Lydnadsdag med elitmoment och massor av passivitet!
Jag sa ju att vi inte skulle träna någon lydnad.. men så hade jag ju anmält mig till den här dagen på Botkyrka BK med två jätteduktiga hundtränare på SM-nivå som kursledare, och jag kunde ju inte hålla mig från att gå i alla fall.
Vi var sex st på två tränare och delades in i grupper om tre och tre. Jag hamnade med Lisa och Benny som jag känner sedan tidigare, kändes kul att få så mycket tid med tränarna som vi fick!
Dagen var jätteintressant och inspirerande. Vi tittade på dirrapportering, Z:tat, fjärren och fritt följ. Roligast var nog dirrigeringsapporteringen som jag inte ens hade börjat tänka på ännu. Vi skickade hundarna till skålar, och Billy tyckte ju att det var världens roligaste lek! Spring dit matte pekar och få godis!
Men vi gick inte helt ifrån våra principer – under hela dagen fick Billy vara ute medan de andra tränade och det vart massor med timmar av passivitetsträning. Trots att han pep en del och inte var helt nöjd, tyckte jag ändå att han skötte sig bra och aktivitetsnivån när vi var uppe på plan och tränade var riktigt fin! Inget ljudande och mycket fokus. Duktiga Billy!
Att hålla valpkurs
Idag började valpkursen jag håller i tillsammans med Marianne. Det kändes lite nervöst innan faktiskt, jag har ju ändå inte vidare lång erfarenhet av hundträning och kanske är det lite djärvt att redan hålla kurs. Men Marianne är jätteduktig och väldigt erfaren, och vi är bra vänner sedan tidigare, så det stämningen var riktigt trevlig och avslappnad.
Jag kände mig även säker på det jag pratade om och trivdes bra med att snacka inför folk. Jag har hållit en del danskurser men aldrig tidigare har jag känt mig så bekväm som nu, trots många många fler år av danstävlande än som aktiv hundtränare.
Det jag hela tiden får ha i bakhuvudet är att vara ödmjuk och inte ta mig vatten över huvudet, öva på att läsa hund och själv träna fler olika typer av hundar så att jag får en bredare erfarenhet. Men man lär sig hela tiden, och jag hoppas att kursen kommer bli riktigt bra med Mariannes vägledning.
Kursen idag var lite ”intro” på våra sex veckor ihop. Vi gick igenom passivitetsträning, omvänt lockande, lek & lite olika belöningar, ”fri-ord” efter kommando och lite sådant. Vi höll inte på så länge, för man märkte snabbt hur trötta valparna blev, de flesta är bara runt 12 veckor. Det kommer bli riktigt roligt och spännande att få följa dem och se deras utveckling de kommande veckorna!
Men vad gör du Billy!?
Jakten på av-knappen!
Vissa saker måste bara förändras med Billys beteende, till exempel måste han lära sig att paketera all den energin han har till att jobba istället för att hitta på hyss, för när han jobbar är det ju så himla bra! Han måste även kunna vara passiv utan att ligga och hetsa mig av förväntan när vi är på brukshundklubben/tävlar/tränar. En annan sak han måste lära sig är att vara uppbunden. Jag vill kunna ha honom framme när jag engagerar mig i mina träningskompisar på planen ibland.
Därför ska jag lägga upp en grundfärdighetsplan för oss den här månaden. Fyra veckors fokus.
Såhär kommer den att se ut:
– Passivitet. Åka runt till brukshundklubben och olika platser där man tränar/tävlar hund och bara sitta och spana. Är det någon som ska tävla snart i närheten av Stockholm och vill ha med sig fotograf med tillhörande tjuthund är det bara att hojta!
Långsiktig målbild: Kunna ligga lös på filten medan jag tränar andra hundar.
– Spår/Upplet. När vi drar ner på lydnaden och rallyn måste någon typ av hjärngympa ta över mer och det blir spåret. Mycket näringsspår och hårda spår med fokus på nos i backen, spårkärna och lugn. Kanske pausar med viltspåret för där kan han hetsa och slarva på ett annat sätt.
Långsiktig målbild: En mycket spårsäker hund som går direkt i spårkärnan med nosen lågt.
– Fys. För att orka mer både mentalt och konditionsmässigt ska vi börja fysträna mer. Vi har redan satt igång, men det ska ökas till fler dagar i veckan än det har varit det senaste.
Långsiktig målbild: En muskulös hund som orkar jobba både med huvudet och kroppen. Orka dra längre sträckor löptränar, ner i vikt lite.
– Fritt följ. För att ändå behålla någon typ av lydnad, och inte tappa nu när vi börjat med nytt träningssätt på FF ska vi fortsätta med fokusen på det här. I lugna miljöer där han inte hetsar eller ljudar till en början. Lugna belöningar och nolltolerans till ljud.
Långsiktig målbild: Ett satans bra fritt följ utan blicksläpp.
Så kommer vårat fokus se ut de närmaste fyra veckorna. Deadline 15/5. Då kommer jag utvärdera och lägga upp en ny plan för månaden efter!
Fyra veckors fokus – fyra porträttbilder på seriös Billy!
Hur mycket kan man hinna med på en söndag!?
Ja det kan man fråga sig!
Allting började med rallytävlingar på Bro-Håbo. Ingen närmare beskrivning om hur det gick utom att det var bättre än förra gången, men superdåligt enligt alla andra. Jag är nöjd med min egen prestation i situationen och Billys behöver vi öva mer på även om det fanns några riktigt fina bitar mellan varven. Valde i alla fall att ta upp godis efter halva banan för att få en bra känsla och då blev domaren superarg och sa åt oss att gå av genast! Det gjorde i och för sig inte så mycket, för jag kände mig ganska klar där i alla fall.
Dagens förlorare var i alla fall de personer som satt bakom mig när jag värmde upp Billy och snackade skit om tävlande ekipage och andra personer som inte fanns på plats. Så gör man inte! I efterhand ångrar jag att jag inte sa någonting, men Billy behövde min uppmärksamhet och jag var kanske inte heller modig nog.
I övrigt gick det så grymt bra för klubbkamraterna och det var verkligen så roligt att se deras fina rundor!
Petra & Aska
Åsa & Ganto
Det fanns så himla fina ängar på vägen hem från rallytävlingen, så jag och Billy stannade till för att lägga ett näringsspår. Hundskrället levererade och spårade så himla bra! Nosen i marken som en dammsugare, och ovanligt fint i spårkärnan trots vind. Han fick problem i en vinkel, men så fort han hittade tillbaka tuffade det på fint igen.
Billys segermin efter fint spår!
Sedan tog vi oss hem i söndagstrafiken och plockade upp husse med lillebror för en skogspromenad. Så himla skönt att få gå ett litet tag och bara njuta av söndagen och solen, utan press eller träningstankar.
För jag har en hel del att tänka på angående våran fortsatta träning och vad fokusen kommer ligga på framöver. Har massor med nya planer som jag knappt kan vänta med att sätta mig tänka igenom. Nu blir det inga mer tävlingar på ett tag, vi ska gruppera om och förändra. Ligga lågt i vassen, men vi kommer igen!
Och alla stackare som talar om att Billy har adhd, alltid kommer förbli helgalen och vara ja… Billy. De kanske har rätt, men jag kommer aldrig att se det som ett hinder, utan istället använda det som en möjlighet och visa för att mig själv och den som är intresserad att vi kan! För det kan vi ju faktiskt.
Finaste grabbarna!
…och näsorna flög över ängarna…
…ja det gjorde de! Hundarnas näsor i alla fall. Själv hade jag min malligt högt upp i vädret, för Billy gjorde ett riktigt bra jobb!
Underbart väder och toppendag! Jag och Elisabeth träffades lite spontant vid Järfällafälten för att spåra lite. Blåsiga ängsspår blev det för allihop.
Billy fick två spår på ca 150-200m med näring i och tre pinnar vardera. Vi har inte tagit några bruksspår på väldigt länge, men på Billy såg det ut som att han aldrig haft någon paus. Alla liggmarkeringar satt klockrent (blev helt chockad, trodde att han skulle ha glömt det, men icke!) Jag märkte att han tyckte att det var lite knepigt med blåsten, men han hittade alltid tillbaka till spårkärnan, säkert mycket pga godiset, så det var riktigt bra att det fanns där. Är i alla fall supernöjd med hans prestation, heja Billy!
Elisabeth tog bilder på oss när vi spårade också, så jag laddar kanske upp ett gäng till senare!
Datcha gjorde också ett superfint spår, riktigt noggrann och fint arbete!
Ella fick massor med störning i sitt spår, det kom en kvinna med hund och plockade upp en av hennes pinnar och tog med sig den. Knepigt! Men hon skötte det himla fint, och det var verkligen superkul att se Ella spåra!
Sen behövde vi ta en bild på aussisarna tillsammans. Tänk så olika två hundar av samma ras kan se ut!
(Ella är från El Merino & Billy kommer från Easy)
Mupp utan öron!
Rally & fys!
Efter jobbet stressade jag hem för att hinna med allt dagen hade att erbjuda. Rallylydnad med Amanda och Elin (en annan Elin, inte jag, fast jag var också med!) och sedan fysträning för hundarna med Amanda och Maja.
Billy var ju helt kaos, samma som igår. Helt uppe i varv och skällde konstant, jag undrar om han är inne i någon typ av period eller så har han inte fått tillräckligt med motion och fys på senaste tiden. Det är ibland svårt att hinna med allting när man jobbar heltid och pluggar halvtid, men jag gör så gott jag kan. Plugget slutar ju ändå snart.
I alla fall, summan av de senaste dagarnas kaoshund gjorde att jag har beslutat att vi antagligen kommer stryka oss från rallytävlingen på söndag och åka på dragträning istället, känns som att det skulle passa oss bättre som läget ser ut just nu. Och dragträning låter ju rätt kul!
Men om vi kan åka och dra eller inte, baseras på att jag håller mig frisk. Jag håller nämligen på att sjuka ner mig. Det var typ minus hundra grader igår på lydnadsträningen och jag hade kläder för tjugo plus, inte helt välplanerat men är det sol ute på dagen förutsätter man ju liksom att det är varmt även på kvällen. Klant!
Aja, nu har jag svamlat klart för ikväll, det här inlägget var nog ungefär lika (o)givande som våran träning idag!
Tur att Billy är söt i alla fall. Tokigaste flamshunden!
Fysträningen avverkades i sandtaget precis bredvid BBK, jag måste absolut köra där oftare. Det är ju så himla lätt att gå dit och springa lite efter hjärngympan på klubben. Billy vart rejält trött!
Sedan avslutade vi dagen med 30min promenad, och resten av kvällen blir det soffläge för hela familjen! Fredagsmys…!
Tips från Coachen #15: Spabad för matte.
Ofta är det så att mattar och hussar blir ganska smuttsiga när de är ute i skogen. Leriga och kvistar i håret eller mössan. Det här är ju lite pinsamt för de hundar som är hygieniska och ofta tar sig ett uppfriskande och renande dopp.
Här nedan kommer tips på hur du som hund kan ge din matte eller husse en kort skogsspaupplevelse efter träningen. Snabbt och enkelt kan få ner dem i skogens alla spapölar för rengöring och härligt skogsskrubb. De blir som nya människor efteråt!
– Välj en dag då det regnar, eller har regnat mycket tidigare. Lerigt är ledordet!
– Ta med matte/husse till skogen, och se till att de får med sig en ordentlig leksak. Helst en tung en som inte flyter och gärna köpt dyrt i djuraffär.
– Vänta och tajma in tillfället! Försök inte sno leksaken i förväg, det kan avslöja dig. Se också till att vänta på rätt tillfälle, det måste finnas en bäck/djup lerpöl/dike i närheten.
– När du väl fått leksaken, det är då det gäller….
– DRA FORT SOM TUSAN!
– Sätt fart mot bäck/lerhål eller vad sjutton du nu har spanat ut tidigare under planeringsstadiet.
– Hoppa i och ta med dig leksaken. Passa på att leka ett tag och ta dig ett ordentligt dopp, det är ju viktigt att även du blir ren och fin och får en fräsch lerinpackning. (som denna till exempel).
– Din matte/husse blir här antagligen aningen skräckslagen. De ser hur hela hemmet blir nersölat med lera och hur eftermiddagen går åt till att duscha hund. De börjar alltså lätt panikslaget att ropa på dig.
– Men inkallning är inte så viktigt, och du ska inte låta dig vilseledas från uppdraget!
– Vid det här laget ska din fina och dyra leksak ha sjunkit till botten av lerpölen, och du kan frenetiskt låtsas leta efter den (viktigt att vara mycket dramatisk och teatrisk här) Du visar nu för din förare att du aldrig någonsin kommer få upp den där fina leksaken på egen hand.
– HELVETE OCKSÅ! tänker din sämre halva (aka matte/husse). Och börjar irriterat gå åt pölens håll. Här kan du titta på han/hon/hen/den/det (alla uttryck finns med så att ingen känner sig kränkt) med uppgiven blick.
– Matte/husse går fram och börjar sträcka sig ner mot vattnet/dyhögen för att leta efter den dyra leksaken (hundmänniskor är generellt försiktiga med pengar så att de ska ha råd att tävla oftare, gå på fler kurser och köpa nya halsband till sin hund varje vecka)
Här gäller det för dig som hund att vara kreativ och inovativ, känna av situationen och handla efter den. Målet är alltså ett rejält plask, och att matte/husse mer eller mindre ska simma runt i lervattnet. Du kan välja ifall du vill hoppa på framifrån (blöt-hund-kommer-flygande-tekniken) och hoppas att de tappar fästet och glider ner i leran. Eller så kan du helt enkelt ta dig upp från vattnet och sedan knuffa bakifrån. Alla sätt är lika rätt – huvudsaken är att utgången blir densamma, dvs mycket lyckad.
———-
När Billy väl lyckats få ner sin matte i vattnet brukar det här bli ytterst dramatiskt. Matte skriker och sprattlar med alla ben, vattnet är kallt och leran är geggig. I det här läget är det bara för Billy och alla andra hundar där ute som testar den här tekniken att njuta. Matte får en härlig stund i lerpölen, även kallat uppfriskande skogsspa medan Billy själv kan rusa iväg och roa sig med annat. win win situation som de skulle säga på engelska. Efter badet är både och matte och hund lika blöta och det ger en härlig samhörighetskänsla och blir verkligen mycket teambildande.
Det här är dagens tips från coachen, Billy har testat det flera gånger själv och menar att det funkar utmärkt. Mattar/hussar brukar i regel inte heller vara så smarta att de känner igen situationen, så upprepa gärna badkedjan med jämna mellanrum.
Vad sjutton var det ni gjorde för ID-spår igår???
Fick ett par kommentarer på inlägget igår (ni hittar det här!) där ett par undrade vad ID-spår är, hur det går till och hur vi tränar.
Jag är inte helt hemma på det här med ID-spår ännu, men jag ska förklara så gott jag kan!
ID-spår är en typ av luktdiskriminering som mest används inom polisen och det militära. Det kan bland annat användas till att leta efter människor som villat bort sig eller jaga tjuvar och banditer. Det går ut på att hunden får lukta på någonting som har den försvunne människans doft, och sedan ska hitta rätt spår som passar ihop med den visade lukten. Ofta på brottsplatser finns det många olika dofter, flera människor har lämnat olika spår, poliserna har vandrat runt och lämnat sina avtryck och det kan finnas andra störningar. Här gäller det för hunden att välja rätt doft och diskriminera allting annat, något som kan vara väldigt utmanande och kräver massor med träning!
Hur går det till då? Hunden får en så kallad ”smeller” det kan vara till exempel ett klädesplagg, ett föremål som personen den ska söka har hållit i, ett fotavtryck eller liknande. Helt enkelt någon typ av doft som kan kopplas ihop med personen den ska spåra. Sedan ska hunden leta spåret efter just den personen och göra ett spårupptag, det kan man göra till exempel genom att låta hunden ringa runt området där personen antas ha börjat gå eller på annat vis systematiskt låta hunden söka av området eller brottsplatsen.
När man tränar ID-spår behöver man både träna på uthålligheten att orka leta spår även om hunden inte hittar det på första försöket, och även att koppla ihop smellern med spårupptaget och rätt spår. Till skillnad från en vanlig spårhund som oftast tar det färskaste spåret, måste ID-spårhunden välja ut och aktivt tänka över vilket spår den ska ta. Den måste även kunna spåra i alla olika miljöer, inte helt sällan handlar det om asfalt och hårda spår. ID-spårhundar tränas även ofta att gå direkt i spårkärnan med nosen så nära marken som möjligt.
Man kan träna luktdiskriminering inomhus (det har ju blivit väldigt populärt). Vi har kört utomhus. Jag har lagt ut ett föremål (min använda strumpa) i spårstarten så att jag och en kompis har gått bredvid varann en bit, för att sedan vända 90 grader åt varsitt håll. Därefter går kompisens spår ”ut i inget” medan i slutet av mitt spår ligger det en kalasbelöning (och jag brukar lägga ut den andra strumpan också som han ska markera med liggmarkering först) Det är lite så vi försöker träna. Jag funderar även på att köra med flera spår från olika människor omkring och ha näring i det rätta spåret för att få ner näsan, tempot och att han verkligen ska gå mitt i spårkärnan. Tycker att det här är ett jättroligt och utmanade sätt att träna spår, speciellt ifall man är lite trött på det vanliga personspåret och vill utmana sin hund lite extra.
Jag är som sagt ganska ny på det här med ID-spår och reserverar mig för felskrivningar.
Ni kan läsa om ID-spår på de här hemsidorna:
Canis
Norges Jägar och fiskeförbund
ID-spår
Det var riktigt länge sedan vi körde personspår, och idag bestämde jag mig för att vi skulle köra ID-spår. Dvs jag och Matilda gick spåret tillsammans och vek av åt varsitt håll, där skulle Billy följa den lukt han blivit presenterad för innan vi startade spåret (min mössa!). Han spårade superfint med nosen långt ner i backen, mycket mer noga än när han går viltspår. Så himla roligt att se och jag blev plötsligt grymt taggad på att lägga fler personspår igen!
Det är synd att man inte hinner med allt här i livet!
Billy hittar min strumpa som ligger utlagd som slut.
Glada kaniner! (Billy tycker att jag är en mupp.. vilket stämmer.)
Matilda och Fidel fick till ett riktigt riktigt bra viltspår med många nya och svåra saker! Så himla snyggt var det.
Behind the scenes
Hur alla tror att det var…..
lugnt.. romantiskt.. mysigt…. vackert…. vi älskar varann mest i hela världen.. så himla underbar solnedgångskväll… avslappnat… rogivande… harmoni… Drömkvällen med drömhunden!
Hur det egentligen var…..
skäll… skratt… skrik… kaos… galet… rulla runt i gräset… sno all mattes mat… blött om baken… kallt… svårt att ligga stilla… mupp1 & mupp2… larvigt… vara råförbannad på falskärmsgubbe med motor… matte är sämst för Billy får inte sno mer mat… inte en lugn sekund… tokkväll… absolut helt som vanligt!
Grattis brorsan!!
…med matte Carina, som idag fick 1:a pris på sitt tredje viltspår i öppen klass och numera kan titulera sig SEVCH RLDN Easy Unforgettable!
Industrisök
Igår åkte vi till Uppsala för att träffa Elisabeth och träna lite sök på en jättekonstig plats. Kul!
Egentligen var det någon typ av El Merino kennelträff, så det var massor av El Merinare och en Billybus. Man såg verkligen stor skillnad på utseendet, Billy såg så sjukt stor och pälsad ut jämfört med dem!
Det var fyra unghundar på 8 månader, deras pappa, Ella från kullen innan, och Billy. Unghundarna flamsade runt en hel del, och jag märkte riktigt hur Billy mallade till sig! Han skötte sig riktigt fint och lade sig ner när vi stannade och stod stilla, sedan kastade han ibland en försynt blick på den mest utåtriktade valpen och tycktes säga ”shit vad du är larvig, det här är ju ingenting att hetsa upp sig för!”
Han är ju ändå bra lustig ibland, för 1,5 år sedan var han värre än alla andra unghundar tillsammans!
Vi har inte direkt kört sök tidigare, bara en ynka helg med ”prova på”. Men han vet ju vad man ska göra när man har tjänstetäcknet på så vi bestämde oss för att testa att bara skicka honom. Och det gick faktiskt riktigt bra! Tyvärr hade vi inte vallat av vidare noga, så Billy försökte spåra en del, men han vindade mer och mer för varje skick. Sista skicket var riktigt fint och man såg direkt när han fick figgen i nästan och sprang dit på en gång. Duktiga killen! Över lag var det jätteroligt att se honom jobba i en så ovanlig miljö, med sök, som han inte hållit på med tidigare. Han var inte alls påverkad av rören, utan tyckte snarare att de var spännande och passade bra att hoppa runt på.
Efter sökträningen tog jag och Elisabeth en promenad med hundarna (och då var Billy sitt flamsiga jag igen!) Vi släppte dem och det gick hur bra som helst, även om man märkte att Billy inte hade alls lika bra kondis som de andra två. (Fy Elin! Nu måste vi börja fysträna mer!) Jättetrevligt. Nu när jag har heltidsjobb och har råd med bensin hoppas jag kunna åka upp dit lite oftare och hänga med Elisabeth och hennes fina tjejer!
Bilderna på Billy är fotade av Elisabeth Sterner
Jag ser något förstoppad och aningen mysko ut, och Billy är taggad!
Här är alla El Merinare (fyra av valparnas pappa var med också, men han fastnade inte på bild)
Elisabeth och Ella kör sök, (de andra bilderna har jag inte hunnit fixa ännu.. hehe) Duktiga Ella!
Prova på på BBK & världens bästa lördag!
Vilken fin dag vi har haft! Först mötte vi upp Matilda och Fidel för att lägga lite spår som skulle få ligga till dagens slut. Sedan åkte vi till BBK för att medverka på prova-på dagen som jag har anordnat (med hjälp från duktiga instruktörer och fikapersonal!) Solen sken, och det kom så himla mycket folk! Många fler än vi någonsin kunnat beräkna. Det var jättetrevligt, och jag är väldigt nöjd med Billy som fick ligga och chilla bredvid mamma i ett aloe vera stånd, träna lite agility med mig och något kort pass i fot. Jätteroligt, och stämningen var så himla lättsam och kul!
Min kusin Klara kom tillsammans med hennes shitzu Diego. Han tyckte det var lite läskigt med tunneln, så instruktör-Tobias kröp in och coachade lite!
Finaste Mizty!
När prova på dagen var slut, var det dags för oss att ta våra spår. Kvällen var hur fin som helst, men spåren gick väl lite sådär. Billy kändes väldigt trött och sprang mest runt som en racerkanin. Menmen! Vi avbröt andra spåret, för jag tror att han vittrade in Fidels spår alldeles för mycket och drog hela tiden dit, sedan hade han tempo 3000 också och vi snurrade mest runt och gjorde typ allt annat utom att går rätt spår. Men så kan det väl vara ibland!
Sedan åkte vi till Riksten och åt lite middag i kvällssolen. Jättetrevligt! Hundarna var lite småbusiga och Billy stack ner huvudet i min mat och tog sig ett par rejäla tuggor en gång. Tokhund!!
Fritt Följ
Igår fick vi träna för Åsa igen. Det var tredje passet där vi fokuserade på fria följet, och jag känner verkligen att det börjar bli bättre! Så roligt, och Billy svarar bra på att träna på det här viset. Vi tränar med att ha vänster hand som stöd och belöna ovanifrån med högerhanden som placeras i vänster armhåla. Billy har fått en helt annan belöningsförväntan och position. I slutet av juni ska vi på en heldag för Åsa som handlar om det här tänket, och jag ser redan fram emot det!
Såhär såg det ut igår.
Innan träningen med Åsa fotade jag såklart lite. Denna gång var det Dude i skyddsarbete. Riktigt intressant och spännande att se!
