Sjuk och fjärren
Jag börjar äntligen bli bättre efter en helt galen förkylning, Billy har inte fått träna vidare mycket, men vi har börjat lite med tvåans fjärr och att huvudet ska vara riktat rakt fram i alla positioner oberoende av vart jag är.
Här kommer en liten film på fjärren i alla fall.. imorgon tänkte jag gå ut och försöka träna på riktigt.
Höstförkyld, hösthund & höstfärgad blogg.
Vi är tillbaka!
Efter en lång paus, av olika anledningar, är vi nu tillbaka på träningsplanen igen och bloggen är redo att väckas ur höstdvalan!
Idag träffade vi Amanda, Juni & Carsten och jag körde igenom ettan med Billy. Det gick katastrof! Märks att vi inte har tränat på ett par veckor.
Linförigheten var värre än vanligt, apporten ställde han sig med två gånger och tuggade lite, och inkallningen bestämde han sig för att det inte var en inkallning, utan någon typ av jaga-matte-lek så han satsade järnet på slutet och hade tänkt hoppa rakt in i mig i en sjuhelsikes krasch (om jag inte av skräck skrikigt högt och väjt).
På det hela taget tror jag inte riktigt vi är redo för att tävla igen på lördag. Så vi får se hur jag ska göra.
Men oj vad kul det var att få träna igen, och oj vad kul det var att träffa Amanda och hundarna! Snart är vi på G igen, både på träning och ute på tävlingsbanorna!
På eftermiddagen fick Billy följa med till kontoret och hänga. Han skötte sig exemplariskt hela tiden, trots tåg, tunnelbana och alla andra stadsmonster. Han har blivit så duktig, min fina krokodil. Nu minns jag bara vagt tiden när han satt och tjöt hela vägen på tåget in till stan som ett minne i bakhuvudet!
Spårläger!
Efter en vecka fullt med plugg och så dålig känsla hos Billy att vi inte har kunnat träna, släppte vi allting och åkte till Åsa i Vappersta på ett spårläger fredag-söndag.
Jag hade absolut inga krav, Billy har betett sig underligt ett i 1-1,5 vecka av olika anledningar och vi åkte bara dit för att få ny spårinspiration efter all lydnad.
För mig handlade helgen mest om att testa nya typer av spår att variera bruksspåret med, och det lyckades verkligen! Vilken helg vi fick! Vi testade hårda spår, ID-spår, tjänstehundspår, konkurransspår och olika sätt att noggrannhet och spårupptag på. Vi tittade även på hur Billys liggmarkeringar kan förbättras och liknande småtips.
Helgens absoluta höjdpunkt var tjänstehundsspåret. Det var verkligen Billys grej, jag har aldrig sett honom så säker förut. Jag trodde inte att han skulle orka ett så långt spår, ca 1500m trodde Modde att det var (och vi som bara gått runt 400m förut!) men han fullkomligt flög fram, helt självständigt, nästan längst ut på linan, och var inte osäker en enda gång. Han var den enda hunden som faktiskt hittade Modde i slutet och markerade 3/4 föremål. De andra hundarna hade problem med vilt, men för Billy fanns bara ett spår och det var Moddes. Man såg verkligen hur han började med nosen långt nere i backen, och ju närmare Modde vi kom desto färskare och högre var dofterna i luften, och nosen pendlade mellan dofterna i marken och de i luften. Verkligen häftigt!
Nu ska vi ta tag i spårandet igen och komma igång mer, jag märker hur han mår så mycket bättre de perioder då vi spårar minst tre gånger i veckan.
Någonting annat som känns ruskigt bra är att Åsa har lovat att hjälpa oss att lägga upp en plan för Billys skotträning så att vi en dag förhoppningsvis kommer att kunna starta i brukset.
Och så virrade vi oss runt fortsättningsklassen.
Idag besökte vi Märsta-Sigtuna BK för att tävla i fortsättningsklassen i rally.
Vi hade banvandring vid 12:25 så det blev en lång sovmorgon och en promenad på flygfältet innan vi styrde bilen mot andra sidan stan.
Banan kändes helt okej även om skyltarna stod lite i osynk till varann, och det var ingen frestelse med (skönt!!). Vi hade även start nr. 5, så det var vår tur ganska tidigt.
Billy var sjukt ofokuserad banan runt och det kändes som att nosen var i backen större delen av tiden. Han flamsade iväg flera gånger och kändes alldeles borta i huvudet. Jag vet inte riktigt vad det är jag måste träna på för att få ihop oss till ett team och verkligen kunna ha känslan med och få honom att vilja jobba med mig en hel rallybana eller ett helt lydnadsprogram utan att flyta iväg emellanåt.
Vi klarade i alla fall banan på 78 poäng (-10 på sista snurren, Billy trodde banan var slut och strövade iväg på egna äventyr) Så nu var debuten i fortsättningsklassen över för vår del!
Här är den förvirrade filmen:
Vill även passa på att önska STORT grattis till duktiga Elisabeth & Datcha som tog hem en andraplacering och en RLD A titel med 87 poäng Fy vad duktiga ni är!!
Bilder från i morse & från tävlingen
Intressant dag med instruktörsutbildning
Tidigt i morse masade vi oss upp och åkte ner till BBK för en heldag med allmänlydnadsinstruktörsutbildning. Dagen var planerad mellan 08:00 – 15:00 och det kändes himla långt, men Ingrid Tapper var väldigt intressant att lyssna på och timmarna flöt förbi. Jag fick supermycket nya tankar och lärde mig en hel del, både genom diskussioner, föreläsningar och en praktisk genomgång då regnet bestämde sig för att ha ett uppehåll.
Ingrid pratade om hundar och vargar, flockbeteende, belöningar, hundägares vanliga problem och inlärning. Det var så galet mycket information på en och samma dag att jag måste sätta mig ner och skriva om alla mina anteckningar för att minnas. Det var hur roligt och nyttigt som helst i alla fall, och jag är riktigt glad att jag fick möjligheten att gå den här utbildningen och lära mig mer!
Efter kursen vart det ett kort rallypass och jag tittade av ett par av de nya skyltarna i fortsättningsklassen. I morgon är det tävling, det går nog.. som det går!
Helt om vart?
De senaste dagarna har jag börjat ifrågsätta vårat fritt följ massor. Jag vill så gärna få ordning på det hela så att det blir fint och häftigt! En av grejerna jag tänkt på var höger vs vänster helt om. Så jag och Hanna bestämde oss för att göra en utmaning i att göra både helt om höger och helt om vänster (Hanna, ni vann över oss med hästlängder!).
I alla fall, det gick lite hej kom och hjälp mig, men vi ska öva på och jag funderar på att kanske ta hjälp av klossen?
Men det var så svårt, har ingen alls aning om hur man själv går med fötterna i helt om vänster, så om någon har en film på det vore jag evigt tacksam! Alla förslag och tips är hur välkomna som helst.
Hur gör ni? Höger eller vänster helt om?
Tips från Coachen #13: Var inte en hund…
…var istället…
/Billy the animagnus
Lydnadsdebut med 1:a pris!
Jag har ju tjatat om att jag inte skulle lägga platsen. Men det blev så i alla fall. Billy var så himla fin och lugn innan och jag vet ju att det inte funkar när han är för hög i aktivitetsnivå, men eftersom han var så fin bestämde jag mig för att köra. Det gick prickfritt! Han låg som en sten, och när hunden bredvid började rulla runt och till sist springa till sin matte låg Billy bara och stirrade på den, och man såg verkligen hur han tänkte ”SÅDÄR FÅR MAN INTE GÖRA!!! DET HAR MIN MATTE SAGT!!!!”. Sedan blev det ett DK på uppsättandet men det gjorde inget, svävade som på små moln när vi gick av planen!
Jag hade start nr 3 och var faktiskt inte alls nervös. Av någon anledning drog jag inte upp honom efter platsen, så han var sjukt seg hela programmet. Nosade hela tiden och det var bara pinsamt. Som tur var kan han ju alla moment så trots segheten fick vi ihop poängen i alla fall och det räckte till ett 1:a pris. Men känslan var verkligen inte där, och linförigheten kan ha varit det hemskaste i alla linföriheters historia.. jag vet ju att han kan så mycket bättre och jag blev helt ärligt förvånad över hur otaggad han var.
I övrigt flöt det väl på, i läggandet gjorde jag ett helt onödigt DK (jag vände mig lite om) som inte alls behövs och i hoppet var han så seg att han slog i och sedan rundade mig???? I världens konstigaste ingång. Ingen aning vad han fick för sig faktiskt, vi har aldrig tränat på det någonsin men han fick bara för sig att det var visst så han skulle göra.
Det positiva med tävlingen var i alla fall ställandet och inkallningen. Ställandet vart ungefär som jag trott, och inkallningen vart till och med bättre, sedan var det såklart platsliggningen där han var grymt duktig, så det var kul!
Men på det hela taget var känslan inte riktigt med oss, och jag har därför bestämt att vi ska tävla igen och förhoppningsvis ta ett LP1 i sinom tid. För mig är det viktigaste att vi har roligt på plan och har fin attityd och vi hade inte något av det idag tyvärr, så därför vill jag göra om och göra rätt! 🙂
Poängen:
25/8 - 2013 Lydnadsklass 1, Botkyrka BK
| Moment | Koeff | Betyg | Poäng | Anteckningar |
|---|---|---|---|---|
| Platsliggande | 4 | 9 | DK uppsitt | |
| Tandvisning | 1 | 10 | ||
| Linförighet | 4 | 7 | Nosar, strul vänstersväng, går före | |
| Läggande | 2 | 7 | DK ligg (föraren stannar nästan) DK uppsitt | |
| Inkallande | 2 | 10 | ||
| Ställande | 3 | 9,5 | Något steg | |
| Apportering | 1 | 10 | ||
| Hopp över hinder | 2 | 7 | Slår i, avslut | |
| Helhetsintryck | 1 | 8 | Lite strul vid startpunkter annars trevligt (Billy ville äta sågspån) | |
| Summa | 168,5 | 1:a pris |
Den hemska filmen som jag skäms lite över att visa:
I övrigt vill jag även gratulera Jennifer och Lexi som lyckades ta sitt andra 1:apris i LK2 med 190 poäng!!! Så himla bra!! Och även Sandra och Kärstin som slog till med hedervärda 151 poäng och ett 2:pris!
Yeeeeeees…….!
….platsen funkade toppenfint!!!!
Den senaste veckan har jag varit nere på BBK tre kvällar, suttit och läst en halvtimme och sedan lagt en lång platsliggning. Och idag märkte man att det gett resultat! Han låg som en sten och valde själv att ha hakan i backen. Ungefär 5 min stod jag, på ca 13m avstånd och gick tillbaka och belönade tre gånger. Han kröp inte en enda gång, och var helt coollugn! Det bevisar verkligen att när jag får ner aktivitetsnivån på honom, ja då är platsen inte några som helst problem för han vet vad han ska göra. (men det är ju svårt när myrorna kryper i kroppen!!!) Efteråt var jag så glad att jag nästan ville gråta. Vi kanske får ordning på den där satans platsen till slut!
Sedan åkte vi iväg och tränade ett kort lydnadspass på en fotbollsplan istället. Billy tyckte att det var typ hur kul som helst att få träna lite moment igen och var sådär tokglad som bara Billy kan vara!
Imorgon blir det tävling och det känns riktigt bra. Jag är inte nervös, vi gör vårt bästa och eftersom vi avstår platsen finns det inga krav på att vi ska få ett förstapris, uppflytt och sådant. (Japp jag skulle haft prestationsångest annars. Dåligt men sant.) Så nu kan vi bara slappna av och se det hela som en kul grej!
Här kommer lite bilder från idag. Brukar släppa honom i sandtaget så att han får springa av sig lite innan vi sätter oss och pausar. Och oj vad han älskar det!
Ska väl också passa på att säga att jag numera är auktoriserad rallyskrivare (så fort papperna lämnats in) stod och bakskrev för Carola Hag hela morgonen och det var väldigt roligt faktiskt!
Vill önska stort grattis till Linn & Vita som tog hem ett RLD N med 93 poäng och Annica & Luna som hamnade på tredjeplats med 97 poäng! Var så himla nervös när de gick sina banor att händerna skakade 😉
Oj, nu händer det grejer!
Det har hänt så mycket under veckan. I måndags var jag på första tillfället på instruktörsutbildningen för SBK, och jag är utan tvekan den yngsta med minst erfarenhet. Men det gör inte så mycket, jag är där för att lära mig, är väldigt engagerad och får nya ideér och tankar hela tiden.
På onsdagen sedan var det dags för rallyskrivarutbildning för Elisabeth. Resan till Uppsala skulle tagit en timme, men eftersom Stockholm är så härligt under rusningstrafik tog det 2 timmar och 40min. Yay! Kom fram i alla fall, kursen var bra upplagd och rolig. Att det fanns nybakade bullar var ju inte heller helt fel! Så imorgon ska jag bakskriva en rallytävling i Södertälje och sedan är det bara att se till att bli godkänd på det och skicka in auktoriseringspapperna.
Sen bestämde även Marianne att vi ska hålla en rallylydnadskurs för nybörjare på Botkyrka Brukshundklubb med start 9/9, ska bli hur kul som helst!
I övrigt har vi inte tränat så mycket faktiskt. Eller vi har tränat på att inte träna. Bara åkt till klubben, suttit där i 30 min och sedan lagt en plats och åkt hem. Jag måste få ner förväntningarna på honom och träna passivitet. Idag fick han ligga en plats på typ 13-15m i 6,5 min. Gick tillbaka och belönade hela tiden och då låg han ju bra. Men det känns som att vi måste få in tiden i kroppen på honom eftersom han blir så himla uttråkad. 1 min utan belöning är typ absolut max vad han klarar. Så jag tänkte väl träna på det sättet.
På söndag ska vi debutera i lydnad, men jag har bestämt att vi ska avstå platsen. Satsar på att ha den säker tills nästa tävling 22/9 istället. Jag vill inte riskera att lägga honom, även om han säkert bara skulle ligga och nosa, vicka på baken och krypa. Man vet aldrig vad som kan hända.
Världens tråkigaste inlägg, men så är väl vår status just nu!
Här kommer en bild på söta Lycka.
Aussiehelg med syskonträff!
Vi har tillbringat hela helgen tillsammans med ett helt underbart gäng och bara haft jätteroligt! Sex aussies var vi, Billy, syster Easy, brorsan Crikk, Leah, Juni & Carsten. Vi började lördagen med en utställning, Billy fick VG för de tyckte att han hade för lite driv i steget, men det kan lika gärna varit jag som sprang på för dåligt. Alla fick ganska konstig kritik på det hela taget, och domaren visade sig döma vinthund i vanliga fall.
Billys pappa Boom var där och visades, och för honom gick det bra i varje fall. Han blev BIS-2:a och säkert massa andra förkortningar också. Det var riktigt roligt att träffa honom igen, och han var lugn och trevlig med glimten i ögat.
Efter utställningen fick vi till en bild på alla tre syskonen med pappa. Väldigt roligt att ha, och se likheter och skillnader på dem när de står uppställda.
Vi fortsatte lördagseftermiddagen med personspår & viltspår. Billy var sjukt taggad och spårade i ett hiskligt tempo, men jag är ändå rätt nöjd för det var ett tag sedan vi körde personspår. Väldigt roligt och intressant att gå med i Easy & Crikks spår för att se hur syskonen arbetade. Innan vi åkte tillbaka till Linda svängde vi förbi Junis uppfödare som har valpar just nu. De var typ hur söta och små som helst. Jag har nog aldrig sett så små hundar förut!
Resten av kvällen tillbringades med att äta väldigt god mat, knyta kamptrasor och prata hund tills ögonen tittade i kors!
På söndag morgon/förmiddag åkte vi till skogen och lade viltspår. Medan spåren låg åkte vi till Eskilstuna BK för att träna lite lydnad. Måste säga att det inte alls gick vidare bra att träna, känslan fanns bara inte där. Det enda som verkligen kändes bra var fritt följ med störning. Linda gick bakom och gjorde diverse olika läten, det gick kalasbra i början tills hon dramatiskt började skrika och kasta sig ner på marken. Jag kunde inte hålla mig för skratt och Billy tyckte att Linda nog visst hade gått och blivit lite tokig.
Efter ca 4-5 timmars liggtid var det dags att ta viltspåren. Billys var ca 300m och det gick i ett jäkla tempo! Jag kom inte på att jag borde hålla emot och bromsa honom förren i slutet av spåret. Han blev lite osäker och ringade tre gånger, men i övrigt spårade han hur fint som helst och bloduppehållet på 30 steg var inte alls några problem.
Fick en nomesele av Amanda (tack!!! Så himla snällt!) och testade den i helgen. Skillnaden är så himla stor! Med Y-selen åker nosen upp eftersom han drar så mycket, men med nomeselen vart det istället som att han tryckte ner sig själv. Blir nog riktigt bra att börja använda den istället.
På det hela taget har vi haft en helt underbar helg med riktigt härliga hundvänner, kunde inte ha blivit bättre! Hoppas att vi kan göra det igen någon gång. Verkligen trevligt!
Tack allihopa!
Finaste syskonen, Crikk, Easy & Billy!
Skärp dig matte!
Idag var vi på med i lydnadsgruppen och tränade för Åsa. Det var riktigt bra och nyttigt och jag fick många tips kring helhet, ingång på tävling och transporter mellan moment. Chansen att i kommer kunna ta med oss allt på tävlingen om 10 dagar är helt omöjlig, men för framtiden fick jag massor av bra idéer. Efter träningen stannade jag och pratade med Åsa i en timme för att få extra mycket feedback och kunna bolla tankar.
Under träningen fick vi verkligen ett kvitto på hur mycket Billy läser av mig, gör jag dåligt ifrån mig, så struntar han i att jobba och känslan sjunker ner till tåspetsarna. Men gör jag bra ifrån mig och har bra attityd så hänger han på jättefint och känslan är glad och härlig. Det är så viktigt att jag går fria följet i bra tempo med pondus och ett driv framåt utan att titta på honom och säger alla kommandon med rätt betoning och tonläge. Billy läser mig som en öppen bok, och gör jag bra ifrån mig så gör han det också. Så nu är kravet stort på mig att jag ska skärpa till mig, inte få tävlingsnerver, gå som en sengångare och prata goja, utan faktiskt vara tydlig och göra mig förstådd även under press.
Här är en stillbild från filmerna från dagens träning. Åsa tyckte att det här var en perfekt bild för att visa hur mycket bättre ingångarna var när vi gick in med attityd, pondus och energi!
Billy & Carsten hänger med fårskallarna.
Konsten att köpa blod.
Idag har jag skrämt slag på tre personer. Det kändes ganska bra faktiskt, det är inte ofta någon blir rädd för mig.
Tog bilen till Willys för att köpa blod till viltspåret, jag letade runt i diskarna men hittade det inte själv så bestämde mig för att fråga någon. Offret blev en kille i 35-årsåldern som stod i fruktdisken. ”Hej! Vet du vart jag kan hitta fryst blod?” Han rynkade på ögonen och frågade vad sjutton jag skulle med blod till. ”Spåra med hunden” Då föll poletten ner och han ropade på en annan kille i frysdisken. ”Hörrödu! Kom närmare jag behöver fråga en sak men jag vill inte skrika det i hela affären! Folk kommer bli rädda!”
Killen kom fram, och jag talade om att jag ville köpa lite blod.
”Ska du äta det?” Frågade han.
”Nej!!! Jag har blodfobi!”
”Vad ska du göra med det då?”
”Jag ska lägga det i flaskor…”
han fyllde i meningen: ”.. och kasta det på folk?”
Jag: ”Jamen precis”
Sedan var det dags att betala. Tjejen i kassan var ungefär i min ålder och såg helt förskräckt ut när jag langade upp blodet på bandet. Hon försökte hålla masken, men jag kände att jag behövde säga nått.
”Lite udda att köpa blod kanske?”
”JA! VAD SKA DU MED DET TILL????” Hon nästan skrek.
”Jag ska spåra med hunden”
”JAHA!!!!!” Hon suckade lättat och fortsatte. ”Jag såg nämligen på TV att folk åt blod och trodde att du kanske skulle göra det!”
Sedan tog jag bilen hem och tänkte i efterhand att det var ju lite synd det där, det hade kunnat bli riktigt roligt att köpa blod. Nästa gång funderar jag på att klä mig helt i blått och säga att jag är en smurfvampyr.
