eller andra. Han har även lärt sig att gå vid sidan under kommandot ”här” längre sträckor nu (förut ville tassarna helst springa före hela tiden) och det känns fint! Vi hade ett par hundmöten också, och i allihopa hade han trevlig attityd trots att en liten hund gjorde utfall mot oss, en biffig staffe spände upp sig när den två gånger gick förbi våran fikaplats men Billy tittade på den lite, och jag tror till och med att han gjorde en del lugnande signaler. Det läskigaste mötet var en lös hund ställde sig och stirrade avvaktande på honom, men den läste av Billys reserverade kroppsspråk (men ändå avvaktande och inte direkt otrevligt) och kom aldrig fram. Sedan vände sig båda ifrån varandra och totalignorerade. (blev ganska intressant att se språket i det mötet)
Efter Uppsala stannade vi och tränade. Bara en riktig kortis, Vi körde rutan, länkade tre moment och tränade på att ligga på filten mellan passen. Kändes riktigt bra och vår nya rutin kring transporter känns himla mycket bättre, mer samlat men ändå peppande.
På kvällen avslutade vi helgen med en snabb (ja jag tyckte det gick fort i alla fall, men jämför man med någon annan var det kanske inte så snabbt…) springrunda kring kvarteret.
Har varit en fin helg, och skönt att få hänga med Billybus igen!
