Sista kurstillfället
Igår var sista tillfället på våran allmänlydnadskurs. Det har varit jätteroligt och både jag och Marianne har lärt oss massor! Vi hade en ganska blandad grupp med många olika raser och nivåer. Vi hade tänkt utgå ifrån allmänlydnadspasset men insåg ganska snabbt att det inte passade oss eller kursekipagen, så den fick vi gå ifrån ganska ordentligt, det var ingen chans att vi skulle hinna med allt det! Nästa gång kommer vi göra en egen planering, det är något som är säkert.
Kritiken vi har fått har nästan bara varit positiv, med några konstruktiva råd vilket är roligt och nyttigt. Min förhoppning är i alla fall att alla ekipage har känt sig sedda och fått mersmak på träning. Många verkade intresserade av att gå en allmänlydnad fortsättningskurs i vår och det är ju ett fantastiskt fint betyg för oss!
Fina Miami som vi först mötte på valpkursen, och som nu har gått allmänlydnaden!
Två kvällar med fritt följ
Nu har vi avverkat två härliga kvällar med träning för Åsa! Fokusen var på fria följet, där har vi fått backa. Efter all länkning har jag slarvat med positionen så han har återigen börjat komma för långt fram.
På tisdagen var han väldigt het, pigg och taggad efter vilan. Vi körde tre pass under kvällen och jag är trots allt nöjd! Första passet tog jag ut honom utan att värma upp – direkt upp på plan från bilen och in i seriöst arbete (=inte bra kombination!) Billy var så taggad att han pep lite och positionen var helt åt fanders. Vi avslutade i alla fall när han hade börjat lugna ner sig och positionen var bättre. Inför pass nummer två tog jag ut honom och körde lite fokus/lekuppvärmning. Den får honom både att fokusera, sedan släppa loss och han verkligen älskar när vi gör så! (vi kampar, jag säger tack, han ska spotta ut leksaken och inte gå på den igen utan hålla stenhård fokus på mig tills jag säger ”Kul” igen. Och sådär håller vi på.) sedan gick vi in på planen. Det gick mycket bättre. Han var fortfarande lite för långt fram men sinnesstämningen och fokusen var bättre och vi var mer ett team. Sista passet körde jag samma uppvärmning innan och gick sedan ut på planen. Och då hade poletten trillat ner för Billy. Han var lugn, fokuserad, väldigt duktig och positionen var mycket bättre. Jag åkte hem med en bra känsla i magen!
På onsdagen var det bara jag och ett till ekipage som kom till träningen, så vi hade hur mycket lyxtid som helst tillsammans med Åsa och Modde och Billy var bara helt fantastisk. Inför första passet värmde jag upp med Kul-tack övningen och sedan med lite stadga och ordförståelse. När vi gick in på planen var han verkligen med mig. Och han gick klockrent! Positionen var hur bra som helst, attityden var fin, han ljudade inte och hade bra sinnesstämning och klarade alla störningar vi blev utsatta för. YES! Grymt jobbat!! Åsa och Modde tyckte därför att vi var redo att börja titta på att ta bort handen. (Äntligen!!) så det gjorde vi under pass två. Jag fick många bra tips och en klar bild på hur jag ska träna. Första steget blir nog bara att röra handen mer, upp och ner och åt sidorna och träna på att han ska bibehålla fokusen uppåt. Det känns i alla fall himla bra och jag är grymt taggad på att träna mer! Nog ska vi få till det där fria följet en vacker dag alltid!
Åsa och Django 6 månader (han är 8 månader nu och går fritt följ med massor störningar.. från bollkastning, handklappning, locka med godis… och han släpper inte fokusen på Åsa en sekund. Så häftigt!)
När vinden viner och regnet smattrar mot rutorna.
… är det tur att man kan träna på saker inne i lägenheten. Vi har börjat lite med vissa skiften i fjärren fjärren (sitt – ligg, ligg – sitt och sitt-stå(opp)) och det känns som att det går ganska bra och han börjar fatta galoppen. Testade att länka tvåans skiften med lite avstånd och då blev uppsitten genast sämre. Men vi får nöta vidare, jag tror att vi kommer få till det som jag vill med mer muskelminne och träning. Här är en video i alla fall.
Innan regnet började ösa hann vi ta en promenad med husse och vår kompis Jocke. Det var jättetrevligt! Verkar som att husse och Jocke planerar att vi allihopa (Husse, matte, Billy, Jocke och Cillan) ska fjällvandra igen nästa sommar, Jocke har vandrat väldigt mycket och har mer erfarenhet än mig, Josef och Billy ihop. Jag hoppas verkligen att det blir av för fjällvandring var fantastiskt!
Och jag skrev så att pennan brann!
Idag har jag varit skrivare på klubbens officiella lydnads och appelltävling som även var KM. Det var hur roligt och lärorikt som helst, och jag gillade verkligen domaren! Hon var hänsynsfull, tänkte på ekipagen och ville göra det bästa för de tävlande. Toppen! (Till exempel hade hon som regel att hon aldrig lade mer än 4 hundar i LK1 både pga att hon inte tyckte att hon kunde ha tillräckligt bra koll på alla hundar med avståndet, men även ifall någon skulle gå upp. Bra tyckte jag!)
Fick lära mig en hel massa och det var så roligt, att det sedan var KM gjorde stämningen lite extra härlig!
Matilda och Fidel, våra kära träningskompisar debuterade, och även om de nollade en del grejer är jag förbannat stolt över Matilda som skötte det hela hur fint som helst och verkligen var i sitt esse! Bra jobbat!
Under tävlingen fotade Matildas kille litegrann, så han har tagit de två första bilderna. Tack!
Busiga unghundar i valphagen!
Jag blev såklart toktaggad på att tävla nu, ser verkligen fram emot att få träna stenhårt och försöka oss på att tävla igen i vår, förhoppningsvis bra mycket bättre än vad vi är idag. Framförallt vad det gäller helhet, störningsträning och fria följet. Det är vinterns fokus!
Vi åkte i alla fall iväg och tränade en stund på kvällen. Först körde vi fyra skick på rutan, och det var ett för mycket. Så där får jag köra max 3 skick (vilket jag egentligen visste men man måste ju testa…!) Alla skick, utom de sista var väldigt fina.
Sedan länkade vi läggande – ställande – inkallning och det gick hur fint som helst. Duktig Billy idag!! Han satte sig lite snett efter inkallningen, men över lag var jag supernöjd.
Vi avslutade med två spår på asfalt, han var riktigt het och hade nosen så nära det bara gick hela tiden. Heja Billy!
Det blir inte alltid rätt, men vi har i alla fall kul!
Läsa Hund
I helgen fick jag gå med Åsas instruktörselever på en läsa hund-kurs. Det var så himla spännande och jag har lärt mig enormt mycket. På lördagen var det mest teori, prat och filmvisning. Under söndagen var det praktiskt arbete med de tre instruktörselevernas hundar. Hon gick igenom visuellt, taktik, aukustisk och kemisk språk. Sedan hann vi med att prata en del om lugnande signaler också. Det var otroligt mycket att ta in och lära sig och jag var totalt slut på kvällarna. Men så nyttigt och roligt!
Vi fick se alla hundarna i tre olika miljöer, många hundmöten men även i möten med barn, änder och annat. Vi fick leta efter återkommande beteenden som hundarna hade, till exempel flatten blåste gärna upp sig som första reaktion, visade mycket reservation och valde sedan att båga ut eller backa ur situationer. Matten fick veta vilka beteenden hon skulle stärka och hur han skulle se ut för att hon skulle kunna belöna ett bra hundspråk. Man såg under dagen hur han förändrades i hundmötena och det var väldigt häftigt.
Jag bestämde mig även för att anmäla mig till en 1,5 årig utbildning i kommunikation och beteende för Åsa som startar i mars. En helg varannan månad. Tror att det kommer bli väldigt lärorikt och nyttigt. Där kommer vi med all säkerhet få massor med träning i att läsa hund och lära oss om olika typer av beteenden och även problem. Ser fram emot det!
När jag skulle åka hem från Vagnhärad på lördagen hände någonting väldigt läskigt..
På söndag eftermiddag röstade jag, och sedan hem till Billy och ut för att spåra. Vi började allting med ett jätteintressant hundmöte. En goldentik stannade utanför vårat uppfart och råstirrade på Billy, otroligt intresserad men inte direkt hotfull. Ägaren lät henne stå kvar där och titta ett par minuter, så jag fick en fantastisk möjlighet att testa helgens tankar i godan ro. Billy började brösta upp sig, spände ögonen i henne (hon var ju trots allt nästan på hans revir) och svansen började långsamt lyftas, men jag hann reagera precis rätt, bryta beteendet och sedan belöna med rösten. Han släppte all tuffhet, tittade på hunden neutralt med avvaktande hållning och när jag förstod att han bearbetat klart henne vände han hela ryggen mot och vi började göra oss i ordning för att åka. Allting kändes väldigt lugnt och tydligt, jag kunde plötsligt förstå hans signaler mycket bättre och agera efter det.
Vi åkte iväg och gjorde värdens sämsta spår (Billy har i princip träningsvilat i en vecka, så det var kanske inte så konstigt) sedan busade vi lite med metallapporten, gjorde en dold platsliggning och umgicks. Har saknat honom så i helgen!
Jamen ha kul för i helvete!
Någonting jag har tänkt på på senaste tiden, när jag sett valpkurser startas upp, själv håller i allmänlydnads & valpkurser med Marianne. Det är hur lite folk i allmänhet vet om belöningar och att kombinera träning med bus och roligheter. Vi pratar jättemycket om olika belöningar, vikten med att variera och bygga upp flera olika belöningssystem och anpassa efter vad hunden tycker om. Men det vi pratar om allra mest är ägarens engagemang i leken. Att man faktiskt behöver leka själv för att få sin hund att värdesätta lekbelöningen. Att leken är en typ av samarbete som man måste bygga upp och underhålla. Att man inte bara lojt kan kasta fram kamptrasan framför hunden, låta den dra lite medan ägaren står passiv och sedan ta bort den när hunden tröttnat och ändrat fokusen till den snygga hunden bredvid. Nej, leken är till för att både hund och ägare ska ha roligt och få släppa loss lite. Belöna på ett sätt som får båda att gå igång och bli glada av. Att få känna samarbetet med sin hund – och samtidigt skoja till det. Jag är ganska säker på ett bra band mellan hund och förare ofta grundar sig på att man har roligt ihop och känner samhörighet. Inte bara i träning, utan även i vardagen.
Sedan finns det massor med andra fördelar med lek. Man kan bygga in så många andra delar, som man faktiskt har direkt nytta av i träning. Så som fokus, koncentration, attityd, bett, självkontroll, greppande, stadga, självförtroende… ja massor!
Så när någon oengagerat slarvar fram en kamptrasa framför sin hund vill jag helst bara ropa… Tränar man inte hund för att det är roligt? Jamen visa hunden det då!
Två goa hundar från vår allmänlydnadskurs. Jag tog lite porträtt igår som de ska få tillsammans med ett fint diplom Marianne fixat i slutet av kursen. Ljuset var ganska fantastiskt!
Att uppdatera…
.. jag kände hemskt mycket att det var dags att uppdatera designen på bloggen och göra någonting nytt. Därför blev bloggen plötsligt hemsida också. Vad tycker ni? Det är ju ganska annorlunda från tidigare, men jag tänkte att det kunde vara lite spännande.
Ännu är den inte klar, fotoportfolion är inte uppladdat och jag måste komma på hur man mobilanpassar siten. Men är en god bit på vägen och loyaouten är i princip klar.
Tack så hemskt mycket Jenny som varit min support och räddat mig ur nöden ett par gånger!
Tips från Coachen #17: Konsten att kunna smöra
Är man en hund som gör mycket hyss, ja då är det enormt viktigt att man är duktig på att smöra.
Har man till exempel stuckit mitt under en rallylydnadstävling och jagat löv någonstans på andra sidan planen, medan matten handfallen står kvar med ett lite småkorkat uttryck i ansiktet – ja då måste man även kunna smöra sig tillbaka till hennes gunst så att man inte hamnar på blocket för 5 kronor.
Man behöver inte alls vara ångerfull eller så, en riktig hund står för sina handlingar. Det ända man behöver göra är att…
…fira av ett bländande leeende som smälter alla mattehjärtan!
(Billy precis efter att ha badat i världens äckligaste lerpöl som luktade ruttnat råttbajs)
Utmaning i spåret, film och sånt!
Vilken fantastisk helg vi har haft! Billy har antagligen fått någon typ av skabb eller allergi, och det är ju inte vidare fantastiskt, och det gjorde att vi inte kunde gå på rallykursen på lördagen. Istället tog vi världens långsammaste promenad på 8km med husse och bara hade det supermysigt.
Idag, söndag började vi morgonen med ännu en mysig familjepromenad, gick på husvisning, fikande på Lida, jagade frisläppta kaniner (både Billy och matte. Jag kan inte låta bli!! De är så satans söta!!!!)
Sedan mötte vi upp Matilda och typ spårade tills det bara sprutade ur öronen. Matilda & Fidel körde även igenom hela ettan (utom hoppet) och det såg riktigt riktigt bra ut. Kul!!
Billy fick tre spår, ett trappspår med ett par vinklar för att värma upp. Jag är riktigt nöjd faktiskt, han spårar bättre och bättre hela tiden och blir allt mer säker på vinklarna. Två av vinklarna på spåret tog han exakt 90 grader. GRYMT!
Sedan fick han två till spår, varsin vinkel där Matilda hade korsat spåret precis innan jag släppte på honom. Det var väldigt svårt, och han var intresserad av Matildas spår, det här måste vi helt klart träna vidare på! Tyvärr gjorde jag fel på andra spåret, och hindrade honom från att ta vinkeln (eftersom jag trodde att det var Matildas spår.. KLANT!) så Billy försökte svänga 2m högre upp istället och vi kom lite off från slutet (men när jag släppte på linan hittade han den såklart genast.. dumma styrande matte) så jag får ta lärdom av detta.. Inte fören jag VET att han kan klara att spåra över korsande spår kan jag lägga in vinklar. Från och med nu blir det raka spår med störning istället, så att jag inte kan förstöra…
Vi avslutade allting med en platsliggning. Vi gick ut kanske.. 8 m och hade relativt tätt mellan hundarna. Billy låg fint och tryggt, trots att Fidel sprang upp till Matilda så snabbt, plötsligt och oväntat att jag ryckte till. Yes! Kanske behöver jag inte vara så rädd för platsen. Han klarar ju faktiskt det mesta (utom störtförbannade hundar och ibland extrem omotivation… hehe…)
Här kommer iaf en fim på de två första spåren. Det som knakar i bakgrunden är autofokusen från kameran men jag var för slö för att lägga på musik!
Att hålla kurs..
.. verkar vareviga människa vilja göra just nu. Även jag, trots att jag egentligen har alldeles för lite erfarenhet och inte ens kan en spottstyver av vad jag skulle vilja lära om att läsa hund. Därför går jag som hjälp med Marianne, en erfaren instruktör som har hållit på i många år, men ändå har nya idéer och tankar. Och det är fantastiskt roligt!
Idag hade vi tredje träffen på allmänlydnaden. Marianne, kreativ som alltid, hade planerat massor med stationer på naturstigen bakom klubben, jag försökte också bidra med någon nosövning och sådär. Vi delade upp gruppen i två och ledde dem med en stund emellan. Det var jätteroligt och vi hann med ordentligt många övningar. Intensivt men kul! Tror att alla var rejält trötta, men ganska nöjda när det var dags att börja åka hem.
De startade även upp två valpkurser 30 min innan våran, så jag passade på att smygfota ett par bilder på goa valpar!
En helsikes förkylning, men IPO & bruks SM kan man ju inte missa..
Trots en enorm förkylning åkte jag, Matilda och Billy till SM i nynäs idag. Det var jätteroligt och inspirerande att vara där och titta och shoppa. Såg massor med fina hundar, både som tävlade och som bara minglade runt och det var ett bra tillfälle att få se fina individer i olika raser. Billy skötte sig faktiskt jättebra! Jag är jättestolt över honom. Dock hade jag helt missat att det är skott även under skyddet i IPON (trodde allt skjutande skedde igår), så mitt när jag stod och fotade lydnaden på en annan bana med Billy sköt de av. Han gick såklart i taket, lugnade sig snabbt och släppte allt direkt men jag skämdes som bara den! Jag hoppas verkligen inte att vi stört ekipaget på plan. Vi gick iväg kort därefter och jag har mått lite dåligt över det sedan dess. De sköt två gånger till medan vi var i film-tältet. Billy tog det relativt lugnt skällde någon gång på andra skottet, men på tredje moffade han bara en gång. Och släpper allting på en femmöring så fort det är över. Sedan passade jag på att stoppa in honom i bilen medan jag visste att det var skottuppehåll.
Tog inte så mycket kort, men här är några från rapport-lydnaden. Den understa är ett ekipage från BBK. De kom fyra!
Handlade såklart alldeles för mycket hundprylar.. men man blir ju helt tokig! Alla affärer var typ fantastiskt bra och hade bara bruksprylar och sådant man absolut behövde.
Så jag köpte… en ny ruta med skruvar så att konerna sitter bättre i marken och extra hållare för att banden ska ligga ordentligt. En apportbock som jag tänkte borra hål i och sätta fast snöre i. Fyra spårflaggor till ängsspår. Tre små bollar på snöre som vi kan använda speciellt i fria följet. En liten kampis i skinn. Ett kortkort koppel att ha tex i stan och på kvällspromenaderna när Billy är extra vaktig. En metallapport med fyrkantiga hörn. En klicker. Lite godis.
Sedan beställde jag även en arrakväst som skulle komma in i lager i slutet av oktober.. längtar!
När vi kände oss färdiga med SM åkte jag och Matilda och köpte mat och sedan satte vi oss på en äng någonstans i Huddinge och käkade lunch-middag. Billy fick springa runt och vara lite galen, testa på nya rutan och så (men gräset var för långt så han såg den inte). Matilda tyckte i alla fall att vi behövde ny profilbild på facebook och försökte ta lite kort. Men jag tror inte att någon kvalar till det ändamålet idag…!
När det var klart tyckte Billy att det var en bra idé att tappa vår fina, nya, dyra rosa boll i ett lerträsk. Matilda tog en för teamet och klev ner i lersörjan och letade, men ack – bollen är borta för evigt. Efter lerbadet var Matilda trots allt ganska nöjd, för hon menade att hennes hy kändes len och fin efter inpackningen. Billy var också ganska glad, trots försvunnen boll. Hans favoritoutfitt är nämligen skit och smuts.
Efter lerinpackningarna fick Matilda skjuts till bussen och Billy skulle ner och badas i en sjö. Men vi tog ett litet stopp på vägen och lade två kortkorta spår med två vinklar var på en välpromenerad fotbollsplan där en mopps precis spatserat omkring. Första spåret var Billy lite för het, och höll sig ungefär 30cm utanför spårkärnan konstant, men jag skötte mig urdåligt och var mest ivägen. Andra spåret var hur fint som helst, snygga vinklar och mycket säkert. Jag var mer passiv och Billy var toppen!
Vi körde även tre hårda spår på parkeringen på bara några meter var, och han lyfte inte nosen en ända gång, spårade som en igel med näsan tryckt i backen. Duktig! Vi avslutade med en till ruta på kortare gräs. På tisdag ska vi nämligen på rutan-träning igen!
Sådär! Nu är mitt extremt långa inlägg färdigt. En stor applåd till alla som orkat läsa det ända ner! Tack och hej leverpastej!
Opp & ner, ner & opp grisen gal i granens topp
… Ja. Fin rubrik!
Nu har jag sörjt klart över våran totalt misslyckade tävling (ja för att vara lite missmodig ett par dagar är helt okej) och har kommit igen. Nya mål att sikta mot helt enkelt. Kommer ta vintern & hösten på att länka massor, tävlingsträna, få ”klart” vårat fria följ enligt Mia Skogster-tekniken och samtidigt börja jobba med tvåans moment mer seriöst. Till våren hoppas jag att vi kan testa på att tävla ettan igen ifall vi har lärt oss att kontrollera hela tävlingssituationen bättre och fått in en bra rutin som sitter på båda i benmärgen. Vi har mycket att träna på och det ska bli roligt!
Igår var vi hos Åsa och jobbade med fria följet, han har kommit lite för långt fram i positionen igen, så nu får vi backa och göra om. Men det är nog ganska snabbt fixat, bara jag belönar rätt!
När absolut ingenting funkar och tävling känns hopplös.
Igår tävlade vi igen, och det hade nog inte kunnat gå sämre. Man fick värma upp på en trång parkering, och en rottis typ mitt i alltihop gjorde utfall flera gånger mot alla hundar som passerade. Billy blev väldigt störd, behövde ha koll på den hela tiden, och ingenting kändes vidare bra. Vi drog startnummer 1, och gick ut på plan för platsliggningen. I nedläggningen lade han sig genast fel med vippad rumpa, det gör han aldrig i vanliga fall. Jag hann aldrig be honom lägga sig rätt, för plötsligt skulle vi utgå. När jag ställt upp reste han sig nästan direkt och gick iväg och nosade på någon fläck bakom sig utan att ens kasta en blick på mig. Jag tittade på domaren och fick tillstånd att gå dit och koppla.
Tandvisningen gick väl bra, och sedan skulle vi köra programmet. Egentligen visste jag att det inte skulle vara någon idé att ens gå ut på planen, för Billy hade bestämt sig för att han inte ville sammarbeta med mig. Men vi gick ut – jag bad om ett kortare fria följ.. och under fria följet tittade han inte på mig en enda gång. Nosen var i backen och han visade så tydligt att han inte alls var sugen på att träna att jag bröt efter läggandet (som han inte utförde) och vi sprang av. Hade vi kunnat hade jag velat gå ett par steg fritt följ och belöna, men så blev det inte.
Så himla tråkigt när det känns som att all vår envetna träning på ingångar, sinnesstämning, länkning, detaljträning, helhet och allting bara skiter sig för att Billy har en dålig dag. Och jag skäms – för på ytan måste de sett ut som att vi knappt har tränat alls.
Försökte i alla fall vara glad mot Billy, men han är så känslig för hur jag känner, så han märkte nog att jag inte var sådär jätteglad egentligen (han skulle försöka muntra upp mig så himla mycket sedan när vi stannade för rastning)
I alla fall – nu går vi i ide ett par månader till med att tävla. Jag kommer inte starta igen fören jag vet hur jag ska lära mig läsa hans sinnesstämning innan vi går ut på plan, och fören vi har gjort 10-20 tävlingsträningar med över 170 i poäng och bra känsla och hela tävlandet sitter i ryggmärgen som muskelminne hos oss båda. Jag är så otroligt trött på ettans moment – men vi får nog dras med dem ett bra tag till.
Att plötsligt bli ett team
Jag och Billy kämpar och kämpar. Vi får träna på allting i ett lydnadsprogram, inte bara momenten utan verkligen ALLTING för att han över huvud taget ska kunna lyssna. Jag måste ha struktur och extrem tydlighet i det vi gör, annars blir det bara pannkaka.
Idag var vi på kurs i tävlingsträning, och det var väldigt nyttigt och lärorikt, vi tog med oss sakerna vi fått på privatträningen igår och gjorde en bra plan för dagens träning. Fokuset skulle ligga på samarbete, teamwork. Och detta skulle vi uppnå genom en harmonisk ingång på plan, bra starter inför varje moment, samt lugna och okomplicerade transporter.
Vi länkade läggande – inkallning – ställande – hoppet två gånger, en gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen. Exakt samma kedja. Och det gick så himla bra! Speciellt på eftermiddagen. Jag kände mig säker på hur jag skulle göra, och det speglades genast av på Billy. Efter varje transport satte han sig självmant med fokus på mig och alla transporter var helt klockrena. Trots störning av koner och en stor spännande träningsväska (som han inte ens tittade åt! WOW!) Sedan vart momenten lite halvdana – speciellt på förmiddagen. Men det gjorde absolut ingenting. Våran plan hade ju varit att träna transporter och känsla, och det gick bättre än jag någonsin vågat hoppats. Inte en enda gång behövde jag tjata eller kalla tillbaka honom. Inte en enda gång!! För första gången någonsin kändes vi faktiskt som ett team. Som att det var han och jag på planen och bara vi. Helt fantastiskt, det kommer jag leva länge på. Nu har jag även fått en riktig målbild på hur jag vill att vår sinnesstämning ska vara att jobba mot – och veta att vi faktiskt kan! Underbart!!
Billy redo för träning!
Bus i pausen!
Billy blir IPO-hund!
… ja inte riktigt då. Men idag på dagens kurs i gripande och apportering har vi fått massor av ny inspiration – speciellt från IPO:n. Har varit himla nyttigt och roligt, och Billy svarade extremt bra på träningen. Här finns ett moment och en träningsmetod där Billy kan få ut all sin energi och verkligen blåsa ut sig, och det behövs efter allt paketerande vi jobbar med. Sedan att han till på köpet – om vi får till det hela och tränar rätt – kommer få grymt bra apportering oberoende om det är trä, metall eller tungapport känns ju kul!
Innan kursen möttes jag, Åsa och Modde och körde lite mer tävlingsträning. Fick en hel del ny insikt och saker som jag absolut inte tänkt på, bland annat är mitt kroppsspråk i sittet vid ingången på planen (utan att jag tänkt på det själv) ganska hotfullt = vilket har resulterat i att Billy inte alls sätter sig, och ljudar istället. Nu testade vi att jag hade blicken rakt fram, och väntade lite längre innan jag sa kommandot, och plötsligt söker han ögonkontakt med mig (fast det ser jag ju inte!)- istället för tvärt om. vi har en lång lång bit kvar att gå, men Åsa verkar tro på oss och det känns himla fint.
Nu gör vi oss redo för en heldag med tävlingsträning och tävlingsmentalitet i morgon. Ska bli så himla kul! YES!
Jaxon, straxt över 4 mån, bett/IPO-träning. (det började regna och åska sedan så kameran fick stanna i bilen)
